Tag Archives: shopping

Supermercado-funderingar

Att handla mat utomlands är kul, men det tar tid. Först ska man identifiera förpackningar som man hemma bara kan se i ögonvrån för att fatta vad det är. Sen ska man titta noga på både innehåll och text på förpackningen, så att man inte kommer hem med sardinfyllda oliver (exempel taget helt ur luften).

Mitt lilla skafferi halvvägs in i vecka två, bara det viktigaste: snacks, makrill och pasta.

Liksom på Coop i Östhammar en sommardag så är det ingen stress på supermercadon här i Málaga. Och precis som i Östhammar pockar storstadskänslan på och vill stressa på i kön. Jag försöker vara Spanien-cool/Östhammar-chill och vänta lugnt på min tur medan hon framför plockar upp varor (streckkoderna huller om buller!), hämtar dramaten från entrén att packa i, packar ner allt och sen tar fram portmonnän.

Ett av två (!) väskdagis på Mercadona. Här låser de fast väskan för att sen hämta den när andra står och väntar.

Hemma finns en inbyggd känsla för Varvet i butiker. Man går åt ett visst håll och håller sig så gott man kan undan andra kunder. På den här supermercadon är det kaos. Alla har kundvagn, eftersom det inte finns korgar, och strosar långsamt längs gångarna, vänder, stannar, pratar. Jag har aldrig krockat med så många i en mataffär!

Vagnarna är åtminstone små och lättstyrda.

Annars så älskar jag att handla här, särskilt i frukt- och grönsaksbutiken. Det känns så spännande att gå runt och titta på allt, och känns så okliniskt med lådorna och de handskrivna lapparna. Saluhallar gillar jag bara för byggnadernas skull, men blir äcklad av fisk- och köttlukter och av att se köttprodukterna, blä.

Mercado Central de Atarazanas

Mercado de Salamanca

Smör. En av de svåraste inköpen utomlands. Jag har hittills köpt två smörpaket som gjort mig illamående, nu har jag gett upp (i alla fall tillfälligt) och kör på olivolja i stället.

Chips på lösvikt! Måste bli smuligt till slut.

London är alltid London

England är England, men London är något helt annat. Det blev vi påminda om igen idag.

Vi åt finfrukost på ett ställe nära oss på St Leonard’s Road, jag tog en jättegod toast med avocado och stekt ägg (men det slutade med att jag åt Hildas krämiga gröt och bytte en av mina mot Hannes “Spanish toast” som var mer som en god bruschetta).

God! Ska börja göra hemma.

Vid bilen packade vi ihop allt prydligt i alla väskor, inget löst! Bilen skulle lämnas rätt tidigt eftersom vi hämtade den så tidigt förra torsdagen när vi landat. Sen var familjen Arhammar Pakarinen smidig som få när vi flöt igenom Gatwick-trafik, hyrbilslämning, biljettköer och tåg ända fram till Victoria Station, där vi åt lunch på Léon medan vi väntade på svar om vi skulle få checka in tidigare eller om vi skulle lämna in på Luggage Hero.

Stod över ett tåg för att få bättre plats – like a pro.

Norpade ett bord, like a boss.

Flöt igenom tunnelbandesystemet – like a local.

Incheckningen flyttades till redan klockan två, så vi åkte till Bethnal Green, som är ett område vi aldrig har bott i förut. Fint airbnb och rätt stort för att vara London. Lite ljud från tåg, men det var vi förvarnade om.

Bethnal Green Library i parken. Det kan inte vara ett alltför skumt område om det finns ett fint bibliotek och en park där folk spelar basket och åker inlines.

Så tog vi oss ut på stan, första eftermiddagen blev Carnaby Street, Oxford Street och där omkring.

Mycket jubileumsdekorationer i England i år, för Drottning Elizabeths 70 år på tronen.

Risto och Hannes gjorde en team effort för att fota Lord Stanley-plaketten, som hamnat bakom scaffolding.

Soho-hus.

Minalima, som gjorde allt grafiskt material till Harry Potter – böcker, tidningar, skyltfönster, osv, har en shop i Soho.

Vi delade lite på oss och åt sen på Wahaca (ett måste!) för att till sist landa på Foyle’s vid Tottenham Court Road. Så skönt med sena öppettider, vi var där tills de stängde klockan nio.

Lillebo ❤️ Foyle’s

Familj med varsina fynd.

Framme i Bethnal Green köpte vi frukost på Sainsbury local och kom hem, där det var jättevarmt. Försökte vädra lite – utlänningar med sina konstiga fönster! – och såg lite The Office på BBC play, sen somnade vi gott!

Regn och solsken i Derbyshire

Vi hade något av en mellandag, när vi först strosade runt lite lugnt i Buxton och sen åkte söderut. Mitt steg-snitt för senaste sex dagarna är 17 000, och en spaning från prinsessan på ärten är att britterna inte bryr sig om bäddmadrasser. Jessica är lite trött.

Det var första gången vi åt frukost utanför boendet, så vi valde ett lite annorlunda café.

Varma chokladen fick två tummar upp från finsmakaren.

Det var också första gången på resan som det regnade, men bara lite, så det var mest lite skönt. Vi fyllde på våra vattenflaskor i St Anne’s brunn och gick till en bokaffär som vi spanade in igår.

Fem våningar på ett hörn av High Street.

Lite inköp gjordes. Och jag fyndade en kavaj och en tröja på secondhand!

Nöjd med kavajen!

Sen var det iväg igenom nationalparken med vackra vyer utanför fönstret. Det gick fort att komma fram till Leicester, där vi hade bokat ett airbnb för natten. Solen sken och gradantalet hade gått upp till 23 när vi kom fram till det fina huset där alla fick eget rum.

