Ögonblick från den ljusa sidan
Lillasyster kanins jacka är så väldigt varm. Den har jättestora fickor som sväljer ett nummer av Psychology Today OCH en iPad. Dragkedjan bökar lite, ibland får man kliva ur jackan, men sen lossnar den. Det är förstås roligt att min garderob växer lite när hon åker iväg så där, men allra helst skulle jag vilja ha henne här i stället för bara hennes jacka.
Inte fullmåne än.Nu har lillasyster yster landat på andra sidan jorden, och det känns konstigt. Samma tjej som mejlade mig för åtta år sedan (med rubriken “skobby dobby doooo”) att hon sovit över hos mormor och ätit makaronipudding, och att hon fått ett “juste nytt rekord i Bopit 51”.
Bara två år senare var storasyster i Chile, lillebror i USA och jag själv i Finland. Själv var hon kvar hemma med det bästa av två världar: ensambarn fast med tre syskon. Nu är det vi som är hemma i vår vardag, medan hon kastar sig in i saker som Full Moon Party och bara skriver hem om det nödvändigaste. Galenskap och Farligheter berättar hon väl om senare, när det går att skratta åt, och man har landat helskinnad på andra sidan.
Ta hand om dig, lil sis och håll ihop med L. Gör inget som inte känns rätt i magen!
Att knäppa av i exakt rätt hundradels sekund 🙂För nästan exakt ett år sedan var vi på Puuhamaa och roade oss, och det var ett självklart val att åka dit i sommar igen. Jag är ganska säker på att vi inte skulle betala 19 euro för att gå på ett sånt här ställe om vi inte hade barn, så jag tackar min lyckliga stjärna för våra två små godluktande busungar som i dag ivrigt hängde på låset.
Dagen rusade iväg, och precis innan vi skulle gå hem blev den stora orangea hoppkudden barnfri. R och jag tittade på varandra i samförstånd och slängde av oss skorna för att rusa dit. Det var inte hans snabba reaktion jag reagerade på. Det var vad som hände tio sekunder senare, när han plötsligt fick en illavarslande koncentration i studsarna och började skandera “Vem är kung?! Vem är kung?!”… Enda orsaken till att jag sitter här i dag, och inte fastklistrad i någon tall, är att jag kröp ihop i fosterställning och skrattade så jag fick ont i magen. Det är så roligt att se någon hoppa så seriöst, särskilt en som jag är gift med.
Det är i och för sig inte första gången R kallat sig för kung. I början när vi träffades så var vi i Gamla stan och fikade med min lillasyster, som då var elva år. Under den dagen lyckades han övertyga henne om att han faktiskt var kungen av Finland. Hon var egentligen lite för stor för att tro på det, men blev säkert osäker av att han var så allvarlig och samtidigt blasé om det hela. Det vore kul att veta hur länge hon trodde att jag var ihop med kungen av Finland. Kanske lika länge som den riktiga kungen av Finland lyckades behålla titeln.
She’s been around. Sen 1981 ungefär. En av de många sköna bitarna med att få barn, är att man får börja göra roliga barngrejer igen. En av de många sköna bitarna när ens syster får barn, är att man får börja göra roliga barngrejer igen. Jag tänkte på det i fredags, när min artonåriga lillasyster utmattad kom hem från Tekniska museet där hon varit med Hannes en hel dag, och jag tänkte på det i dag, när vi skuttade runt en gran och hon lyckades sneaka sig in på fiskdammen. Score!
Hannes sånglista inför julgransplundringen:
Bamse
Lakin Luk
Kalle Anka
Räven tasar öve isen
Nu är de jul ijen
Hei tomtegube hoppa nu
Nu ä jule här
Stafan
Hoppe Hare
Julia typistsång
Imse Vimse spindel (tillagd efter påtryckningar från lillasyster)
Ja, det är en alldeles speciell känsla att se sina föräldrar dansa runt en gran till tonerna av “Västerns hjälte Lucky Luke kommer på sin häst, rider genom staden, vad ska ske härnäst?“. Jag tror den stavas kärlek.
Tredje dagen på dagis, storebror är så stolt som bara en storebror kan vara. Och lillasyster är så glad som bara en lillasyster som får full uppmärksamhet kan vara.