Tag Archives: romare

Street art då och nu

Jag ville testa Tram, som är en spårvagn som täcker stor-Alicante och Costa Blanca, och också hitta på något på söndagen, så jag hoppade på L5 vid stationen Puerta del Mar och satte mig helt ensam vid fönstret mot havet. Vackert en bit, sen åkte den in i en tunnel och kändes därför som en tunnelbana. Men det är något med spårvagn ändå.

Jag gick av en kvart senare vid Lucentum för att besöka den gamla romerska staden på Tossal de Manises, byggd på en iberisk bosättning som förstörts i det andra puniska kriget (påläst va!). Det här är det antika Alicante, vilket ju hörs på namnet om man är lite generös i uttalet.

Den svenska arkeologen Solveig Nordström hedras här med en park för sina insatser för Lucentum och andra historiska platser i området. MARQ, det arkeologiska museet i Alicante, kallar henne till och med den ledande figuren inom Alicantes arkeologi.

Hur som helst – spanjorerna försökte lura mig igen genom att skylta mot en trasig liten grusväg, men vis av tidigare äventyr så tog jag stentrappan och nådde snabbt ingången.

För det facila priset av 1,50 euro fick jag väldigt fridfullt strosa runt, äta min lilla mandarin och njuta av tystnaden.

Pappersbiljett ❤️

Så fascinerande att det ligger en romersk stad här, mitt ibland alla bostadshusen. Tänk att bo där uppe!

Älskar romarnas smarta golvvärme! Jag såg samma konstruktion i Bath, de eldade i ugben för att värma upp vattnet till badhuset, och ångorna ledde de in under golvet, som låg på små pelare. Så listigt!

Något som är spännande tycker jag är att människan alltid har velat ha vackra saker, och ha det fint omkring sig. Det märker jag ju på mig själv också, det första jag gjorde när jag kom hit till lägenheten var att ta bort alla fula broschyrer och prydnader, och fixa till det så att det var som jag ville se det. Och sen att köpa en egen kopp (i stället för den med bajsemoji) och liten skål, (för att choklad helt enkelt inte är gott på ett stort fat).

I Lucentum hittade de en mosaik, som jag tycker är jättevacker:

Den skrovliga delen är den de fann, övrigt är rekonstruerat. Materialet är tegelsmul (tror inte det är den officiella benämningen) och vita småstenar i marmor.

Det är bokstavlig gatukonst! Under mina många promenader i stan har jag fotat alla fina och fula väggmålningar som jag passerat, mer bildlig gatukonst (hehe). Ett litet collage av dessa – håll till godo!

Moooot Sherwoodskogen!

Dagens slutmål: Nottingham. Dagens sevärdhet: Hadrianus mur. Hannes och Hilda började dagen med att mata hönsen och gässen. Det tyckte de var så roligt att vi kom iväg rätt sent. Hilda tyckte det här var det bästa hotellet på resan, främst på grund av katterna Marmelade, Mustard (och en tredje som vi kallade för Cattitude), och de två hundarna.

Småbönder.


Vi körde till Housestead, där de har den längsta biten bevarad mur, och dessutom ruinerna av ett stort romerskt fort. Det är så coolt att tänka att romarna byggde ett gigantiskt fort mitt ute på heden – vad det måste imponerat på lokalbefolkningen!

Det GÅR verkligen inte att fånga på bild vilken fantastisk utsikt det är härifrån.

Latrinen, med ett smart vattenrännesystem för regnvatten.

Det var riktigt kallt i dag, 16 grader och blåsigt.


Vi lunchade på ett litet fik och fick smaka den intressanta (och goda!) kombinationen chips with curry. 

Nästa stopp blev på en service station i Wetherby vid Leeds, där Risto överraskade mig med en AA-karta! Vi har ju haft en karta, men den har inte varit så detaljerad, så det har blivit mest sat nav och Google maps. Det här är roligare!

Mallig och glad. Fram med överstrykningspennan!


