Tag Archives: teve

Nostalgi-antennerna ute

Elektricitet!

Hannes och jag satt och fnissade åt Mr Bean, som hade köpt en teve och försökte installera den. Jag kom på att jag måste förklara för honom varför det var så roligt att teven bara hade myrornas krig, och sa att han kanske har sett i Kalle Anka hur någon är uppe på taket och vrider på antennen för att få fram den perfekta bilden där nere. Han har ju aldrig varit med om antennproblematik i verkliga livet.

När jag var liten, hade vi norra Europas största parabolantenn. Åtminstone kändes det så, vi var “huset med parabolen”, och infarten till vårt radhusområde dominerades av den stora rundeln på vårt baksidestak.

Innan TV3 kom till Sverige så var det exotiskt och coolt med satellit-teve, vi fick in MTV med Ray Cokes och Fun Factory på Sky Channel med He-Man och Lady Lovely Locks. (Fortfarande när jag ser ordet “lovely”, så kan jag börja nynna på ledmotivet. Som en annan parentes, så är det ganska roligt hur prinsen “was made to bear a cruel curse”, men han är inte en groda eller något, utan en söt, gosig hund.)

Hur som helst – förmodligen skulle det där åbäket till parabol automatiskt rikta sig åt det rätta hållet för att fånga upp satellitsignalen på ett bra sätt, de där satelliterna har ju ovanan att flytta på sig hela tiden, men ibland blev det bara dålig bild. Då skulle pappa upp på taket, och vi bildade en mänsklig kedja där pappa stod på taket och knuffade på parabolen, medan mamma och syskonen stod strategiskt utplacerade ute, i dörren och i trappan för att rapportera resultat:
“BÄTTRE NU?” följdes av tre identiska frågor, och besvarades med “NEJ, BÄTTRE FÖRUT” i tre led, och det var så klart alltid som bäst när pappa gjorde tranan eller något annat komplicerat där uppe på taket.

När vi flyttade ifrån huset, blev parabolantennen kvar, och alla var nog helt okej med det. Såna där saker är nästan alltid som mysigast när man ser tillbaka på dem.

Rymdvarelser slår – lila eller inte

Alla gillar Tiger.

Det finns åtminstone två “figurserier” som alla barn verkar gilla: Nalle Puh och Teletubbies. Hilda, liten som hon är, är väldigt förtjust i Nalle Puh och kan sitta hur länge som helst och peka på figurerna och säga deras namn. När Hannes var två år, och vi var i New York, upptäckte han Teletubbies på morgonteven, och satt som klistrad. Vi hade aldrig sett honom så fast i ett teveprogram förut, något som är helt ofattbart när man ser det där programmet. Det känns helt drogat.

När Bolibompa hade en omröstning bland barnen om vilket program på Bolibompa som var bäst, vann Tillbaka till Vintergatan överlägset. Vi visste redan att Hannes älskar det programmet, som inte heller är någon höjdare ur vuxna ögon. Det bara visar än en gång att det är onödigt att lägga ner en massa datoranimationstimmar på barnfilmer, det är bortkastat på ett gäng som tror att deras vinteroverall ser ut exakt som en astronautdräkt.

Bolibompa säkrat

Nu för tiden kallas det här schabrak.

Vår teve gick sönder i går. Den bara dog, tyckte väl att det fick vara nog så. Detta meddelade R mig i ett sms, och sms:et utstrålade en aning entusiasm över förlusten, det var inte med sorg han skrev att vi nog hade en Bolibompasituation att lösa i kväll. Bakgrunden är att han ganska länge har varit sugen på en platt-teve, men har respekt för min bestämda åsikt att saker inte byts ut innan de går sönder. Så nu brakade den ihop, och jag är inte den som hänger kvar vid riskabel elektronik, så vi ringde in min bror som barnvakt (visa av tidigare misstag) och åkte iväg för att köpa en ny.

Som alltid när vi handlar saker, så gick det fort som fan, så vi hade bestämt oss inom tio minuter för en lagom stor och passande vacker apparat. Vår gamla teve står nu och tar upp plats på lagret, som vi ibland kallar för arbetsrummet. Det blir intressant att se hur länge vi står ut innan vi masar oss iväg till tippen med den, den brandfarliga möbeloljan från två somrar sedan och Rs gamla dator som skrotades för sju år sedan. Tur att man inte har större ställe, då skulle väl allt sånt här samlas någonstans i ett förråd för att sedan hittas av barnbarn eller grannar som tycker det är jätteäckligt och ofräscht med den där skrotfyllda källaren.

Tack för det, SVT

Tre av de fem musketörerna.

Bolibompa är en halvtidsvila, en tid att plocka undan, torka av, börja om från början. Vissa dagar, när man har haft en knäckebrödsmacka två centimeter från munnen ungefär femton gånger utan att en tugga slunkit in, en frukost som vid något tillfälle övergick till att kallas lunch för att sedan med lite krull i ostkanterna slängas i papperskorgen tillsammans med övriga goda intentioner…de dagarna kan man säga vad man vill om teve för barn, men det är jäkligt skönt att parkera dem där en halvtimme och få andas.