Tag Archives: skolan

Rullande cirkus

Oh, yes, you are.

Morgonlämningen på två ställen har gått över förväntan. En buss går något så när hemifrån oss till skolans busshållplats – så långt allt väl. För att komma till den bussen måste man korsa ett minfält av mördarsniglar, och efter en regnig natt som den här verkar bli, så kommer det att bli flipperkule-studsande utan like. Efter skollämningen så tar lilltjejen och jag rulltrappan ner i tunnelbanan igen, och åker två stationer, byter till buss och går sedan till dagis. Det låter lagom lugnt, och jag borde inte gå in på detaljer…

…men i dag, när jag skulle hämta barnen på varsitt ställe, det var då jag insåg vidden av våra val. Herregud säger jag bara. Herregud. Det hör ju till att man inte bara kommer dit, sliter med sig ett barn och sticker, man ska helst höra lite hur det har gått, länsa hyllan, kolla schemat efter eventuella extrapackningar nästa dag (att tynga ner mördarsnigel-löpet med) och småprata lagom mycket med personalen. Jag skrattar mig själv rakt upp i ansiktet (om det nu går), när jag tänker att jag på allvar trodde att vi skulle hinna hem för att gå på gympa klockan 17, när jag själv gick från jobbet 15.45. Ha!

17.10 stod vi äntligen utanför skolan, efter att ha vänt tillbaka från busshållplatsen en gång för att använda skolans faciliteter (det går inte att rucka eller sucka på sådant när man försöker inpränta i barnen hur bra det är att gå på en toalett i stället för att bli blöt). När vi sedan är tillbaka på hållplatsen, jag svettig och tillkämpad på alla sätt, så visar det sig att någon har flyttat bussjäveln och inte sagt till mig vart. Efter tre passager över gatan ser jag att den är flyttad till andra sidan den hårt trafikerade vägen. Tyst svärande, svettigt mumlande och rufsigare för varje sekund hojtar jag med mig barnen till en annan buss som vi tar en station och hoppar på vår riktiga buss där. Vi är hemma 17.45, ungefär en timme senare än planerat. Då kan jag säga att det inte är läge för den här mamman att börja laga mat, så jag tar med den villigaste och åker och hämtar mat.

Grannen kommer ner och faller automatiskt in i våra kvällsrutiner, hon hämtar upp tvätten som jag slängde in under Bolibompa och hänger upp den, sen leker och lyssnar hon lugnt med en i taget medan jag gör välling, tvättar hår och allt annat runt omkring.

Klockan nio sover båda, jag är ensam och trött. Jag tittar på babyansiktena och bara älskar, älskar, älskar dem. De är så duktiga. Våra barn.

Nu är det inte mycket ork kvar, men jag orkar i alla fall skicka ett litet grattis på bröllopsdagen till Schweiz. Snart är vi tillsammans igen.

Om inte om fanns, skulle valet vara lätt

Undrar vad det är som luktar så där mysigt i skolan?

Jag fasar för föräldramötena i skolan. När vi är på informationsmöten kommer de märkligaste frågor upp. Eller vad sägs om:

– Om man måste lämna åtta, och skolan börjar halv nio, blir det inte rörigt för barnen då, att bara vara en halvtimme på fritids?
– Nej, som sagt kommer sexåringarna att vara i samma lokal för fritids och förskoleklass, och dessutom börjar de äldre barnen åtta, så sexåringarna blir själva där den halvtimmen.
– Ja men om man kommer kvart i åtta då? Då blir det väl rörigt?
– Nja, barnen kommer som sagt att vara tillsammans med sin grupp och med samma vuxna.
– Men tänk om de känner sig otrygga då, när de ska gå till fritids och sen plötsligt till skolan?
– Det är bara en dörr emellan fritidsrummet och skolrummet. De kan prata med en kompis och inte ens märka att de “gått till skolan”…
– Ja, men OM man till exempel stukar foten och så startar inte bilen, så kanske mitt barn tappar en tand under natten och frågar hur barn blir till på vägen till förskoleklassen…DÅ blir det väl rörigt? Eller hur?

Vad är det med föräldrar som alltid ska dra upp konstiga detaljerade frågor på såna här allmänna möten? En förälder frågade fyra gånger om storleken på grupperna:

– Om det är 50 sökande, så gör ni två grupper, men om det är 53 sökande då?
– Vi kommer att göra grupperna när vi har alla sökande, så vi kan tyvärr inte säga mer än så om det nu.
– Men om det är 56 sökande, gör ni tre grupper då?
– Då kan det säkert bli tre grupper, vi har lokaler för det också.
– Men tänk om det är 60 sökande! Hur många grupper bli det då?!
– Om det är 60 sökande, så delar vi dem nog på tre grupper, men vi kommer som sagt att planera det när vi har fått in alla ansökningar…

Och där bröt han av, vilket var tur, för vi började bli hungriga och hade ingen lust att höra vad som skulle hända om det var 61 sökande. Ve och fasa, kommunen skulle braka ihop under bördan av den extra tankekraft som skulle behövas.