Bolibompa är en halvtidsvila, en tid att plocka undan, torka av, börja om från början. Vissa dagar, när man har haft en knäckebrödsmacka två centimeter från munnen ungefär femton gånger utan att en tugga slunkit in, en frukost som vid något tillfälle övergick till att kallas lunch för att sedan med lite krull i ostkanterna slängas i papperskorgen tillsammans med övriga goda intentioner…de dagarna kan man säga vad man vill om teve för barn, men det är jäkligt skönt att parkera dem där en halvtimme och få andas.
Hudiksvallsattityd
Skumt, men kul
Jag vet inte om det fanns mer pengar eller färre regler eller bara berodde på något helt annat, men under tiden jag gick på dagis kom både polisen och brandkåren på besök. Polisen kom och visade upp bilen, och alla dagisbarn fick i tur och ordning åka med en sväng runt bussvändplatsen. Vi fick till och med höra sirenerna och anropa i radion. Alla ville bli poliser mer än nånsin.
När brandkåren kom till Vaxmora, sprutade de skum över hela gräsmattan utanför Bennys affär, och alla som ville fick prova hur det var att bada i skummet.
Nu för tiden är det inte lika roligt med skum i fontäner som när jag tog studenten, och det skum som flyter upp på badstranden känns ju bara äckligt. Men så är det – nya generationer tar vid. Och både fyraåringen, hans tvååriga kusin och hennes mamma tyckte den här fontänen i Hudiksvall var värd att stanna och titta närmare på. Och jag tyckte det ändå var värt ett foto.
Skönt med riktiga kompisar
Nu har vi sett alla åtta säsonger av Will & Grace, det betyder åtskilliga timmar framför teven, och det innebär också att både jag och min man tror att Will, Grace, Karen och Jack är våra kompisar på riktigt. Men det är ju skönt, för de där andra kompisarna (Rachel, Monica, Ross, Phoebe, Joey och Chandler) har ju inte hört av sig på hur länge som helst. Kanske ska söka dem på Facebook?