När man ska besöka Stongehenge är det numera obligatoriskt att boka biljett till en särskild tid. Vi bokade 9.30-10, för att vi läst att turistbussarna kommer runt 10. Så i går kväll ställde vi klockan för första gången, sa till Andy att vi ville äta frukost halv åtta och sov gott. På morgonen gick tiden lite snabbare än vi tänkt, mest på grund av att tvätten skulle hängas och frukosten lagas. Så himla god frukost!
Vi åkte lite sent från Garden House, men skulle ändå hinna till vår slot, ganska precis.
“I just love to be on the road again…” 😳
Klockan 9.40 kom jag fram till biljettluckan, medan familjen letade fram alla paraplyer och regnjackor, vi hann!
Hilda är jätteduktig på engelska och lyssnade utan problem på guiden.
Hannes går all in i sin brittiskhet.
Hett tips för Stonehenge: audioguide var jättebra – väldigt intressant och lärorikt. Det som var mest överraskande var att höra att stället varit en helig plats så länge. Redan 500 år innan Stonehenge restes så fanns det gravar och andra mystiska konstruktioner här. Och fascinerande att de ändå lyckats stå kvar så länge, trots folk.
Än en gång undvek vi alla köer, när vi vände tillbaka till visitor centre så var det så mycket folk att de inte väntade på bussen, utan promenerade hela vägen till monumentet.
Min nya gula regnjacka fick testas!
När vi kände oss klara med Stonehenge, tog vi bilen vidare till Bath. Många har tipsat om staden, och den var verkligen annorlunda än väntat. På håll såg den ut som en italiensk stad, med blekgula stenhus på kullar, och väl i staden var det annorlunda små butiker med fina store fronts i glada färger som i New York.
Vi fikade på en bro över Avon.
En Bath-gata.
Jag gick in själv på Roman Baths, medan de andra gick runt på stan och upptäckte (inspirerad av att vi syskon gnällde oss ur ett Bath-besök 1989, så mamma fick gå själv). Det var en fin utställning och bra audioguide, men inte mycket kvar från romartiden.
På de här pelarna låg golvet, så skickade de in ånga från källan emellan och voila! Golvvärme! De där romarna…
Storbritanniens enda varma källa, man förstår ju att de tyckte det var magiskt att få hett vatten rakt ifrån marken.
Jag var trött, hungrig och därav tjurig när jag kom ut, så vi panikhittade ett café där familjen matade mig med sparrissoppa så vi kunde leta upp ett fik i lugn och ro sen.
Efter fikat körde vi hem igen. Det är roliga ortsnamn här, igår åkte vi till exempel förbi byn Tiddlywink 🙂
Det var skönt att komma till vårt rum och vila lite. Risto och jag bokade hotell för närmaste dagarna, sen gick vi alla till lokala puben i spöregnet och åt. Verkligen god mat! Jag tog halloumi med sallad och vitlöks-/chilichutney, Risto åt chicken cider pie. Perfekt avslutning på en väldigt brittisk dag.
Liten dörr till Grittleton House i vår by.
