Tag Archives: museum

Balkongfolket, del två

I dag var det kyligt när jag gick ut på lunchpromenad, jag frös i min kavaj. Som det ser ut på Aemet, spanska SMHI, så är det dags att lägga undan de kortärmade tröjorna och tunna blusarna till förmån för stickat resten av vistelsen. På måndag kanske det till och med blir regn, det har jag inte sett sedan jag kom hit. Jag är SÅ glad att det har varit varmt ända fram till nu, kunde inte varit bättre!

Äntligen får jag använda min mysiga och fina cashmere-tröja som jag fyndade på Stadsmissionen inför resan!

Under mina veckor här har jag fotat lite allt möjligt, och samlat på mig ett gäng fina balkonger. Jag gillar att husen här är så varierade, det är något som jag tycker är så trist hemma, att nybyggen aldrig har några utsmyckningar kring dörrar och fönster. Jag vet så klart inte när de här husen är byggda, men det är härlig variation på balkongfasaderna (bläddra med pilarna och vänd på mobilen för större bilder):

I kväll tänds juleljusen, och jag är SÅ taggad! Och hela stan med mig, verkar det som. Jag ska se till att vara på plats vid granen i god tid före 19, när den blir den första dekorationen att tändas. Projektledaren i mig är nervös för att det ska bli strömavbrott (vi minns ju alla vad som hände 2019!), men sen kommer jag på att det ju inte är jag som är ansvarig, så då blir jag glad igen.

Apropå juldekorationer, så har det arkeologiska museet också fått upp sina, hehe:

Feliz Navidad! Ser lite ut som granen gjorde det året mamma grät.

MARQ var för övrigt ett jättefint museum! Det var inte bara fynd från arkeologiska utgrävningar, utan ett museum över hela det arkeologiska arbetet. Dessutom en väldigt intressant och fin utställning om Dénia, en stad full av historia som ligger lite norr om Alicante. Alla städer på den här kusten har så mycket spännande historia, mycket handel och utbyte och så klart många krig. Ett fynd som gjordes var till exempel en samling föremål och detaljer i brons, som de först trodde var ett krigsbyte, men som de nu tror är kvarlämningarna av en verkstad där man tillverkade och lagade föremål, eftersom alla låg i samma packe, och inuti amforor och så vidare. Föremålen härstammade från runt hela Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet, och ännu längre in i nuvarande Ryssland. Så spännande!

Några islamiska fynd, inte del av ovannämnda verkstad. Bakom hade de gjort rekonstruktioner i vackert glittrande material, som en vit skugga. Så fint!

Krukor, kannor och annat i lera och keramik. Allt var så fint uppställt och belyst.

Dénia har också en russinhistoria, det blev omåttligt poppis med russin i Europa och USA på 30-talet, och det här är en maskin som vägde russinen. Precis som med balkongerna – varför är inte maskiner så här fina nuförtiden?

Varför bara måste jag gå in på ställen där jag inte får gå in? Varför är det så spännande? 🙂

Julen har börjat!

Hurra! Ayuntamiento har släppt datumet för juleljusens tändning i år, och det blir på fredag den 21 november, vilket innebär att jag kommer att hinna se dem innan jag åker hem!

Igår började de bygga upp den stora julkrubban som ska stå på Plaça de l’Ajuntament och tändas på söndag. Figurerna är ENORMA.

Och apropå enorma figurer så slank jag in på Museu de les Fogueres på lunchen idag. På det här lilla museet finns allt som rör fiestan Les Fogueres de Sant Joan, som firas 20-24 juni i Alicante, alltså sommarsolståndet. Eller “La mejor fiesta del mundo”, som de själva säger. Den har firats på ungefär samma sätt sedan starten 1928, och på museet finns en massa vackra planscher, tyger, modeller och figurer från hela seklet.

Affischer från 1950-talet.

Hundra år tidigare, 1822, hade staden förbjudit eldar och smällare kring San Joan, men stadsborna fortsatte att tända dem. 1881 råkade stadshuset missa att publicera kungörelsen, vilket ledde till att stadsborna organiserade sitt firande lite mer och brände på ordentligt med gatufestivaler med musik, lekar och förfäderna till dagens “ninots” (papier maché-figurer), i form av groteska figurer som representerade någon som grannskapet inte gillade.