Sen körde vi i godan ro tills Risto plötsligt såg Sherwood Forest på en skylt och korsade tre filer bort från vår rutt. Men det är klart att man inte kan bara åka förbi Sherwoodskogen!

Major Oak – den över tusenåriga eken där Robin Hood och hans muntra män (och kvinnor) enligt sägen samlades inför äventyren.


Vi strosade runt på ett trail i skogen, som numera är nationalpark och en biologisk “special interest area” med många arter av växter och djur. 

Roligt att se gamla turistbilder från eken!


Risto fick känsla för feeling.


Från skogen åkte vi vidare en halvtimme in i Nottingham, där vi bor i stadsdelen Beeston. Alla var hungriga, så vi gick till närmaste pub, Victoria, som med vår vanliga tur visade sig vara jättebra! Barn var inte tillåtna i lokalerna efter åtta och familjer skulle beställa mat senast halv sju, men vi fick beställa mat fastän klockan var kvart över sju. Plus att de skyndade på vår beställning så vi fick mat först. Så snällt!

Druider, romare och andra typiska britter

När man ska besöka Stongehenge är det numera obligatoriskt att boka biljett till en särskild tid. Vi bokade 9.30-10, för att vi läst att turistbussarna kommer runt 10. Så i går kväll ställde vi klockan för första gången, sa till Andy att vi ville äta frukost halv åtta och sov gott. På morgonen gick tiden lite snabbare än vi tänkt, mest på grund av att tvätten skulle hängas och frukosten lagas. Så himla god frukost!

Vi åkte lite sent från Garden House, men skulle ändå hinna till vår slot, ganska precis.

“I just love to be on the road again…” 😳


Klockan 9.40 kom jag fram till biljettluckan, medan familjen letade fram alla paraplyer och regnjackor, vi hann!

Hilda är jätteduktig på engelska och lyssnade utan problem på guiden.

Hannes går all in i sin brittiskhet.

Hett tips för Stonehenge: audioguide var jättebra – väldigt intressant och lärorikt. Det som var mest överraskande var att höra att stället varit en helig plats så länge. Redan 500 år innan Stonehenge restes så fanns det gravar och andra mystiska konstruktioner här. Och fascinerande att de ändå lyckats stå kvar så länge, trots folk.

Än en gång undvek vi alla köer, när vi vände tillbaka till visitor centre så var det så mycket folk att de inte väntade på bussen, utan promenerade hela vägen till monumentet.

Min nya gula regnjacka fick testas!

 

När vi kände oss klara med Stonehenge, tog vi bilen vidare till Bath. Många har tipsat om staden, och den var verkligen annorlunda än väntat. På håll såg den ut som en italiensk stad, med blekgula stenhus på kullar, och väl i staden var det annorlunda små butiker med fina store fronts i glada färger som i New York.

Vi fikade på en bro över Avon.

En Bath-gata.

Jag gick in själv på Roman Baths, medan de andra gick runt på stan och upptäckte (inspirerad av att vi syskon gnällde oss ur ett Bath-besök 1989, så mamma fick gå själv). Det var en fin utställning och bra audioguide, men inte mycket kvar från romartiden.

På de här pelarna låg golvet, så skickade de in ånga från källan emellan och voila! Golvvärme! De där romarna…

Storbritanniens enda varma källa, man förstår ju att de tyckte det var magiskt att få hett vatten rakt ifrån marken.

Jag var trött, hungrig och därav tjurig när jag kom ut, så vi panikhittade ett café där familjen matade mig med sparrissoppa så vi kunde leta upp ett fik i lugn och ro sen.

Efter fikat körde vi hem igen. Det är roliga ortsnamn här, igår åkte vi till exempel förbi byn Tiddlywink 🙂

Det var skönt att komma till vårt rum och vila lite. Risto och jag bokade hotell för närmaste dagarna, sen gick vi alla till lokala puben i spöregnet och åt. Verkligen god mat! Jag tog halloumi med sallad och vitlöks-/chilichutney, Risto åt chicken cider pie. Perfekt avslutning på en väldigt brittisk dag.

Liten dörr till Grittleton House i vår by.