Tag Archives: Blocket

Sura och tråkiga människor

Tröstlöshet

Det är så himla surt när man springer fram till dörrarna på tunnelbanan, som stått där och väntat i fem minuter, så stängs de och tåget åker iväg framför en snopen uppsyn. Den där föraren hade tydligen inte någon särskilt bra dag.

Personalen på Tempo (från min bojkottlista) hade inte någon bra dag i dag heller. Jag var tvungen att lägga min bojkott åt sidan för ett nödinköp av mjölk, och tjejen framför mig hade handlat en barnmatsburk för sina pantpengar (självklart får man inte ut kontanter i den här affären, och inte heller får man betala med kort utan att det läggs på en avgift). Inte nog med att hon måste handla för pengarna, när det diffade två kronor mellan pantkvittot och barnmaten, var hon tvungen att tjafsa för att få ut pengarna! Inte klokt.

Men om man ska se det positivt, så har tågen börjat gå oftare nu igen. Och den där affären går nog snart i konkurs och ger plats för ett mysigt café, som jag ska driva.

Under tiden drömmer jag mig bort på Blocket, där det allt som oftast säljs ut espressomaskiner och inredningar från något konkursbo. Sånt som jag ska starta cafét med. Snubblar däremellan över en Moppe-/Mc hjälm i superbra skick, en Hamsterbur och läser fascinerat att Div. yngel skänks bort. Det är intressant med marknaden för uppdiktade figurer, som den 70 hunter med bra gear som lät spännande nog att klicka på. Tänk om man kunde göra liknande med verkliga livet… köpa och sälja kompisar, till exempel. Eller jobb… Fast jag vet inte vad jag skulle köpa. Jag kanske bara skulle försöka sälja en glad kompis till sura t-baneförare som inte har tillräckligt med livskvalitet för att spilla över lite på andra.

När jag blir stor…

Vissa är beroende av Hemnet, andra går igång på Blocket. Själv har jag alltid tyckt det är roligt med teknik och med jämna mellanrum suktar jag över utbildningskataloger och drömmer om mig själv i något slags labbrock eller i alla fall med något finlirsinstrument som är lite mer avancerat än en skruvmejsel i handen. Men varenda gång jag hämtat en packe kataloger och praliner och drömt mig bort, så kommer en elak liten grej som kallas tekniskt basår med en nål i högsta hugg och sabbar den där fina bubblan.

Det tar verkligen emot. Ska jag vara tvungen att läsa in ett helt år för att ens kunna börja på en tre- eller fyraårig utbildning som jag inte ens vet är rolig, för att sedan kanske få ett jobb som jag inte heller vet om det är varken roligt eller spännande? Dessutom – kan det verkligen vara möjligt att de där naturnissarna på gymnasiet fick ett helt års kunskap i bonus? Nähädu.

Hur som helst, så är det en dröm som får hänga med ett tag till, i alla fall tills jag har försökt få mina små kottar att intressera sig för tekniskt program på gymnasiet. Om jag misslyckas eller tycker det är tråkigt, så finns ju alltid min andra karriärsdröm att luta mig tillbaka på. Postsortering!