Vi gick till stan och kollade in Leicester Museum & Art Gallery och den roliga utställningen I grew up 80s.

Tidig middag på Nando’s när vi kom på att vi glömt lunch. Jättegott!

Chickpea and spinach burger.

Det blev också en spontan Poundland-utmaning, £3 per lag för att hitta de bästa grejerna. Bra resultat, och båda lagen tyckte att de vann:

Fönsterskrapa (för att ta bort hundhår från mattan), toast pockets (för att göra toast med ost i rosten), hundleksak, märkpennor och hälkuddar (som båda lagen köpte). Allt för £1 styck!

Efter lite proviantering på Tesco Express gick vi hem för att chilla. Vi har ju ett vardagsrum idag!

Runt stan…några varv för mycket

Idag tänkte vi börja med att gå på Birmingham Museum and Art Gallery för att få en bild av staden innan vi gav oss ut. Det är en intressant blandning av nytt och gammalt som man ser överallt här:

De goda nyheterna var att museet var jättefint. De dåliga nyheterna var att det genomgår en massiv renovering av elen, så bara 5 av 40 gallerier har hunnit öppnas.

Hannes guidade oss till Digbeth, ett område där tv-serien Peaky Blinders utspelar sig och som är up-and-coming, men uppenbarligen har lite kvar att jobba på. Digbeth jämförs med London’s Shoreditch, så vi får väl se om några år. Nu var det rätt nergånget fortfarande, men vi hittade hipsternästet Red Brick Market, där hantverkare och andra sålde fina grejer.

Street art i Digbeth.

Nytt och gammalt igen. Det bubbliga huset är Selfridges.

Till lunch var vi sugna på lite olika saker, så vi köpte på varsitt ställe och satte oss framför storbilds-teven med Wimbledon.

Indian Streatery för mig!

I Birmingham finns ett Chinese Quarter. Man går igenom en port som ser ut som i många andra städers Chinatown, men när man gått nerför den första gatan är det plötsligt slut på det kinesiska. Mystiskt.

Direkt bredvid Chinese Quarter ligger Gay Village.

Snygga vägskyltar i hela stan.

Efter en lite konstig omväg (svårhittad stad, mycket byggande, nivåer, kurvade vägar, staden har fintat mig hela dagen) så kom vi fram till kanalerna som hade haussats så mycket av Visit Birmingham, men det var inte riktigt det “bustling area” som utlovades. Kanske mer på kvällen i så fall.

Eftermiddagen veks åt shopping, och alla hittade fynd. Vi köpte en resväska MED HJUL OCH HANDTAG, så det ska bli skönt framöver (rest in peace, Epic-väskan).

Goda tapas till middag på kubanskinspirerade Havana Club. Imorgon åker vi vidare mot Peak District, en nationalpark norrut vid Sheffield.

Sammanfattningsvis är Birmingham mer än vad jag trodde, men också lite mindre. Den fysiska storleken på staden lovar lite mer än vad som faktiskt finns att se och göra. Inga turister vad vi sett, mycket restauranger och staden är värd ett besök om man är i krokarna!

Tortyr, utmattning och alldeles…alldeles underbart!

Vi hade tänkt att inte gå så mycket i dag, och det gick bra en liten stund. Det är så himla varmt också (27 grader), så det är inte bara jag som blir trött. Vi skulle träffa Ristos agent Cathryn på kontoret vid Piccadilly Circus och tänkte kombinera med några saker i närheten: M&M’s World och ett hus där Karl Marx bott. 

Typisk Lillebo-kombo.


Det var kul att träffa Cathryn och se kontoret, och vi passade på att be om hjälp att skriva ut biljetter till Towern, för att spara pengar och kötid. 

Sen tog vi en promenad via Trafalgar Square ner till Big Ben och Parliament, där vi gick vi på en Themsen-båt till Towern. Det är alltid ett bra tips att se en stad från floden – fin utsikt, lugnt och svalt. 


Vi har haft sånt flyt hela tiden, kommer till ställen precis innan det blir kö, och i precis rätt tid. Vi bara gled in i Towern och rakt in i en guidad Beefeater-tur. Kul att höra lite mer än det man kan läsa sig till! Vi hoppade av turen precis före slutet och ställde oss i kö till kronjuvelerna. Den gick rätt snabbt, eftersom vi hade något att göra (gemensamt trycka ut en engelsk familj som försökte tränga sig. Vi vann.) Tiden går fort när man har roligt! 😈


Jag älskar glitter och tog några varv på rullbandet förbi kronorna innan vi gick ut igen. Det var en skolmusikfestival på Towern-området, så det var en lite konstig kontrast av barnkörer, korpar och tortyrhistorier. 

Vi var så hungriga att vi lämnade Towern och lunchade på Wagamama precis bredvid. Det är sena luncher och middagar numera, väldigt kontinentalt (fast i England då). Eftersom det är sista hela dagen i London ville vi klämma in lite shopping, så Hilda och jag åkte till Westfield mall i Shepherd’s Bush medan Hannes och Risto åkte in till stan. Sen möttes vi på food court i Westfield där jag tog en jättegod moussaka på ett libanesiskt ställe. Det är roligt med London, att det finns så mycket god snabbmat!

På Westfield hade se laddningshotell för mobilen, annars är det rätt svårt att få batterierna att räcka hela dagen, med kartor och allt. Särskilt nu när surf och mess går på vanliga abonnemanget. Jag förstår inte hur vi klarade oss utan den här geniala prylen som vi köpte inför förra roadtripen:


Hur man än gör, så är det ju att gå, gå och gå när man är i en storstad. Så även den här dagen blev det tufft. Så vi upprepar mantrat igen: “I morgon ska vi inte gå så mycket…”

Apropå tortyr.