Idag tänkte vi börja med att gå på Birmingham Museum and Art Gallery för att få en bild av staden innan vi gav oss ut. Det är en intressant blandning av nytt och gammalt som man ser överallt här:
De goda nyheterna var att museet var jättefint. De dåliga nyheterna var att det genomgår en massiv renovering av elen, så bara 5 av 40 gallerier har hunnit öppnas.
Hannes guidade oss till Digbeth, ett område där tv-serien Peaky Blinders utspelar sig och som är up-and-coming, men uppenbarligen har lite kvar att jobba på. Digbeth jämförs med London’s Shoreditch, så vi får väl se om några år. Nu var det rätt nergånget fortfarande, men vi hittade hipsternästet Red Brick Market, där hantverkare och andra sålde fina grejer.
Till lunch var vi sugna på lite olika saker, så vi köpte på varsitt ställe och satte oss framför storbilds-teven med Wimbledon.
I Birmingham finns ett Chinese Quarter. Man går igenom en port som ser ut som i många andra städers Chinatown, men när man gått nerför den första gatan är det plötsligt slut på det kinesiska. Mystiskt.
Snygga vägskyltar i hela stan.
Efter en lite konstig omväg (svårhittad stad, mycket byggande, nivåer, kurvade vägar, staden har fintat mig hela dagen) så kom vi fram till kanalerna som hade haussats så mycket av Visit Birmingham, men det var inte riktigt det “bustling area” som utlovades. Kanske mer på kvällen i så fall.
Eftermiddagen veks åt shopping, och alla hittade fynd. Vi köpte en resväska MED HJUL OCH HANDTAG, så det ska bli skönt framöver (rest in peace, Epic-väskan).
Goda tapas till middag på kubanskinspirerade Havana Club. Imorgon åker vi vidare mot Peak District, en nationalpark norrut vid Sheffield.
Sammanfattningsvis är Birmingham mer än vad jag trodde, men också lite mindre. Den fysiska storleken på staden lovar lite mer än vad som faktiskt finns att se och göra. Inga turister vad vi sett, mycket restauranger och staden är värd ett besök om man är i krokarna!