Moderna fogueres.

Otilio Serrano “Oti” var den mest prisbelönta affischkonstnären i Fogueres-festivalens historia och en direkt konstnärlig arvtagare till namn som Gastón och Manuel Albert. Han skapade också ett flertal affischer för Fogueres- och Barraques-festivalerna.

1928 skedde en helomvändning, då det hade skapats en förening för att främja turismen i Alicante. De lyckades få de styrande att gå med på att göra festen officiell, och på den vägen är det!

Ett av många museer man inte skulle vilja vara ensam i på natten 😳

Som jag förstår det så är det party dygnet runt de här dagarna, och en massa traditioner omgärdar festligheterna. Den mest framträdande är de stora figurerna, ninots, som står utställda runt staden för folk kan titta på och rösta på sin favorit. Vinnaren blir “benådad” och slipper bli uppbränd. Och hamnar kanske på museet.

(En parentes här är att i Finland heter midsommarafton Juhannus, och firas med just eldar.)

2018 års grand finale!

Det fanns också hyllningsskulpturer på museet, som den här: Otilio Serrano “Oti” var den mest prisbelönta affischkonstnären i Fogueres-festivalens historia.

Gratis inträde igen, heja Alicante!

Ett annat evenemang med gratis inträde var den här moderna dansen som jag snubblade in på i söndags:

Roligt med kultur åt folket!

Gastronomi, kultur och annat fint

På fredagskvällen hade vi bokat styrelsemiddag för Move on på La Terreta Gastrobar. Alicante är Spaniens gastronomiska huvudstad 2025, och kulmen är nu i november, då 35 restauranger har speciella smakmenyer för bra pris. (Vi var tvungna att ta en liten siesta för att orka gå ut och äta middag halv nio på kvällen.)

Ensalada césar con salsa césar de la casa, pollo a baja temperatura, parmesano, picatostes, tomates cherry asados y polvo de aceituna negra. Alltså: Caesarsallad med husets Caesardressing, långkokt kyckling, parmesanost, krutonger, rostade körsbärstomater och svart olivpulver.

Brochetas de pulpo gratinadas al horno con ali oli, con pimentón de la vera y patata en dos texturas. Alltså: Ugnsbakade bläckfiskspett gratinerade med aioli, paprika och potatis tillagad på två sätt.

Sartén de huevos a 65°c con boletus salteados, migas crujientes y aceite de trufa negra. Alltså: Ägg tillagade vid 65°C med sauterade karljohanssvampar, krispigt ströbröd och svart tryffelolja.

Lomo de bacalao confitado con ajo con parmentier de patata y nuestro pisto manchego. Alltså: Confiterad torskrygg med vitlök, serveras med potatisklyfta och vår Manchego-ratatouille.

Brownie de chocolate blanco con pistachos y helado de frambuesa. Alltså: Vit chokladbrownie med pistagenötter och hallonglass.

Allt var väldigt gott, särskilt torsk (älskar ordet bacalao!) med tillbehör och hallonglassen.

Vi ville också äta paella, och mamma sa att man ska äta paella till lunch (källa oklar), så det tog vi på en arrocería vid strandpromenaden på lördagen. Mycket gott.

Paella Alicantina

Alicantes museum för modern konst heter MACA och hade en utställning med Juana Francés. Jag var personligen inte så förtjust i just hennes konst, men här är mina favoriter från museet:

Den jag gillade mest av Juana Francés verk – Maternidad con caballos.

Pamen Pereira, Lecho de piedra och Zafu I y II. Härlig dagbädd och sittpuffar i granit för den som gillar lite motstånd. Men de ser så mjuka ut!

Equipo Crónica, El Huevo de Pascua.

Pablo Serrano, Unidad Yunta. I bakgrunden Victor Pasmore, What is the object over there?

Fernando Zóbel, La Vista XXXV. Fastnade framför den här, lite hypnotiserande.

Mammas sista kväll i Alicante krönte vi med en drink på 26:e våningen på Gran Sol, 100 meter upp.

Älskar den här väggmålningen av Manuel Baeza (1968).

Också fint, från hamnen sett!

Vi snodde åt oss ett fönsterbord efter att ha suttit som hökar i baren i bara några minuter – mycket lyckat! Det är en glasruta mellan bord och utsikt, men man kan gå runt på utsidan om man vill njuta av utsikten, och de öppnar upp under dagtid.

