Skobby dobby doooo, lil sis!

Inte fullmåne än.

Nu har lillasyster yster landat på andra sidan jorden, och det känns konstigt. Samma tjej som mejlade mig för åtta år sedan (med rubriken “skobby dobby doooo”) att hon sovit över hos mormor och ätit makaronipudding, och att hon fått ett “juste nytt rekord i Bopit 51”.

Bara två år senare var storasyster i Chile, lillebror i USA och jag själv i Finland. Själv var hon kvar hemma med det bästa av två världar: ensambarn fast med tre syskon. Nu är det vi som är hemma i vår vardag, medan hon kastar sig in i saker som Full Moon Party och bara skriver hem om det nödvändigaste. Galenskap och Farligheter berättar hon väl om senare, när det går att skratta åt, och man har landat helskinnad på andra sidan.

Ta hand om dig, lil sis och håll ihop med L. Gör inget som inte känns rätt i magen!

Tango och klänningar

Silvermåne.

I dag är det Finlands självständighetsdag, och det firas naturligtvis även i Sveriges finska kretsar. På skolan var det tango i går, och trettio småttingar fick visa upp stegen för fotande föräldrar. Den som vill njuta av lite äkta finsk tango, kan klicka här och sedan luta sig tillbaka till tonerna av Olavi Virtas Hopeinen kuu. Allihopa! Hopeinen kuu luo, merelle siltaa, ei tulla koskaan voisi kai tällaista iltaa…

I kväll ska FTV på för presidentens bal. Årets tilldragelse! Tittarsiffrorna går i taket! Hysterisk skrattfest! Hm, kanske inte det där sista, men faktum är att ungefär fyrtio procent bänkar sig för den här kavalkaden av finskt kändisliv. Alla som är någon blir inbjudna, tillsammans med de som har åstadkommit något extra under året. Alla dessa 2 000 inbjudna skakar sedan hand med presidenten vid ankomst, och det tar ungefär halva kvällen, men ger samtidigt tittarna en god titt på klänningarna. Finlands Nobelfest!

ÄR DET LUCIA NU?!

Inget särskilt, du då?

För mig är det ett mysterium hur man kan skicka långa sms utan skiljetecken, som en vän till mig, eller med bara stora bokstäver, som mamma. Det är inte ofta jag får sms från mamma, men när de väl kommer, så öppnar man meddelandet och hoppar bakåt. Budskapet blir så annorlunda när det skriks. Se till exempel paniken i ett sånt här meddelande:
HEJ..BLIR DET NÅGON LUCIA I ÅR? KRAM MAMMA

Direkt tänker man “shit, har jag missat Lucia?!”, och det var nog inte meningen.

Snuskig fantasi krävs

Jag vet nog vad du tänker på.

Vi har en överenskommelse med Hannes att han inte får googla utan att vi sitter bredvid, man vet ju aldrig vad man kan snubbla över för sidor, med en oskyldig sexårings sökord. I dag hade jag inte tid att sitta där precis när det var matlagning på gång, men eftersom han är lika envis som jag, så kom vi överens om att han fick sitta kvar om han ropade vad han tänkte söka och jag sedan ropade tillbaka om det var ok.

För att det här skulle fungera, blev jag tvungen att koppla på så snuskig och paranoid fantasi som möjligt. Hannes började med att ropa “Pirates of the Caribbean!” Jag tänkte några sekunder. Ropade “ok!”.
Tystnad.
Hannes ropade “Stephenson!” – snabbt svar “Ok!”
“Tidsmaskin!” – “Ok!”
“Svärd!” – “Nej, ta nåt annat”
“Leonardo da Vinci!” – “Ok!”
Sen plötsligt ropade han riktigt högt: “Mamma – kom och kolla!” och jag släppte allt och sprang dit för att kolla vad som nu kommit upp.
“Kolla! Jag fick upp Mona Lisa! Nu söker jag på Louvren.”

Puh. Måste kanske koppla på barnfiltret på datorn snart för att slippa tänka på sånt jag själv inte vill tänka på.

Why is everything different?

En av mina favoritscener i Vänner är när Monica kommer hem och Chandler har bestämt sig för att överraska henne med att städa allting under tiden hon var borta:

Monica: Can I come in now?
Chandler: Uh-huh
Monica: Why is everything different?
Ross: Bye!
Chandler: No, I don’t see anything different other than the fact that the room got so much brighter when you came into it (forced laughter.)
Monica: Well, the end table is wrong, the couch looks bizarre and don’t even get me started on the refrigerator magnets!

I dag räckte det att komma in genom dörren, så såg jag att allt var annorlunda. Men bra annorlunda. Städservice hade fixat precis allt som jag har gått och retat mig på, och lite till. Jag gick som ett barn på julafton och kände på lent kakel, sniffade i badrummet och förundrades över de raka rader av serietidningar och dvds som plötsligt stoltserade i vardagsrummet.

Hela kvällen har jag nu gått omkring och upptäckt nya saker. “Kolla här! De har putsat kanterna runt diskmaskinen?! Och mojset runt diskmedelskorken! Och under sängen, där man aldrig orkar!”

Äntligen! Inte en dag för tidigt.