Tag Archives: England

Frååån Sherwoodskogen!

Vi kom in till Nottingham ganska tidigt, eftersom frukosten bara serverades till 8.30 i dag. Vi parkerade vid slottet, som ligger högt uppe på en klippa (surprise surprise) och ovanpå ett nätverk av grottor. En av grottorna kallas Mortimer’s Hole, efter mannen som mördade Edward II och blev gripen av nye kungen och hans soldater som smugit sig på honom underifrån.

Mortimer’s Hole.

Risto in a Hoodie.

På Old Market Square hade de preppat en beach, där man kunde ha lite strandliv utan hav. Där hängde vi ett tag.

Bigfoot var här före mig!

Vid lunchtid var vi i Stratford-upon-Avon, stan som är känd för en enda sak:

Utanför Shakespeares hus, där han bodde i början och slutet av sitt liv.

Hilda och Hamlet.

Stratford var en söt liten stad, mycket turister förstås. Vi åkte vidare till Oxford, och det började regna. När vi kom fram till vårt airbnb så hade det slutat helt lagom, och vi tog bussen in till stan.

Trinity College.

Fina hus på High Street.

Risto fick berätta några anekdoter från sin språkresa 1983, vi småshoppade lite och åt på en thairestaurang. Staden känns cool och mysig, det blir roligt att åka in igen i morgon!

Moooot Sherwoodskogen!

Dagens slutmål: Nottingham. Dagens sevärdhet: Hadrianus mur. Hannes och Hilda började dagen med att mata hönsen och gässen. Det tyckte de var så roligt att vi kom iväg rätt sent. Hilda tyckte det här var det bästa hotellet på resan, främst på grund av katterna Marmelade, Mustard (och en tredje som vi kallade för Cattitude), och de två hundarna.

Småbönder.

Vi körde till Housestead, där de har den längsta biten bevarad mur, och dessutom ruinerna av ett stort romerskt fort. Det är så coolt att tänka att romarna byggde ett gigantiskt fort mitt ute på heden – vad det måste imponerat på lokalbefolkningen!

Det GÅR verkligen inte att fånga på bild vilken fantastisk utsikt det är härifrån.

Latrinen, med ett smart vattenrännesystem för regnvatten.

Det var riktigt kallt i dag, 16 grader och blåsigt.

Vi lunchade på ett litet fik och fick smaka den intressanta (och goda!) kombinationen chips with curry.

Nästa stopp blev på en service station i Wetherby vid Leeds, där Risto överraskade mig med en AA-karta! Vi har ju haft en karta, men den har inte varit så detaljerad, så det har blivit mest sat nav och Google maps. Det här är roligare!

Mallig och glad. Fram med överstrykningspennan!

Sen körde vi i godan ro tills Risto plötsligt såg Sherwood Forest på en skylt och korsade tre filer bort från vår rutt. Men det är klart att man inte kan bara åka förbi Sherwoodskogen!

Major Oak – den över tusenåriga eken där Robin Hood och hans muntra män (och kvinnor) enligt sägen samlades inför äventyren.

Vi strosade runt på ett trail i skogen, som numera är nationalpark och en biologisk “special interest area” med många arter av växter och djur.

Roligt att se gamla turistbilder från eken!

Risto fick känsla för feeling.

Från skogen åkte vi vidare en halvtimme in i Nottingham, där vi bor i stadsdelen Beeston. Alla var hungriga, så vi gick till närmaste pub, Victoria, som med vår vanliga tur visade sig vara jättebra! Barn var inte tillåtna i lokalerna efter åtta och familjer skulle beställa mat senast halv sju, men vi fick beställa mat fastän klockan var kvart över sju. Plus att de skyndade på vår beställning så vi fick mat först. Så snällt!

Spännande och vackra Northumberland

I dag var en jättebra klassisk roadtrip-dag! Kvällens B&B var bokat bara ungefär två timmar från gårdagens, så på morgonen tog vi sikte mot Berwick-upon-Tweed på östkusten. Tanken var att bada där i havet, men när temperaturen sjönk tio grader under natten så skrotade vi den planen.

Här går gränsen mellan Skottland och England.

Berwick visade sig vara en jättemysig stad, full med små trevliga caféer och historia. Som den nordligaste staden i England, har den varit med om en hel del slag.

De tre broarna är ett kännetecken för staden – den första från 1600-talet, mittenbron från 1928, och den vackra viadukten längst bort är för tåg och från 1800-talet.

Jag brukar skicka upp en scout först, för att kolla om det är värt att gå upp för trappan. Den här var värd.

Efter lite fika så åkte vi vidare en liten bit, och gjorde en avstickare ut till Holy Island, eller Lindisfarne som det också kallas.

Ön går bara att nå vid ebb, så det är viktigt att kolla tide table innan man ger sig ut.

Vi kom precis i rätt tidpunkt (flyt igen!) och väntade i tio minuter innan vi körde över. Det kändes spännande och lite farligt. 🙂

På vägen ut – vattnet är precis bredvid vägen. På väg tillbaka var det sandstrand på båda sidor, med en massa krabbspår.

Ön var centrum för kristnandet av norra England på 600-talet, det var en tydligen mycket övertygande munk som frälste sin kvot på bara 29 år härifrån. På ön finns en slottsruin från den tiden, men det är under renovering till 2018, så vi tittade på klostret från 1100-talet i stället.

Gotlandskänsla på Lindisfarne.

Slutet på stigen bakom klostret.

Vi köpte kaffe, te och världens godaste och största jordgubbar för att stödja ö-businessen.

