London är alltid London

England är England, men London är något helt annat. Det blev vi påminda om igen idag.

Vi åt finfrukost på ett ställe nära oss på St Leonard’s Road, jag tog en jättegod toast med avocado och stekt ägg (men det slutade med att jag åt Hildas krämiga gröt och bytte en av mina mot Hannes “Spanish toast” som var mer som en god bruschetta).

God! Ska börja göra hemma.

Vid bilen packade vi ihop allt prydligt i alla väskor, inget löst! Bilen skulle lämnas rätt tidigt eftersom vi hämtade den så tidigt förra torsdagen när vi landat. Sen var familjen Arhammar Pakarinen smidig som få när vi flöt igenom Gatwick-trafik, hyrbilslämning, biljettköer och tåg ända fram till Victoria Station, där vi åt lunch på Léon medan vi väntade på svar om vi skulle få checka in tidigare eller om vi skulle lämna in på Luggage Hero.

Stod över ett tåg för att få bättre plats – like a pro.

Norpade ett bord, like a boss.

Flöt igenom tunnelbandesystemet – like a local.

Incheckningen flyttades till redan klockan två, så vi åkte till Bethnal Green, som är ett område vi aldrig har bott i förut. Fint airbnb och rätt stort för att vara London. Lite ljud från tåg, men det var vi förvarnade om.

Bethnal Green Library i parken. Det kan inte vara ett alltför skumt område om det finns ett fint bibliotek och en park där folk spelar basket och åker inlines.

Så tog vi oss ut på stan, första eftermiddagen blev Carnaby Street, Oxford Street och där omkring.

Mycket jubileumsdekorationer i England i år, för Drottning Elizabeths 70 år på tronen.

Risto och Hannes gjorde en team effort för att fota Lord Stanley-plaketten, som hamnat bakom scaffolding.

Soho-hus.

Minalima, som gjorde allt grafiskt material till Harry Potter – böcker, tidningar, skyltfönster, osv, har en shop i Soho.

Vi delade lite på oss och åt sen på Wahaca (ett måste!) för att till sist landa på Foyle’s vid Tottenham Court Road. Så skönt med sena öppettider, vi var där tills de stängde klockan nio.

Lillebo ❤️ Foyle’s

Familj med varsina fynd.

Framme i Bethnal Green köpte vi frukost på Sainsbury local och kom hem, där det var jättevarmt. Försökte vädra lite – utlänningar med sina konstiga fönster! – och såg lite The Office på BBC play, sen somnade vi gott!

Bettans hoods

Leicester visade sig från en mycket bättre sida idag! City centre är väldigt litet, högst en kvart åt varje håll från mittpunkten Clock Tower, och det är fullt med caféer och småbutiker.

Första hotellet.

Äldsta puben.

Finaste familjen.

Vi fick tag på en entusiastisk stadsguide på museet, som gav oss kortversionen av hela staden. Här finns en romersk stadsmur, katedral, gammal textilindustri och Richard III:s kvarlevor. Kungen grävdes upp när en parkeringsplats skulle byggas (det var dock inte som media rapporterade, att man plötsligt snubblade över graven – de visste att den skulle vara där) och dna-testades 2012 genom att de letade rätt på arvingar till hans syster. Spännande historia!

Leicester Cathedral.

Hannes hittade äntligen regnjackan som han har sökt hela resan, i en army surplus store, och Hilda och Risto hittade varsin skiva på HMV. Jag hittade goda hallon på Leicester Market.

Nästa natt ska vara i Windsor för att vara nära Gatwick där bilen ska lämnas tidigt på morgonen. Vi var här för fem år sedan och tyckte det var mysigt då, och det är det fortfarande. Vi stannade till vid Eton för att vi inte varit där, och insåg plötsligt att det ju är samma stad – koko!

Eton College.

