Tag Archives: jul

Balkongfolket, del två

I dag var det kyligt när jag gick ut på lunchpromenad, jag frös i min kavaj. Som det ser ut på Aemet, spanska SMHI, så är det dags att lägga undan de kortärmade tröjorna och tunna blusarna till förmån för stickat resten av vistelsen. På måndag kanske det till och med blir regn, det har jag inte sett sedan jag kom hit. Jag är SÅ glad att det har varit varmt ända fram till nu, kunde inte varit bättre!

Äntligen får jag använda min mysiga och fina cashmere-tröja som jag fyndade på Stadsmissionen inför resan!

Under mina veckor här har jag fotat lite allt möjligt, och samlat på mig ett gäng fina balkonger. Jag gillar att husen här är så varierade, det är något som jag tycker är så trist hemma, att nybyggen aldrig har några utsmyckningar kring dörrar och fönster. Jag vet så klart inte när de här husen är byggda, men det är härlig variation på balkongfasaderna (bläddra med pilarna och vänd på mobilen för större bilder):

I kväll tänds juleljusen, och jag är SÅ taggad! Och hela stan med mig, verkar det som. Jag ska se till att vara på plats vid granen i god tid före 19, när den blir den första dekorationen att tändas. Projektledaren i mig är nervös för att det ska bli strömavbrott (vi minns ju alla vad som hände 2019!), men sen kommer jag på att det ju inte är jag som är ansvarig, så då blir jag glad igen.

Apropå juldekorationer, så har det arkeologiska museet också fått upp sina, hehe:

Feliz Navidad! Ser lite ut som granen gjorde det året mamma grät.

MARQ var för övrigt ett jättefint museum! Det var inte bara fynd från arkeologiska utgrävningar, utan ett museum över hela det arkeologiska arbetet. Dessutom en väldigt intressant och fin utställning om Dénia, en stad full av historia som ligger lite norr om Alicante. Alla städer på den här kusten har så mycket spännande historia, mycket handel och utbyte och så klart många krig. Ett fynd som gjordes var till exempel en samling föremål och detaljer i brons, som de först trodde var ett krigsbyte, men som de nu tror är kvarlämningarna av en verkstad där man tillverkade och lagade föremål, eftersom alla låg i samma packe, och inuti amforor och så vidare. Föremålen härstammade från runt hela Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet, och ännu längre in i nuvarande Ryssland. Så spännande!

Några islamiska fynd, inte del av ovannämnda verkstad. Bakom hade de gjort rekonstruktioner i vackert glittrande material, som en vit skugga. Så fint!

Krukor, kannor och annat i lera och keramik. Allt var så fint uppställt och belyst.

Dénia har också en russinhistoria, det blev omåttligt poppis med russin i Europa och USA på 30-talet, och det här är en maskin som vägde russinen. Precis som med balkongerna – varför är inte maskiner så här fina nuförtiden?

Varför bara måste jag gå in på ställen där jag inte får gå in? Varför är det så spännande? 🙂

Julen har börjat!

Hurra! Ayuntamiento har släppt datumet för juleljusens tändning i år, och det blir på fredag den 21 november, vilket innebär att jag kommer att hinna se dem innan jag åker hem!

Igår började de bygga upp den stora julkrubban som ska stå på Plaça de l’Ajuntament och tändas på söndag. Figurerna är ENORMA.

Och apropå enorma figurer så slank jag in på Museu de les Fogueres på lunchen idag. På det här lilla museet finns allt som rör fiestan Les Fogueres de Sant Joan, som firas 20-24 juni i Alicante, alltså sommarsolståndet. Eller “La mejor fiesta del mundo”, som de själva säger. Den har firats på ungefär samma sätt sedan starten 1928, och på museet finns en massa vackra planscher, tyger, modeller och figurer från hela seklet.

Affischer från 1950-talet.

Hundra år tidigare, 1822, hade staden förbjudit eldar och smällare kring San Joan, men stadsborna fortsatte att tända dem. 1881 råkade stadshuset missa att publicera kungörelsen, vilket ledde till att stadsborna organiserade sitt firande lite mer och brände på ordentligt med gatufestivaler med musik, lekar och förfäderna till dagens “ninots” (papier maché-figurer), i form av groteska figurer som representerade någon som grannskapet inte gillade.

Moderna fogueres.

Otilio Serrano “Oti” var den mest prisbelönta affischkonstnären i Fogueres-festivalens historia och en direkt konstnärlig arvtagare till namn som Gastón och Manuel Albert. Han skapade också ett flertal affischer för Fogueres- och Barraques-festivalerna.

1928 skedde en helomvändning, då det hade skapats en förening för att främja turismen i Alicante. De lyckades få de styrande att gå med på att göra festen officiell, och på den vägen är det!

Ett av många museer man inte skulle vilja vara ensam i på natten 😳

Som jag förstår det så är det party dygnet runt de här dagarna, och en massa traditioner omgärdar festligheterna. Den mest framträdande är de stora figurerna, ninots, som står utställda runt staden för folk kan titta på och rösta på sin favorit. Vinnaren blir “benådad” och slipper bli uppbränd. Och hamnar kanske på museet.