Nästa stopp blev i Alnwick, som har ett så coolt medeltidsslott att det figurerat som Hogwarts vid något tillfälle. I Alnwick fanns det en bubblare i form av hela förstaklass-loungen från Titanics systerskepp Olympic inhyst i ett hotell.

Alnwick Castle.

Det bästa möjliga slutet på dagen: vårt B&B i den lilla byn Snitte, Silverdale Farm House, som är lika fint som det ser ut på bilderna. Höns, gäss och vackra landskap. Nu regnar det utanför vårt vindsrum och är sååå mysigt!

Vi åt middag i grannbyn Thropton med världens utsikt.

Jag fick en massiv kycklingsallad.

The pleasure is all ours

Jag hade lovat en nöjespark under resan, och det blev Blackpool Pleasure Beach som fick nöjet att få ett besök av Lillebo.

Big One, med 70 meters fallhöjd och utsikt till Irland. Jag åkte!

Den här stan…det är något väldigt tråkigt med människorna här. Inte alls lika artiga som andra vi har träffat, och många har den där amerikanska extrema övervikten som vi inte har sett någon annanstans hittills i Storbritannien. Hur som helst – det var det sällskapet som vi delade utrymme med under den här dagen på nöjesfältet. Redan på andra åket fick vi vänta i kö för att en kvinna tappat sin svandunstoffla i Avalanche. Rookie mistake!

Hannes i favoriten Red Arrows Skyforce.

Sammanlagt betyg:

Hilda: 4/5 Plus för alla roliga åk och inga köer. Minus för headbangern InFusion.

Jessica: 4/5 Plus för inga köer och vädret. Minus för dålig organisation av personalen i parken.

Hannes: 4/5 Plus för många olika sorters attraktioner. Minus för att köerna var långa på eftermiddagen (och för att attraktionen Valhalla inte var mytologiskt korrekt).

Dyblött!

Risto gick lite fram och tillbaka mellan parken och stan, och kunde rapportera att den var mycket finare i solljus. När vi var nöjda med dagen så åkte H2 det som jag kallar Flumride överallt oavsett vad den heter, och blev helt genomblöta. Bytte om i bilen och drog mot Skottland!

Vackra vyer över Yorkshire bredvid M6.

Hotellet var bokat i Carlisle precis före gränsen. Hilda mådde dåligt från headbangern, så jag tog upp mat till henne och mig på rummet medan hon slumrade lite. Sen mådde hon bättre.

I industrins vagga

Jag får nästan alla mina nyheter genom morgontidningen vid frukostbordet, och vad jag snappar upp från folk runt omkring (och eventuellt Facebook). Vilket betyder att när jag är på resa, så märker jag knappt alls vad som händer hemma och i resten av världen. Det är ju skönt att vara helt och hållet på semester, men ändå känner jag ibland att jag kanske borde stämma av med verkligheten lite. Som i dag, när jag gick in på DN.se, och kunde konstatera att jag inte missat något:

Kicki Danielsson ställer in i Halmstad.
Haggislarm skakar Skottland.
Wifi? Javisst, om du städar bajamajor.
29 sekunders handskak mellan Trump och Macron.

Ganska lugnt alltså. Själv har jag varit i Manchester och köpt ett par Manchester-byxor. Alltså inte Manchesterbyxor, men jeans. Fast vi vaknade ju i Liverpool och åt frukost på Starbucks innan vi checkade ut och tog vi en sväng förbi Strawberry Fields, vid John Lennons barndomshem.

Lite suddig på grund av att en bil kom bakom oss, men…you get the picture (haha).

Jag var inte så ivrig när det gällde Manchester, vet inte riktigt varför, men jag har tänkt att det inte finns så mycket att se, att staden är smutsig, osv, men det var en rolig stad!

Många gamla imponerande massiva hus, bredvid nya.

Vi började med att besöka Museum of Science and Industry, eftersom Manchester var så viktigt i den industriella revolutionen. Jättefint museum! Det fanns en stor experimentavdelning, maskiner och historia.

Jag älskar 1800-talsmaskiner, tänk vad mycket tanke och jobb det ligger bakom varje maskin! De är ofta så fina också. Det här är en Jaquard Loom, som väver i mönster och är programmerad med hålkort.

Spinning Mule från slutet av 1700-talet, den spann snabbare än någon spinnmaskin tidigare.

Vi var också på världens äldsta bevarade tågstation för passagerare, och fick veta att den första intercitylinjen med tåg gick mellan Liverpool och Manchester.

Hannes hade snokat upp en stadsvandring i Marx och Engels fotspår, och Risto följde med på den medan Hilda och jag gick runt på stan och i affärer.

Alla var nöjda när vi gick till bilen och körde vidare mot Blackpool. Enligt Wikipedia så är Blackpool en avdankad semesterort som på senare år riktat in sig på casinos och billiga hotell Las Vegas-style. Det visade sig stämma ganska bra, men mer likt Reno än Vegas, det vill säga andra klass. På vår tio minuters promenad mellan hotellet och tornet, där vi åt middag, såg vi fyra möhippor och ungefär hundra billiga hotell, tattoo parlours och annat som hör till stilen.

Det finaste i Blackpool är tornet, som är 158 meter högt och har Eiffeltornet som förlaga. Framför tornet finns Comedy Carpet, ett konstverk med catchphrases, jokes and songs.

Risto letar nya skämt.

Det var inte så mycket mer att se förutom piren med fun fair, och vi ska ändå på nöjesfält i morgon, så vi gick tillbaka till hotellet. Vi avslutar dagen med ett skämt från mattan: