Author Archives: Jessica

Julen har börjat!

Hurra! Ayuntamiento har släppt datumet för juleljusens tändning i år, och det blir på fredag den 21 november, vilket innebär att jag kommer att hinna se dem innan jag åker hem!

Igår började de bygga upp den stora julkrubban som ska stå på Plaça de l’Ajuntament och tändas på söndag. Figurerna är ENORMA.

Och apropå enorma figurer så slank jag in på Museu de les Fogueres på lunchen idag. På det här lilla museet finns allt som rör fiestan Les Fogueres de Sant Joan, som firas 20-24 juni i Alicante, alltså sommarsolståndet. Eller “La mejor fiesta del mundo”, som de själva säger. Den har firats på ungefär samma sätt sedan starten 1928, och på museet finns en massa vackra planscher, tyger, modeller och figurer från hela seklet.

Affischer från 1950-talet.

Hundra år tidigare, 1822, hade staden förbjudit eldar och smällare kring San Joan, men stadsborna fortsatte att tända dem. 1881 råkade stadshuset missa att publicera kungörelsen, vilket ledde till att stadsborna organiserade sitt firande lite mer och brände på ordentligt med gatufestivaler med musik, lekar och förfäderna till dagens “ninots” (papier maché-figurer), i form av groteska figurer som representerade någon som grannskapet inte gillade.

Moderna fogueres.

Otilio Serrano “Oti” var den mest prisbelönta affischkonstnären i Fogueres-festivalens historia och en direkt konstnärlig arvtagare till namn som Gastón och Manuel Albert. Han skapade också ett flertal affischer för Fogueres- och Barraques-festivalerna.

1928 skedde en helomvändning, då det hade skapats en förening för att främja turismen i Alicante. De lyckades få de styrande att gå med på att göra festen officiell, och på den vägen är det!

Ett av många museer man inte skulle vilja vara ensam i på natten 😳

Som jag förstår det så är det party dygnet runt de här dagarna, och en massa traditioner omgärdar festligheterna. Den mest framträdande är de stora figurerna, ninots, som står utställda runt staden för folk kan titta på och rösta på sin favorit. Vinnaren blir “benådad” och slipper bli uppbränd. Och hamnar kanske på museet.

(En parentes här är att i Finland heter midsommarafton Juhannus, och firas med just eldar.)

2018 års grand finale!

Det fanns också hyllningsskulpturer på museet, som den här: Otilio Serrano “Oti” var den mest prisbelönta affischkonstnären i Fogueres-festivalens historia.

Gratis inträde igen, heja Alicante!

Ett annat evenemang med gratis inträde var den här moderna dansen som jag snubblade in på i söndags:

Roligt med kultur åt folket!

En turisthelg i Alicante

Nu har mamma åkt hem igen, vi gick tillsammans till flygbussen på söndagsmorgonen, stationen ligger precis där jag bor. Bussen C-6 går till flygplatsen Alicante-Elche varje kvart och kostar ungefär 4 euro. Se och lär, Stockholm! Lite förvirring kring hur C-6-linjen går dock, när jag gick av vid Mercado-El Sabio, så var bussen egentligen på väg tillbaka till flygplatsen. Men nu fattar jag.

Det kändes konstigt att ge mig ut och promenera alldeles ensam på söndagen. Jag tog ledigt från jobbet största delen av tiden som mamma var här, och saker blir som bekant snabbt en vana. Det har varit mycket god mat, sightseeing och promenerande, för att inte tala om hur mycket vi har pratat – nu ska jag plötsligt vara tyst igen!

Lunch på balkongen när mamma kom.

Mercado, i området där jag bor.

Staden sedd från piren.

Lång promenad in i berget till hissen som tog oss upp till fästningen Santa Barbara.

Det var en fantastisk utsikt från Santa Barbara, och kändes vrålhögt. Enligt mamma är berget Benacantil “bara” 169 meter högt, men det pirrade ända ner i fötterna på mig när jag kikade ut. Särskilt när det kom en skolklass springande och lutade sig ut genom öppningarna i muren utan skyddsstaket. Och någon ställde upp sin hundvalp på muren för foto, Michael Jackson-style! Jag var tvungen att titta bort.

Ser ni det tegelfärgade huset till höger i bilden? Till höger om det står ett lägre, smalare hus med grå betongfasad (bara framsidan är renoverad) – där bor jag!

När vi kom ner blåste det mycket på stranden, så vi tittade lite på vågorna.

Och självklart en glass på det 😁

Gastronomi, kultur och annat fint

På fredagskvällen hade vi bokat styrelsemiddag för Move on på La Terreta Gastrobar. Alicante är Spaniens gastronomiska huvudstad 2025, och kulmen är nu i november, då 35 restauranger har speciella smakmenyer för bra pris. (Vi var tvungna att ta en liten siesta för att orka gå ut och äta middag halv nio på kvällen.)