Risto hade en jättekonstig reaktion, han ropade och viftade där han gick tio meter bakom och sa typ “Gå inte dit! Vi ska dit sen!” ungefär som att vi måste blunda för att vi inte skulle råka se slottet för tidigt på schemat. 😂

När det lilla missförståndet var uppklarat och vi fick lov att titta på Windsor Castle från Eton-sidan, gick vi tillbaka till bilen och körde över Thames till vårt airbnb, som låg en tiominuterspromenad från slottet (från andra sidan då) och var jättefint. Med det fina vädret så var det också väldigt skönt att promenera runt, äta middag och glass, och njuta av kvällssolen.

Hilda och Risto går The Long Walk.

Lite lawn bowling!

Windsor och Eton ligger fint på varsin sida av Themsen.

På grund av dåligt internet i rummet så kom jag en bit framåt i min bok. 😇 Jag köpte den i Margate, men har knappt läst nånting. Så mycket att se och uppleva, och sen är jag jättetrött och klockan mycket.

Imorgon bär det av till London efter att vi har lämnat bilen!

”Äh, ingen märker om det är lite snett. Nu tar vi lunch!”

Regn och solsken i Derbyshire

Vi hade något av en mellandag, när vi först strosade runt lite lugnt i Buxton och sen åkte söderut. Mitt steg-snitt för senaste sex dagarna är 17 000, och en spaning från prinsessan på ärten är att britterna inte bryr sig om bäddmadrasser. Jessica är lite trött.

Det var första gången vi åt frukost utanför boendet, så vi valde ett lite annorlunda café.

Varma chokladen fick två tummar upp från finsmakaren.

Det var också första gången på resan som det regnade, men bara lite, så det var mest lite skönt. Vi fyllde på våra vattenflaskor i St Anne’s brunn och gick till en bokaffär som vi spanade in igår.

Fem våningar på ett hörn av High Street.

Lite inköp gjordes. Och jag fyndade en kavaj och en tröja på secondhand!

Nöjd med kavajen!

Sen var det iväg igenom nationalparken med vackra vyer utanför fönstret. Det gick fort att komma fram till Leicester, där vi hade bokat ett airbnb för natten. Solen sken och gradantalet hade gått upp till 23 när vi kom fram till det fina huset där alla fick eget rum.

Vi gick till stan och kollade in Leicester Museum & Art Gallery och den roliga utställningen I grew up 80s.

Tidig middag på Nando’s när vi kom på att vi glömt lunch. Jättegott!

Chickpea and spinach burger.

Det blev också en spontan Poundland-utmaning, £3 per lag för att hitta de bästa grejerna. Bra resultat, och båda lagen tyckte att de vann:

Fönsterskrapa (för att ta bort hundhår från mattan), toast pockets (för att göra toast med ost i rosten), hundleksak, märkpennor och hälkuddar (som båda lagen köpte). Allt för £1 styck!

Efter lite proviantering på Tesco Express gick vi hem för att chilla. Vi har ju ett vardagsrum idag!

Bageriet, bron, Buxton

Vi kände oss klara med Birmingham, så vi åkte direkt efter frukost. Det var klart enklare att komma ut ur staden än in i den, så vi var snart iväg norrut.

Första stoppet var i Holmes Chapel i Cheshire. För er som inte kan så mycket om One Direction eller Harry Styles, kan jag berätta att det finns två sevärdheter här: bageriet där Harry jobbade innan han blev världskänd, och viadukten där Harry skrev sitt namn under inspelningen av dokumentären This is us, som sedan blivit en vallfärdsplats för fans som skriver små (eller stora) meddelanden på tegelväggen.

Bageriet.

Bageriet var lätt att hitta, i stans rondell. Vi köpte lite fika, brände av några bilder och utbytte trevligheter med kvinnan bakom disken.

“Harry’s wall” var en annan femma. Eller ska jag kanske säga en annan femtusen, för det var hur många steg vi tog innan vi hittade rätt ställe. Då hade vi gått upp för en backe och över en bro, ner för en backe och över en ko, som sången säger.