(En parentes här är att i Finland heter midsommarafton Juhannus, och firas med just eldar.)

2018 års grand finale!

Det fanns också hyllningsskulpturer på museet, som den här: Otilio Serrano “Oti” var den mest prisbelönta affischkonstnären i Fogueres-festivalens historia.

Gratis inträde igen, heja Alicante!

Ett annat evenemang med gratis inträde var den här moderna dansen som jag snubblade in på i söndags:

Roligt med kultur åt folket!

Glöm aldrig 2019

Den 6 december, på Finlands självständighetsdag men även starten på Fiesta de San Nicolás, Alicantes skyddshelgon, börjar julen i Alicante. Det har inte offentliggjorts när ljusen tänds, men vissa källor säger 21 november, vilket jag hoppas på, eftersom jag är kvar här då. Förra året missade jag höjdpunkten med bara ett par dagar.

Den maffigaste fasaddekorationen är på Ayuntamiento, stadshuset.

Ljusen började hängas upp redan i september, tidigarelagt på grund av något som hände 2019, som jag antar är någon sorts #neverforget-händelse. Tidningen Información nämner “para evitar repetir el fiasco de 2019” och Costa Blanca Daily talar om “the 2019 catastrophe”. Man blir ju nyfiken! Var det som i Ett päron till farsa firar jul, där Clark monterar alla ljusen, radar upp familjen, sätter i kontakten och inget händer? Eller var det explosioner? Började jesusbarnet brinna?

Jag bestämde mig för att ta reda på det, och gick till turistinformationen på lunchen. De var dock frågande. “I wasn’t here then”, sa ena killen (som såg ut att ha varit kanske 13 år 2019), och lutade sig över och frågade en kollega. “No lo sé”, sa hon, och sen en svada ackompanjerad av mungiporna nedåt och en medelhavsk axelryckning.

“Yes, maybe someone fell?”, översatte killen. Maybe not, tänkte jag och gick och åt ett päron på strandpromenaden i stället.

Tom novemberstrand.

Jag har varit på julavdelningen på El Corte Inglés för att insupa lite myskänslor (mental bild för er: Puff spatserar inne i julgranen). Det var några svampar i år, men inte alls som förra året i Málaga, där trenden var all-in svamp! Så mycket så att jag misstänkte att svampen hade någon särskild signifikans i spansk kultur. Men nu tror jag inte det, eftersom det i år bara var några svampar bland glittret (kvarglömda för late adapters?)

Mycket med Nötknäpparna.

Däremot finns en gata här i Alicante som kallas Carrer dels bolets/Calle de las setas (som sagt, mer om språket senare), alltså Svampgatan. Det är en helt vanlig gata i ett område som tidigare var nedgånget, och som staden och handlarna bestämde sig för att rycka upp. 2013 sattes det upp svampar på hela gatan, och vips så var det ett turistmål, och ett ställe där staden kunde hålla olika events. Nu är gatan nr 17 på Tripadvisors lista över saker att se i Alicante…

Carrer dels bolets, dvs Calle de las setas, dvs Svampgatan.

Lite märkligt, för det är inte direkt något att se, men självklart är det roligare med stora färgglada svampar som lockar dit folk än en läskig gata där ingen vågar gå.

Pappas födelsedag firades idag med kakfrossa på ett café som heter Madness. Tyvärr var det strömavbrott i Solna och ostadig uppkoppling, så det blev ingen facetime. Men vit chokladbrownie med pistage blev det!

Jag samlar på mig mysiga ställen att gå när jag inte har något särskilt för mig – ett är nere i hamnen där jag har suttit och läst tills solen gått ner, och ett annat vid stranden, som har ett billigt snabbmatscafé som är perfekt för lunch-snacks.

Oliver och en öl/läskblandning som var något av en överraskning när jag fick den. Men mycket god och läskande!

PS. Gick till svampgatan på kvällen efter att jag skrivit det här (är det inte härligt att ha all tid i världen?) för att kolla om de var upplysta lite fint i mörkret. Men det var de inte.

Dan före dan före dan i marsipan

Årets julgodis: marsipan, vaniljfudge, kola och dragerade mandlar. Mmmm.

Lite annorlunda marsipangodisar när vi bakade tillsammans i dag: Hilda inledde med en snögubbe och satsade sedan på fötter i massproduktion, medan Hannes gjorde en krabba, en orm, och en överraskning med basilika som någon kommer att sätta i halsen.

Hågge och bockarna på plats

Hela gänget på väg mot julen.

När Hågge är påklädd och man själv sitter i mysbyxorna klockan tre på eftermiddagen, och börjar bli sugen på pepparkakor och Poirot…då är det jul! När man sitter i mysbyxorna klockan tre på eftermiddagen, fyra dagar före jul – då vet man också att man inte har drabbats av någon julstress att tala om.