Ensalada césar con salsa césar de la casa, pollo a baja temperatura, parmesano, picatostes, tomates cherry asados y polvo de aceituna negra. Alltså: Caesarsallad med husets Caesardressing, långkokt kyckling, parmesanost, krutonger, rostade körsbärstomater och svart olivpulver.

Brochetas de pulpo gratinadas al horno con ali oli, con pimentón de la vera y patata en dos texturas. Alltså: Ugnsbakade bläckfiskspett gratinerade med aioli, paprika och potatis tillagad på två sätt.

Sartén de huevos a 65°c con boletus salteados, migas crujientes y aceite de trufa negra. Alltså: Ägg tillagade vid 65°C med sauterade karljohanssvampar, krispigt ströbröd och svart tryffelolja.

Lomo de bacalao confitado con ajo con parmentier de patata y nuestro pisto manchego. Alltså: Confiterad torskrygg med vitlök, serveras med potatisklyfta och vår Manchego-ratatouille.

Brownie de chocolate blanco con pistachos y helado de frambuesa. Alltså: Vit chokladbrownie med pistagenötter och hallonglass.

Allt var väldigt gott, särskilt torsk (älskar ordet bacalao!) med tillbehör och hallonglassen.

Vi ville också äta paella, och mamma sa att man ska äta paella till lunch (källa oklar), så det tog vi på en arrocería vid strandpromenaden på lördagen. Mycket gott.

Paella Alicantina

Alicantes museum för modern konst heter MACA och hade en utställning med Juana Francés. Jag var personligen inte så förtjust i just hennes konst, men här är mina favoriter från museet:

Den jag gillade mest av Juana Francés verk – Maternidad con caballos.

Pamen Pereira, Lecho de piedra och Zafu I y II. Härlig dagbädd och sittpuffar i granit för den som gillar lite motstånd. Men de ser så mjuka ut!

Equipo Crónica, El Huevo de Pascua.

Pablo Serrano, Unidad Yunta. I bakgrunden Victor Pasmore, What is the object over there?

Fernando Zóbel, La Vista XXXV. Fastnade framför den här, lite hypnotiserande.

Mammas sista kväll i Alicante krönte vi med en drink på 26:e våningen på Gran Sol, 100 meter upp.

Älskar den här väggmålningen av Manuel Baeza (1968).

Också fint, från hamnen sett!

Vi snodde åt oss ett fönsterbord efter att ha suttit som hökar i baren i bara några minuter – mycket lyckat! Det är en glasruta mellan bord och utsikt, men man kan gå runt på utsidan om man vill njuta av utsikten, och de öppnar upp under dagtid.

Ett öga på fönsterbordet, Hela havet stormar-beredskap.

Uppe på berget och fikadags

I onsdags kom mamma på besök! Dubbelfokus nu – visa hela stan och samtidigt gå in i turistläge och besöka museer, borgen, kyrkor, och så vidare. Bråda tider!

Vi gick ut på kvällen och åt tapas på Plaça de l’Ajuntament. Patatas arrugadas, gambas fritas, albondigas och queso frito. Gott!

Jag tog ledigt på torsdagen och fredag eftermiddag för att hänga med mamma och hinna med allt. När mamma är inblandad är det viktigt att fika mycket. Gärna glass. Men det är också mycket pinna omkring, vilket jag är helt för (det är tur att jag har ork nu, när man rör sig uppåt 20 000 steg om dagen…)

Om ni undrar: stracciatella och pistage på Livanti.

Vi besökte mercadillo Teulada igen, men lite senare den här gången. När vi kom dit vid tiotiden såg jag direkt att det var MYCKET mer än förra veckan, när jag var där vid nio.

Förutom kläder, väskor och skor, fanns det nu allsköns grejer. Väldigt mycket billiga kläder av tveksam kvalitet, men det är ju som det brukar vara på marknader.

Inte Celvin Klain eller Galvin Klin, utan Ghldin Kldin??

 

Jag fattar att det tar tid att lägga upp allt så här fint!

Det fanns inga souvenirer direkt, men mamma köpte några fina hemliga julklappar, och så köpte vi frukt. Vi fick smaka en stor variant av persimmon som kallas kaki, den var saftig och god, så vi köpte hem.

Vi gick hem med ett litet stopp på närmaste bageriet La Masa Tomasa där vi valde ut några kakor, och myste på balkongen.

Jag har testat en hel del kakor både här och i Málaga, och kommer varje gång fram till att jag inte gillar sötsakerna här. Vi köpte tre sorter nu, och alla hade för mycket socker, för lite salt och förmodligen för lite smör.

