Tag Archives: vill man vara fin får man lida pin

Allting kommer tillbaka

Stackars förtryckta 1800-talsdamer.

Tidigare brukade jag spara bilder som jag kunde tänka mig att blogga om “lite senare”, och bilden ovan är en av dem. Den är tagen våren 2008 på Nordiska museet, på en av våra “museifredagar”. Jag tog bilden för att jag bara stod och gapade över hur höga klackarna var – det fanns också en träform utanför montern, där man kunde försöka trycka ner sina fötter för att se hur absurda skorna var. Jag kunde inte ens stå upp med båda fötterna i – fick någon sorts MJ-pose, med knäna framåt, ryggen krum (och förstås ett kort “ouch!”-tjut).

Spola framåt ett och ett halvt år till mellandagsrea 2009, Din sko, Kista Galleria:

För kvinnor som nöjer sig med att stå och se långa ut.

R minglade, jag vinglade

Läskigt.

I helgen gick det undan! Det var svish med båten till Finland, svish upp till Lahtis för hockeygala (denna gång utan blodsutgjutelse), svish tillbaka till Helsingfors på Finlands 120-vägar. Det är lätt att gasa på till 135 km/h. Inte för att jag gjorde det, det skulle jag väl aldrig göra. Jag bara säger att det är lätt.

Jag träffade två hockeyfruar av olika nationalitet som båda tog av skorna och gick barfota runt nattamat-tiden. Vi tre – förenade av smärtan. Nästa år tar vi kanske gympadojor, to surprise them all.

Nåja, smärta eller inte, det är allt bra häftigt att vara på gala!

Run, baby, run

Vem jagar dem?

En tidning anordnade ett lopp i högklackat i Kungsan, och det gick riktigt fort. Klackarna skulle vara minst 7 cm höga, och det vet ju alla att det kan vara en hälsofara bara att gå i sådana. Själv har jag aldrig varit en riktig klacker, jag är alldeles för förtjust i att komma fram fort och slippa skavsår, så jag lägger i stället lite omsorg på att hitta sköna gympadojor som går att använda till någorlunda snygga outfits.

I våras fick jag en tjejighets-rush och började faktiskt att leta efter det motsatta: högklackade skor som är sköna att gå i, och det var ju en snillrik lösning på det hela. Första gången jag hade mina nyinköpta svarta pumps, så hade jag ett Hollywood moment. Och det låter glamorösare än det var, för faktum är att jag på väg till ett kundmöte fastnade med klacken i en brunn, alltmedan jag kände hur all värdighet förtvivlat rann mellan spjälorna ner under Stockholms gator. Men skam den som ger sig! Pumpsen och Puma får nog fortsätta att samsas på skohyllan, trots allt.