Category Archives: 2007

Balla grejer

Stor kille med stor klocka.

Varje gång pappa kom hem från någon jobbresa, hade han presenter till oss, och en gång tog han med sig varsin klocka med miniräknare på. Den där miniräknarklockan var så otroligt ball (jo, det måste vara så, eftersom “cool” inte ens fanns) att jag hade den på varje dag i skolan och blev omflockad av alla som ville få prova att trycka på de små knapparna.

Häromdagen var det Hannes som fick en spionklocka av sin pappa, och den har varit med hela dagarna ända ner i sängen sedan dess. (Kanske att jag också vill ha en klocka med inbyggd kikare, jag är inte säker. Det verkar ballt.) Det finns några ord som jag saknar från åttiotalet, och “ballt” är definitivt ett av dem. Det är ett ord som man inte kan säga på allvar utan att direkt känna sig som en 45-årig copy, så jag låter för det mesta bli. Här är några som inte skäms för sig, i alla fall.

Apropå 80-tal så hittade jag bilder på broscherna som jag skrev om tidigare. Enjoy!

Maken till fräckhet

Dra på trissor!

Det är inte klokt vad dagens grävande journalister hela tiden är steget före oss vanliga tråkiga människor – här är en som har varit slug nog att anta att ministrarna gått till samma jobb som vanligt vid samma tid som vanligt och sen haft fräckheten att hålla möte där. Vem kunde ana att ministrarna skulle hålla till på Rosenbad?

Det är tidens tecken att de artiklar som är dåliga eller har faktafel helt enkelt tas bort (därav ingen länkning från det här inlägget). På något sätt känns det som att de luras, att om man skulle fråga, så skulle de se skeptiska ut och säga “Den hette vad, sa du? Nej, något sådant har vi aldrig skrivit.” Första gången jag tänkte på det var vid 11 september-rapporteringen där det i panik slängdes upp det ena ryktet efter det andra, som sedan rensades bort lite diskret. Jag tycker det är fräckt.

Doften av sågspån

Oanade möjligheter.

Byggvaruhus är så roligt att jag inte förstår varför vi inte hänger där mer. Det är så inspirerande att strosa omkring bland godluktande trä och allt möjligt som man inte fattar att man behöver förrän man går där. Att se en granitskiva eller en rundstav på byggvaruhus får mig att känna samma sak som när man hittar nåt coolt i en container: Vad kan man göra av den här? Så längtar jag efter att ha en snickarbod med en massa bandsågar och svarvar och sånt. Som luktar sågspån såklart, precis som hos morfar.

Stjärnor med räfsor i hand

Höstplantering.

Jag älskar alla sorters granngemenskap, och gårdsstädningarna är det bästa! Att se grannarna kliva runt i gummistövlar med en räfsa/sopsäck/grillad korv i hand är så mysigt. Sen gör det ju inte så mycket att nästa lördag bjuder på lövströsslad gräsmatta igen, man har ju ändå varit därute och jobbat tillsammans. Senast vi hade städning och höstfestade på kvällen, slutade det långt in på natten med Singstar i källaren, och jag som var en våning upp och passade på sjuk bebis, blev ofantligt nyfiken på vem det var som fotbollsinspirerat vrålade “SOPOR!” och vilka som sedan engagerat bröt ut i “Don’t go breaking my heart…I won’t go breaking your heart“. (Det visade sig att sången var ganska mycket renare genom golvet, men showen var förträfflig på plats.)

Nu när vi bor i ett hus med 15 lägenheter är städningarna ganska småskaliga, men när jag var liten sprang vi barn i området ganska långt in i skogen och plockade skräp runt radhusområdet. Höjden av spänning på städdagen var när det kom en stor lastbil med ny sand till sandlådan – sån där härligt raspig, mörk sand som till och med funkar att bygga berg med kulvägar av. Det påminner mig förresten om att min syster, hennes kompis och jag gjorde en film om vårt område, vart tog den vägen? Introt filmades från kompisens tak till musiken från Kåldolmar och kalsipper av Nationalteatern som vi loopat lite halvsnyggt. Uppdrag: leta rätt på den filmen!