En å och lite kor stoppade oss också från att nå viadukten från första hållet, så vi tog bilen från andra hållet där Risto parkerade (och vände) bilen på en omöjlig liten vägsnutt medan vi övriga skuttade in i buskarna med fara för våra liv (kändes det som!) och nådde till slut målet.

Bron som inte var rätt.

Viadukten från rätt håll!

Med en lycklig Hilda i baksätet körde vi vidare, och in på klassisk brittisk smalväg. Risto är proffs, och kombinerat med att jag är coolare med var bilen slutar och buskarna börjar, så var det en mysig resa med supervacker omgivning.

Det går inte att göra landskapet rättvisa på bild: vidsträckta gröna kullar med små dungar av träd, får bredvid vägen, låga stenmurar och vildblommor.

Konstigt nog blev den bästa bilden från genom bilfönstret.

Buxton är en stad i västra delen av nationalparken Peak District. Vi checkade in på The Queen’s Head mitt i stan och upptäckte att det var festival på gång. Staden är byggd på källor och har pampiga byggnader, till och med ett operahus.

Afternoon tea på No. 6 Tearooms.

Band stand i Pavillion Gardens.

Well Dressing, en tradition att smycka brunnarna med blomblad, löv och annat från naturen för att hylla vattnet. Innan vi lärde oss den här lilla trivian, trodde vi att ”Well Dressing Parade” som ska gå av stapeln i helgen handlade om något helt annat.

Kvällen avslutades med pub quiz, som vi nästan vann. Det var några besserwissrar vid bordet bredvid plus att musikquizet var i helt fel genre. Annars var Lillebo bäst.

Runt stan…några varv för mycket

Idag tänkte vi börja med att gå på Birmingham Museum and Art Gallery för att få en bild av staden innan vi gav oss ut. Det är en intressant blandning av nytt och gammalt som man ser överallt här:

De goda nyheterna var att museet var jättefint. De dåliga nyheterna var att det genomgår en massiv renovering av elen, så bara 5 av 40 gallerier har hunnit öppnas.

Hannes guidade oss till Digbeth, ett område där tv-serien Peaky Blinders utspelar sig och som är up-and-coming, men uppenbarligen har lite kvar att jobba på. Digbeth jämförs med London’s Shoreditch, så vi får väl se om några år. Nu var det rätt nergånget fortfarande, men vi hittade hipsternästet Red Brick Market, där hantverkare och andra sålde fina grejer.

Street art i Digbeth.

Nytt och gammalt igen. Det bubbliga huset är Selfridges.

Till lunch var vi sugna på lite olika saker, så vi köpte på varsitt ställe och satte oss framför storbilds-teven med Wimbledon.

Indian Streatery för mig!

I Birmingham finns ett Chinese Quarter. Man går igenom en port som ser ut som i många andra städers Chinatown, men när man gått nerför den första gatan är det plötsligt slut på det kinesiska. Mystiskt.

Direkt bredvid Chinese Quarter ligger Gay Village.

Snygga vägskyltar i hela stan.

Efter en lite konstig omväg (svårhittad stad, mycket byggande, nivåer, kurvade vägar, staden har fintat mig hela dagen) så kom vi fram till kanalerna som hade haussats så mycket av Visit Birmingham, men det var inte riktigt det “bustling area” som utlovades. Kanske mer på kvällen i så fall.

Eftermiddagen veks åt shopping, och alla hittade fynd. Vi köpte en resväska MED HJUL OCH HANDTAG, så det ska bli skönt framöver (rest in peace, Epic-väskan).

Goda tapas till middag på kubanskinspirerade Havana Club. Imorgon åker vi vidare mot Peak District, en nationalpark norrut vid Sheffield.

Sammanfattningsvis är Birmingham mer än vad jag trodde, men också lite mindre. Den fysiska storleken på staden lovar lite mer än vad som faktiskt finns att se och göra. Inga turister vad vi sett, mycket restauranger och staden är värd ett besök om man är i krokarna!