Ett öga på fönsterbordet, Hela havet stormar-beredskap.

Bonusspår!

Nä, det blev en för händelserik dag för att låta bloggen avslutas igår! Vi har:

…ätit sista frukosten i The Belfry, nu med salt som jag snodde från gårdagens pub på äggröran…

…fått en efterlängtad munk (Risto)…

…sett en viking utanför slottet…

…suttit i fängelsecell…

…åkt spårvagn på känsla…

…gått på ett museum vi inte visste fanns (som en direkt följd av att åka spårvagn på känsla), National Museum of Ireland Decorative Art & History. Vi fick se en mycket fin utställning med fotografier från Irlands konfliktfyllda period 1913-1923, samtidigt som fotografiet tog steget ut ifrån studiorna till gatorna. Och dansk/irländske designern Ib Jorgensens dräkter.

…hittat en gigantisk marscheringsgård…

…med ett pyttelitet café…

…spontanbesökt Jameson Distillery (fast ingen av oss gillar whisky, så vi gick inte in)…

…fotat en stor klocka som på google maps kallas ”The bell on Bow Street”, men utan att hitta någon info om vad det är för en klocka.

Vi har också…

…blivit nekade lunch på en helt vanlig pub i ett turistområde där servitrisen frågade Hannes ”Is that track suit bottoms?” och sen hävdade att bossen sagt att hon inte får servera folk med track suit bottoms. (Intressant ändå att hon först måste fråga vad det var för byxor! Det var fina byxor, men vi ville inte ge dem någon business när de var såna)…

…ätit en god lunch på inte lika snobbiga Panem vid River Liffey…

…läst på rooftop café medan Hilda var nere på Grafton Street och myste med gatumusikanterna…

…tagit en buss till flygplatsen via lägenhetens tvättrum där vi låste in våra väskor i morse…

…och NU är den här fantastiska Irlandsresan slut – utnyttjad till sista minut!

Epic day

Efter två roadtrips i Storbritannien och en på Irland, kan jag med säkerhet säga att det behövs en uppgradering av åtminstone två områden: vägarna och vvs.

För den första skulle man önska att de klippte ner buskarna ungefär en meter extra på varje sida av vägen för att bredda och skapa lite marginaler.

För det andra så har hela Norden haft duschar med tryck och vattenblandare för varmt och kallt i minst 50 år – är det verkligen omöjligt att få till det? På varenda ställe vi har bott har vattnet antingen växlat mellan iskallt och kokhett, sipprat fram så det är omöjligt att skölja ur schampo, eller helt enkelt luktat eller smakat illa.

Värmeinstruktioner i nuvarande boendet, där toafläkten låter som en mindre lastbil och toalett-tanken tar tio minuter att fylla innan det går att spola igen…

Slut på ilsket inlägg från en rufsig och svettig, annars har vi det hur bra som helst!

I dag hade vi för första gången inte bestämt en tid att ge oss av på morgonen, så vi kom ner till stan med buss 16 lite senare. Hannes hoppade av vid en bokhandel som han såg på väg hem igår, vi andra promenerade ner mot River Liffey, där vi sedan möttes.

Ha’penny Bridge, första bron för gående över Liffey.

Vi gick längs floden via Connelly-monumentet till Epic, the Irish Emigration Museum. Väldigt fint museum som fokuserade på personliga historier genom tiderna av emigrering från Irland ut i världen.

Ljudet för grön gubbe här börjar förresten med ett “pju!” som ett skott i barndomens dataspel Space Command. Så varje gång det blir grönt hörs: “pju!” följt av tre till “pju!” från oss (och ibland någon mer turist).

Från museet strosade vi runt utan brådska, (vi har ju nästan två hela dagar kvar), och fikade på Butler’s Chocolate Café.

Jag hängde kvar och läste medan de andra gick till Hodges Figgs bookshop, mysigt. Mycket folk att titta på!

Middagen tog vi på Krewe North, som min kollega tipsat om. Hade bokat för en gångs skull!

Skönt att komma hem igen efter en heldag på stan. Nu har vi Leap cards också, så behöver inte hålla på att ha exakt växel till bussen. Det är riktigt bra busstrafik här! Kommer ofta och alla är dubbeldäckare.