Supermercado-funderingar

Att handla mat utomlands är kul, men det tar tid. Först ska man identifiera förpackningar som man hemma bara kan se i ögonvrån för att fatta vad det är. Sen ska man titta noga på både innehåll och text på förpackningen, så att man inte kommer hem med sardinfyllda oliver (exempel taget helt ur luften).

Mitt lilla skafferi halvvägs in i vecka två, bara det viktigaste: snacks, makrill och pasta.

Liksom på Coop i Östhammar en sommardag så är det ingen stress på supermercadon här i Málaga. Och precis som i Östhammar pockar storstadskänslan på och vill stressa på i kön. Jag försöker vara Spanien-cool/Östhammar-chill och vänta lugnt på min tur medan hon framför plockar upp varor (streckkoderna huller om buller!), hämtar dramaten från entrén att packa i, packar ner allt och sen tar fram portmonnän.

Ett av två (!) väskdagis på Mercadona. Här låser de fast väskan för att sen hämta den när andra står och väntar.

Hemma finns en inbyggd känsla för Varvet i butiker. Man går åt ett visst håll och håller sig så gott man kan undan andra kunder. På den här supermercadon är det kaos. Alla har kundvagn, eftersom det inte finns korgar, och strosar långsamt längs gångarna, vänder, stannar, pratar. Jag har aldrig krockat med så många i en mataffär!

Vagnarna är åtminstone små och lättstyrda.

Annars så älskar jag att handla här, särskilt i frukt- och grönsaksbutiken. Det känns så spännande att gå runt och titta på allt, och känns så okliniskt med lådorna och de handskrivna lapparna. Saluhallar gillar jag bara för byggnadernas skull, men blir äcklad av fisk- och köttlukter och av att se köttprodukterna, blä.

Mercado Central de Atarazanas

Mercado de Salamanca

Smör. En av de svåraste inköpen utomlands. Jag har hittills köpt två smörpaket som gjort mig illamående, nu har jag gett upp (i alla fall tillfälligt) och kör på olivolja i stället.

Chips på lösvikt! Måste bli smuligt till slut.