Tag Archives: bokhylla

London är alltid London

England är England, men London är något helt annat. Det blev vi påminda om igen idag.

Vi åt finfrukost på ett ställe nära oss på St Leonard’s Road, jag tog en jättegod toast med avocado och stekt ägg (men det slutade med att jag åt Hildas krämiga gröt och bytte en av mina mot Hannes “Spanish toast” som var mer som en god bruschetta).

God! Ska börja göra hemma.

Vid bilen packade vi ihop allt prydligt i alla väskor, inget löst! Bilen skulle lämnas rätt tidigt eftersom vi hämtade den så tidigt förra torsdagen när vi landat. Sen var familjen Arhammar Pakarinen smidig som få när vi flöt igenom Gatwick-trafik, hyrbilslämning, biljettköer och tåg ända fram till Victoria Station, där vi åt lunch på Léon medan vi väntade på svar om vi skulle få checka in tidigare eller om vi skulle lämna in på Luggage Hero.

Stod över ett tåg för att få bättre plats – like a pro.

Norpade ett bord, like a boss.

Flöt igenom tunnelbandesystemet – like a local.

Incheckningen flyttades till redan klockan två, så vi åkte till Bethnal Green, som är ett område vi aldrig har bott i förut. Fint airbnb och rätt stort för att vara London. Lite ljud från tåg, men det var vi förvarnade om.

Bethnal Green Library i parken. Det kan inte vara ett alltför skumt område om det finns ett fint bibliotek och en park där folk spelar basket och åker inlines.

Så tog vi oss ut på stan, första eftermiddagen blev Carnaby Street, Oxford Street och där omkring.

Mycket jubileumsdekorationer i England i år, för Drottning Elizabeths 70 år på tronen.

Risto och Hannes gjorde en team effort för att fota Lord Stanley-plaketten, som hamnat bakom scaffolding.

Soho-hus.

Minalima, som gjorde allt grafiskt material till Harry Potter – böcker, tidningar, skyltfönster, osv, har en shop i Soho.

Vi delade lite på oss och åt sen på Wahaca (ett måste!) för att till sist landa på Foyle’s vid Tottenham Court Road. Så skönt med sena öppettider, vi var där tills de stängde klockan nio.

Lillebo ❤️ Foyle’s

Familj med varsina fynd.

Framme i Bethnal Green köpte vi frukost på Sainsbury local och kom hem, där det var jättevarmt. Försökte vädra lite – utlänningar med sina konstiga fönster! – och såg lite The Office på BBC play, sen somnade vi gott!

Jag och min Billy

1. Men det där går ju inte. Ta ut och försök igen.

2. Spikarhjälp.

3. Ordning!

Ikea på en söndagsmorgon är ett nytt hett tips. Lagom med folk, inga som stressar. Utom jag, för min man tror att jag tycker att det är roligt att strosa omkring på Ikea, och när jag säger att jag bara ska gå in och hämta en bokhylla så ler han så där menande och säger “en timme…? Ska vi säga två direkt i stället?” Så jag hade lite bråttom för att visa honom att han hade fel, och hann bara rafsa åt mig några burkar och möbeltassar på vägen till lagret.

Väl där la jag ingen tid på att krafsa mig i huvudet över att lådan vägde 38 kilo, utan bökade upp den på vagnen under visst déjà vu-obehag. (Undrar hur många Billy jag har byggt ihop i mina dagar?) Att sedan få in den i bilen är en annan utmaning. Det finns faktiskt inte plats egentligen, men låter man den sticka fram lite mellan framsätena så går det ju i alla fall. Det här var i alla fall det som tog längst tid.

När jag kom hem efter 50 minuter, var jag triumferande och fick hjälp att bära in kolossen. Jag råkade säga två gånger att den vägde 38 kilo.

Två hyllmeter släkt

Ett mått på fyra generationer.

Hos min farmor står en bokhylla där vi alla har mätt oss vid olika tidpunkter i livet. När jag mätte Hannes där i helgen, var han exakt lika lång som jag själv var 26 februari 1982, 12 dagar efter att jag fyllt fem, och sex dagar innan jag blev storasyster. Jag lyckades också mäta Hilda, och hon var inom felmarginalen exakt lika lång som jag var i september 1978, det vill säga när jag var 1,5 år som hon. Det känns så mäktigt. Att min mamma eller pappa har suttit där och petat dit ett streck och datum när jag var lika liten som H2 är.

Något annat som är mäktigt är de högsta strecken, som förstås tillhör min farfar – 1,93 m i sina dagar.