Tag Archives: Puuhamaa

Smärta och njutning

Farten och styrkan syns bara i håret.

Till skillnad från nöjesfält, museer eller andra ställen man kan roa sig med barnen, så är Puuhamaa i Tavastehus ett ställe dit man absolut inte kommer utan barn. Därför är stället också fullt med vuxna som roar sig hårt. Vattenkanan med gummibåtar befolkades till hälften av personer över 160 cm (förresten är det jätteroligt att skriken aldrig matchar mannen de kommer ifrån!).

Första sommaren vi var där, var besöket i parken inte lika uppskattat som att kasta en keps upp i luften. Andra sommaren blev R lite hoppagalen, och i år ska ni få ta del av min smärta:

Smärtor vi glömt:

Skarvar i vattenrutschkana
Illamående från att hänga upp-och-ner
Brännmärke från rutschkanekant/gympasalsgolv

Check, check, check.

Dagens Tavastehus-tips: Puuhamaa lekland och vattenland.

Kungen av Finland

Att knäppa av i exakt rätt hundradels sekund 🙂

För nästan exakt ett år sedan var vi på Puuhamaa och roade oss, och det var ett självklart val att åka dit i sommar igen. Jag är ganska säker på att vi inte skulle betala 19 euro för att gå på ett sånt här ställe om vi inte hade barn, så jag tackar min lyckliga stjärna för våra två små godluktande busungar som i dag ivrigt hängde på låset.

Dagen rusade iväg, och precis innan vi skulle gå hem blev den stora orangea hoppkudden barnfri. R och jag tittade på varandra i samförstånd och slängde av oss skorna för att rusa dit. Det var inte hans snabba reaktion jag reagerade på. Det var vad som hände tio sekunder senare, när han plötsligt fick en illavarslande koncentration i studsarna och började skandera “Vem är kung?! Vem är kung?!”… Enda orsaken till att jag sitter här i dag, och inte fastklistrad i någon tall, är att jag kröp ihop i fosterställning och skrattade så jag fick ont i magen. Det är så roligt att se någon hoppa så seriöst, särskilt en som jag är gift med.

Det är i och för sig inte första gången R kallat sig för kung. I början när vi träffades så var vi i Gamla stan och fikade med min lillasyster, som då var elva år. Under den dagen lyckades han övertyga henne om att han faktiskt var kungen av Finland. Hon var egentligen lite för stor för att tro på det, men blev säkert osäker av att han var så allvarlig och samtidigt blasé om det hela. Det vore kul att veta hur länge hon trodde att jag var ihop med kungen av Finland. Kanske lika länge som den riktiga kungen av Finland lyckades behålla titeln.

Wherever I throw my hat – that’s my home

Vi var där när de öppnade, faktiskt helt omedvetet. Det blir lite så när man har småbarn, man går upp, gör grejer, äter mat, lever och står i, och sen kollar man på klockan och den är redan…halv tio? Så därför var vi på Puuhamaa i Tavastehus vid öppningstid, trots att vi packat två småbarn och åkt från Helsingfors på morgonen. Det visade sig vara ett smart drag, så vi låtsades att det var planerat. Efter en hel dag av hoppande, studsande, badande, vattenrutschkanande, åkande, bråkande och skrattande, sjönk vi utmattade ner runt bordet hos vännerna i Tavastehus och vilade ut. Ja, inte barnen förstås. (Barn blir aldrig trötta, glömde jag nämna det?) Fyraåringen kom på en ny aktivitet att syssla med medan grillen tändes och vi svepte nästa nödvändiga Karhu. Han kastade sin keps upp i luften och skrattade pärlande, porlande när den ramlade ner (och ännu mer om han själv låtsades ramla samtidigt). Det här roade honom i en halvtimme, och efter att ha kastat i sig en korv (“det är säkert, jag är proppmätt”) så var det kepstid igen. På kvällen var det nog ändå ganska skönt för honom att lägga sig, och vi pratade som vanligt om dagen och vad vi hade gjort.

“Vad var det roligaste i dag?” frågade pappa med förväntan i rösten, och undrade om sonen skulle säga den stora hoppkudden, att han åkte stora vattenrutschkanan eller kanske när han åkte den där attraktionen som snurrade ett varv runt när man tryckte på en knapp, så att han hängde upp och ner och skrattade…

“När jag kastade kepsen!” kom det blixtsnabbt från den rödkindade gossen.

Nåja, JAG tyckte i alla fall det var roligt att åka vattenrutschkana och landa på rumpan i 30 cm vatten. Definitivt värt en femhundring.