Tag Archives: Ikea

Ikea sticker ut hakan

Men, ursäkta mig, Ikea! Ge er på någon annans familj.

Ibland stöter man på något som verkligen ligger långt ner i minnenas arkiv. Luktsudd hade jag inte tänkt på sedan jag var i tioårsåldern, när jag i dag var på Nordiska museets samlarutställning. När jag såg montern med luktsudden, så fattade jag att min och min syrras samling var coolare än jag har trott, Big Pack-burken till trots. Vart tog våra vägen?

Det finns mycket man kan samla på, det svåra ligger i begränsningen. För min del tycker jag det är märkligt att börja samla på förstoringsglas som en viss diplomat, men det är kanske bara jag. Jag samlar i stället på ännu tråkigare saker, som bruksanvisningar till allting som finns hemma. Walkman från 1991? I lådan. Strykjärnet från 1998? I’ve got it. (Vem behöver bruksanvisning till ett strykjärn?!)

Någon som gillar bruksanvisningar lika mycket som jag är Hannes. Denna pysselgalning hade blivit lovad ett skrivbord när lillasyster flyttar ut ur spjälsängen, och nu var det dags. Redan när vi packade upp det första Ikea-paketet såg jag Hildas potential där hon intensivt sugande på nappen och med koncentrerat rynkade ögonbryn noggrant skilde plasten från frigoliten och la kartongerna i hallen. Hannes tog samtidigt försiktigt ut alla delar och radade upp dem mot väggen i vardagsrummet. Jag tog ett steg tillbaka och betraktade det här väloljade maskineriet av små arbetare och väcktes ur mina funderingar av att Hannes ropade: “och sen det viktigaste av allt! Bruksanvisningen!” varvid han triumferande höll upp det lilla papper som skulle guida oss genom närmaste timmen.

Nu är ju Hannes i det närmaste legoproffs, så jag kanske inte skulle bli så förvånad, men han hämtade en skruvmejsel från skåpet och satte igång att skruva handtagen på alla lådorna efter en blick på papperet. När jag kom tillbaka efter att ha lagt den lilla arbetaren, hade den stora redan börjat
att böja till metallådorna, precis enligt anvisningen. Jag tror faktiskt att han hade fixat att bygga ihop hurtsen helt själv, om han bara haft lite mer skruvdragarkraft i händerna. (I dag gick det inte lika bra för mig, allvarligt – är det inte löjligt när det står “click” i anvisningen? En Ikea-möbel kan ge upphov till många läten, men klick är inte ett av dem. Det narmaste jag kom var “brak”, men det verkade funka ändå. )

Det här med skrivbordet (eller “kontoret” som det snabbt blev) är i och för sig en viktigare händelse än vad jag hade trott, det var med stort allvar som han planerade hur han bäst skulle kunna hålla det ifrån Hilda. När vi satt i bilen hem från Ikea så sa han (och det här är ordagrant): “Mamma, jag är orolig för säkerheten på mitt kontor. Jag tänkte att vi kunde sätta en vägg i mitten, med en dörr med lås på.”

I morgon när vi vaknar har han kanske tecknat avtal med Securitas. Eller Ikea.

Snart är det jul igen

Ingen oktober utan julpynt?

Det är ju inte Macy’s direkt, men när Ikea ändrar om sin lagerutställning till jultema, får jag alltid myskänslor. Julen är fantastisk, och jag kan bara inte få mig till att tycka det är jobbigt, hur mycket stress det än blir på jobbet eller kring förberedelserna. Den börjar inför Hannes födelsedag, då vi bakar de första pepparkakorna, sen är det bara mys på mys till nyår. Love it!

I dag var Hannes med Risto på Arlanda för att höra vad hockeymålvakten Ed Belfour hade att säga om livet. Han satt snällt bredvid pappa och antecknade i sitt eget block med sin egen penna. När jag frågade vad han antecknat, sa han: “en köplista”. Fötterna på jorden , som sagt.

Jag och min Billy

1. Men det där går ju inte. Ta ut och försök igen.

2. Spikarhjälp.

3. Ordning!

Ikea på en söndagsmorgon är ett nytt hett tips. Lagom med folk, inga som stressar. Utom jag, för min man tror att jag tycker att det är roligt att strosa omkring på Ikea, och när jag säger att jag bara ska gå in och hämta en bokhylla så ler han så där menande och säger “en timme…? Ska vi säga två direkt i stället?” Så jag hade lite bråttom för att visa honom att han hade fel, och hann bara rafsa åt mig några burkar och möbeltassar på vägen till lagret.

Väl där la jag ingen tid på att krafsa mig i huvudet över att lådan vägde 38 kilo, utan bökade upp den på vagnen under visst déjà vu-obehag. (Undrar hur många Billy jag har byggt ihop i mina dagar?) Att sedan få in den i bilen är en annan utmaning. Det finns faktiskt inte plats egentligen, men låter man den sticka fram lite mellan framsätena så går det ju i alla fall. Det här var i alla fall det som tog längst tid.

När jag kom hem efter 50 minuter, var jag triumferande och fick hjälp att bära in kolossen. Jag råkade säga två gånger att den vägde 38 kilo.

Made in China

Ibland skojar man ju med Ikeas instruktioner, att det kan stå:
1. Se till att alla delar finns
2. Sätt ihop möbeln

Den här grävskopan importerades från Kina av svärmor och paketet öppnades raskt av en hoppfull fyraåring och hans entusiastiske pappa. Jag kände att de förväntade sig storverk, men det fanns en liiiiten liten gnutta tvivel i mannens blick när han försiktigt tryckte ut alla bitarna tillsammans med sonen och lade dem i en hög framför mig. Jag, som älskar lego och Ikea och pussel och ja, allt som ska byggas ihop eller plockas isär, gnuggade händerna av förtjusning och kokade en kopp te. Det kändes nästan som att jag tryckte in en lupp i ögat, så redo var jag. Så fick jag smaka på Made in China (och då menar jag inte teet). Här har kineserna gjort följande instruktion:

PLEASE READ INSTRUCTIONS CAREFULLY BEFORE ASSEMBLY
Ok, spännande! Tittar uppmuntrande på min son, som myser tillbaka och trycker min hand.
1. Please push out each pre-punched piece.
Jepp! Redan gjort (mannen nickar förnöjt och går till soffan och anser sig ha utfört sin del).
2. Before assembly, smooth the edges with the enclosed sandpaper.
Äh, hoppar vi över, va? frågar jag sonen. Han nickar konspiratoriskt och dyker tillbaka ner i papperet.
3. Get general idea of which pieces go where.
Jaja, vi fattar.
4. If a piece is loose, use glue.
What the…?! Vänder på papperet och kollar baksidan, tomt.
Det är här man tittar på sin son, som rycker på axlarna men ändå inte misströstar, för hans mamma klarar allt, och man suckar tungt och tar upp två av bitarna och sätter igång.

Och fyra timmar senare, när man lovat den lille ängeln att bygga klart till i morgon bara för att han ska somna, visar man stolt upp en fungerande träkonstruktion för halvsovande man och snarkande svärmor. Sen stupar man i säng och drömmer om hämnd på kinesiska bruksanvisningsskribenter.