Tag Archives: kakfrossa

Uppe på berget och fikadags

I onsdags kom mamma på besök! Dubbelfokus nu – visa hela stan och samtidigt gå in i turistläge och besöka museer, borgen, kyrkor, och så vidare. Bråda tider!

Vi gick ut på kvällen och åt tapas på Plaça de l’Ajuntament. Patatas arrugadas, gambas fritas, albondigas och queso frito. Gott!

Jag tog ledigt på torsdagen och fredag eftermiddag för att hänga med mamma och hinna med allt. När mamma är inblandad är det viktigt att fika mycket. Gärna glass. Men det är också mycket pinna omkring, vilket jag är helt för (det är tur att jag har ork nu, när man rör sig uppåt 20 000 steg om dagen…)

Om ni undrar: stracciatella och pistage på Livanti.

Vi besökte mercadillo Teulada igen, men lite senare den här gången. När vi kom dit vid tiotiden såg jag direkt att det var MYCKET mer än förra veckan, när jag var där vid nio.

Förutom kläder, väskor och skor, fanns det nu allsköns grejer. Väldigt mycket billiga kläder av tveksam kvalitet, men det är ju som det brukar vara på marknader.

Inte Celvin Klain eller Galvin Klin, utan Ghldin Kldin??

 

Jag fattar att det tar tid att lägga upp allt så här fint!

Det fanns inga souvenirer direkt, men mamma köpte några fina hemliga julklappar, och så köpte vi frukt. Vi fick smaka en stor variant av persimmon som kallas kaki, den var saftig och god, så vi köpte hem.

Vi gick hem med ett litet stopp på närmaste bageriet La Masa Tomasa där vi valde ut några kakor, och myste på balkongen.

Jag har testat en hel del kakor både här och i Málaga, och kommer varje gång fram till att jag inte gillar sötsakerna här. Vi köpte tre sorter nu, och alla hade för mycket socker, för lite salt och förmodligen för lite smör.

I stort sett alla kakor jag har testat är helt annorlunda än jag tror att de ska vara från utseendet – i smak eller konsistens eller båda – så det bidrar säkert till att jag inte är så förtjust. En som såg ut som ett wienerbröd var kompakt och seg, inte frasig. En som såg ut som en smördegscookie var torr och innehöll kanske mandelmjöl i stället för vetemjöl?

Den översta lilla klutten var ganska god, marsipansmak, fast torrare. Croissant med vit choklad/pistagefyllning var sliskig, men jag ska egentligen inte kritisera den, det var inte jag som valde den, och mamma tyckte den var god.

Hoppet lever än i alla fall – jag testar nog några till kaksorter innan jag åker hem!

Efter att ha vilat och fikat gav vi oss upp på berget bakom min lägenhet, där den “gamla” gamla staden finns, Santa Cruz. Det är vitkalkade hus i mycket smala gränder och trappor. Inga caféer eller butiker.

Första gången jag var där uppe var jag i stort sett ensam, men den här veckan har det rasat in turister. Det språk jag hör mest är något som jag tror är ryska. Vet inte vad som hänt! Vi gick förbi turistinfon och frågade om det kanske kommit in ett kryssningsfartyg, men de visste som vanligt ingenting (vad är poängen med dem?!). Han sa att “imorgon kommer nog ett fartyg”. När vi frågade om det skepp som har legat en bit ut sen i tisdags så sa han “…det kanske är det?”.

Som sagt – vad är poängen med den där turistinfon?

Vi beundrade den storslagna utsikten och gick sedan ner på baksidan, där man kommer ut ungefär vid Basílica de Santa Maria.

Santa Cruz sett från ovan 👆

 

Concatedral de San Nicolás de Bari.

Mamma tycker också att hon hittar bra i staden redan, det måste vara något med layouten som gör den lättnavigerad? Jag hittar mycket bättre här än jag gjorde i Málaga.

Porträtt av mamma och basilika.

En till glass. Because why not?

Torsdagskvällar är det bingo på Menuda Lagarta! på torget nedanför min balkong. Varje torsdag sedan jag kom hit har det letts av en tydligen fruktansvärt rolig person som framkallar asgarv, hejaramsor och applåder oavbrutet i några timmar innan festen fortsätter. Igår var det dock ganska återhållsamt, men fortfarande glatt! Vi tog i stället en pizza från hål i väggen här nedanför och kollade på vår serie, det var mysigt.

Glöm aldrig 2019

Den 6 december, på Finlands självständighetsdag men även starten på Fiesta de San Nicolás, Alicantes skyddshelgon, börjar julen i Alicante. Det har inte offentliggjorts när ljusen tänds, men vissa källor säger 21 november, vilket jag hoppas på, eftersom jag är kvar här då. Förra året missade jag höjdpunkten med bara ett par dagar.

Den maffigaste fasaddekorationen är på Ayuntamiento, stadshuset.

Ljusen började hängas upp redan i september, tidigarelagt på grund av något som hände 2019, som jag antar är någon sorts #neverforget-händelse. Tidningen Información nämner “para evitar repetir el fiasco de 2019” och Costa Blanca Daily talar om “the 2019 catastrophe”. Man blir ju nyfiken! Var det som i Ett päron till farsa firar jul, där Clark monterar alla ljusen, radar upp familjen, sätter i kontakten och inget händer? Eller var det explosioner? Började jesusbarnet brinna?

Jag bestämde mig för att ta reda på det, och gick till turistinformationen på lunchen. De var dock frågande. “I wasn’t here then”, sa ena killen (som såg ut att ha varit kanske 13 år 2019), och lutade sig över och frågade en kollega. “No lo sé”, sa hon, och sen en svada ackompanjerad av mungiporna nedåt och en medelhavsk axelryckning.

“Yes, maybe someone fell?”, översatte killen. Maybe not, tänkte jag och gick och åt ett päron på strandpromenaden i stället.

Tom novemberstrand.

Jag har varit på julavdelningen på El Corte Inglés för att insupa lite myskänslor (mental bild för er: Puff spatserar inne i julgranen). Det var några svampar i år, men inte alls som förra året i Málaga, där trenden var all-in svamp! Så mycket så att jag misstänkte att svampen hade någon särskild signifikans i spansk kultur. Men nu tror jag inte det, eftersom det i år bara var några svampar bland glittret (kvarglömda för late adapters?)

Mycket med Nötknäpparna.

Däremot finns en gata här i Alicante som kallas Carrer dels bolets/Calle de las setas (som sagt, mer om språket senare), alltså Svampgatan. Det är en helt vanlig gata i ett område som tidigare var nedgånget, och som staden och handlarna bestämde sig för att rycka upp. 2013 sattes det upp svampar på hela gatan, och vips så var det ett turistmål, och ett ställe där staden kunde hålla olika events. Nu är gatan nr 17 på Tripadvisors lista över saker att se i Alicante…

Carrer dels bolets, dvs Calle de las setas, dvs Svampgatan.

Lite märkligt, för det är inte direkt något att se, men självklart är det roligare med stora färgglada svampar som lockar dit folk än en läskig gata där ingen vågar gå.

Pappas födelsedag firades idag med kakfrossa på ett café som heter Madness. Tyvärr var det strömavbrott i Solna och ostadig uppkoppling, så det blev ingen facetime. Men vit chokladbrownie med pistage blev det!

Jag samlar på mig mysiga ställen att gå när jag inte har något särskilt för mig – ett är nere i hamnen där jag har suttit och läst tills solen gått ner, och ett annat vid stranden, som har ett billigt snabbmatscafé som är perfekt för lunch-snacks.

Oliver och en öl/läskblandning som var något av en överraskning när jag fick den. Men mycket god och läskande!

PS. Gick till svampgatan på kvällen efter att jag skrivit det här (är det inte härligt att ha all tid i världen?) för att kolla om de var upplysta lite fint i mörkret. Men det var de inte.