I stort sett alla kakor jag har testat är helt annorlunda än jag tror att de ska vara från utseendet – i smak eller konsistens eller båda – så det bidrar säkert till att jag inte är så förtjust. En som såg ut som ett wienerbröd var kompakt och seg, inte frasig. En som såg ut som en smördegscookie var torr och innehöll kanske mandelmjöl i stället för vetemjöl?

Den översta lilla klutten var ganska god, marsipansmak, fast torrare. Croissant med vit choklad/pistagefyllning var sliskig, men jag ska egentligen inte kritisera den, det var inte jag som valde den, och mamma tyckte den var god.

Hoppet lever än i alla fall – jag testar nog några till kaksorter innan jag åker hem!

Efter att ha vilat och fikat gav vi oss upp på berget bakom min lägenhet, där den “gamla” gamla staden finns, Santa Cruz. Det är vitkalkade hus i mycket smala gränder och trappor. Inga caféer eller butiker.

Första gången jag var där uppe var jag i stort sett ensam, men den här veckan har det rasat in turister. Det språk jag hör mest är något som jag tror är ryska. Vet inte vad som hänt! Vi gick förbi turistinfon och frågade om det kanske kommit in ett kryssningsfartyg, men de visste som vanligt ingenting (vad är poängen med dem?!). Han sa att “imorgon kommer nog ett fartyg”. När vi frågade om det skepp som har legat en bit ut sen i tisdags så sa han “…det kanske är det?”.

Som sagt – vad är poängen med den där turistinfon?

Vi beundrade den storslagna utsikten och gick sedan ner på baksidan, där man kommer ut ungefär vid Basílica de Santa Maria.

Santa Cruz sett från ovan 👆

 

Concatedral de San Nicolás de Bari.

Mamma tycker också att hon hittar bra i staden redan, det måste vara något med layouten som gör den lättnavigerad? Jag hittar mycket bättre här än jag gjorde i Málaga.

Porträtt av mamma och basilika.

En till glass. Because why not?

Torsdagskvällar är det bingo på Menuda Lagarta! på torget nedanför min balkong. Varje torsdag sedan jag kom hit har det letts av en tydligen fruktansvärt rolig person som framkallar asgarv, hejaramsor och applåder oavbrutet i några timmar innan festen fortsätter. Igår var det dock ganska återhållsamt, men fortfarande glatt! Vi tog i stället en pizza från hål i väggen här nedanför och kollade på vår serie, det var mysigt.

Street art då och nu

Jag ville testa Tram, som är en spårvagn som täcker stor-Alicante och Costa Blanca, och också hitta på något på söndagen, så jag hoppade på L5 vid stationen Puerta del Mar och satte mig helt ensam vid fönstret mot havet. Vackert en bit, sen åkte den in i en tunnel och kändes därför som en tunnelbana. Men det är något med spårvagn ändå.

Jag gick av en kvart senare vid Lucentum för att besöka den gamla romerska staden på Tossal de Manises, byggd på en iberisk bosättning som förstörts i det andra puniska kriget (påläst va!). Det här är det antika Alicante, vilket ju hörs på namnet om man är lite generös i uttalet.

Den svenska arkeologen Solveig Nordström hedras här med en park för sina insatser för Lucentum och andra historiska platser i området. MARQ, det arkeologiska museet i Alicante, kallar henne till och med den ledande figuren inom Alicantes arkeologi.

Hur som helst – spanjorerna försökte lura mig igen genom att skylta mot en trasig liten grusväg, men vis av tidigare äventyr så tog jag stentrappan och nådde snabbt ingången.

För det facila priset av 1,50 euro fick jag väldigt fridfullt strosa runt, äta min lilla mandarin och njuta av tystnaden.

Pappersbiljett ❤️

Så fascinerande att det ligger en romersk stad här, mitt ibland alla bostadshusen. Tänk att bo där uppe!

Älskar romarnas smarta golvvärme! Jag såg samma konstruktion i Bath, de eldade i ugben för att värma upp vattnet till badhuset, och ångorna ledde de in under golvet, som låg på små pelare. Så listigt!

Något som är spännande tycker jag är att människan alltid har velat ha vackra saker, och ha det fint omkring sig. Det märker jag ju på mig själv också, det första jag gjorde när jag kom hit till lägenheten var att ta bort alla fula broschyrer och prydnader, och fixa till det så att det var som jag ville se det. Och sen att köpa en egen kopp (i stället för den med bajsemoji) och liten skål, (för att choklad helt enkelt inte är gott på ett stort fat).

I Lucentum hittade de en mosaik, som jag tycker är jättevacker:

Den skrovliga delen är den de fann, övrigt är rekonstruerat. Materialet är tegelsmul (tror inte det är den officiella benämningen) och vita småstenar i marmor.

Det är bokstavlig gatukonst! Under mina många promenader i stan har jag fotat alla fina och fula väggmålningar som jag passerat, mer bildlig gatukonst (hehe). Ett litet collage av dessa – håll till godo!