Titanic Experience (och lite GoT)

Jag kan inte fatta att det bara är andra dagen – roadtrip är så kul! Efter en god frukost med toast, bagels och ägg så lämnade vi Treetops och körde in till stan för att gå på Titanic Experience. Skeppet designades, byggdes och åkte från Belfast, så de har byggt upp en fantastisk utställning i hamnen där det byggdes.

Glömde ta en bild på hela byggnaden, men här ser man lite i alla fall.

Byggnaden påminner om fören på ett stort skepp, och pekar åt fyra håll. Inuti finns stora gallerier och en otroligt fin utställning som sträcker sig från Belfasts linne- och skeppsindustrier, design av skeppet, hur det byggdes till jungfruturen och efterspelet – haverikommissionerna och hur olyckan påverkat säkerheten till havs. Genom allting är det stort fokus på människorna och fin stämning. Varenda passagerare står med namn på en stor vägg i ett av rummen, som också projicerar bilder på en del. Väldigt fint och känslosamt.

En av de stora grindarna där arbetarna gick in varje skift till Harland & Wolff.

I marken finns utmärkt konturerna av Titanic och systerskeppet Olympic. Förutom att man ser storleken så lite som en påminnelse om hur de i början av designen ritade upp allt på ett stort golv.

Tredjeklass-hytt på Titanic.

Insåg nu att den här modellen var coolare i verkligheten än på bild. Den ingick i delen där man såg hur djupt vraket ligger, och fick lära sig om alla ansträngningar som har gjorts för att nå det.

Kom på efteråt att jag stod fel ju. Det här var egentligen enda referensen till filmen (Filmen! Älskar den!), vilket var bra. Egentligen kan det ju ha varit bara en vanlig för att fotas med, men halkskydden på räcket gjorde att jag misstänker att det här är ett Jack & Rose photo op.

S/S Nomadic, som tog ombord första- och andraklasspassagerare på Titanic och systerskeppen. Var i bruk länge och har haft många kånda personer ombord, som Marie Curie, Charlie Chaplin och Tarzan.

.

Det här var jag tvungen att googla – Crapper’s?! Visar sig att Thomas Crapper på 1800-talet var pappa till ett gäng toalettrelaterade patent och levererade toaletter till de kungliga palatsen (och till White Star Line), men ordet ”crap” kommer från medeltidsengelskan. En roligare historia är att amerikanska soldater stationerade i England under första världskriget såg namnet på cisternerna och började säga ”I’m going to the crapper” och att ordet crap kom därav som någon typ av arméslang.

Det finns fina bilder på själva byggnaden på den här arkitektursidan.

Idag var vädret som jag trott att det skulle vara: kallt och regnigt. Bra då att vi hade regnjackor och rätt inställning!

Vår plan var att äta lunch på Storbritanniens bästa indoor market, men det var stängt! HUR kunde jag missa att det var en weekend market?!

Besvikelse! Food stalls! Folkfest!

Vi tog en snabblunch och tog oss upp i en dom med 360-utsikt (gratis i Victoria Squares köpcentrum!) och hoppade in i bilen.

Hannes har bästa regnjackan, inköpt i Leicester på vår förra roadtrip.

Familj i förgrund, Albert clock tower i bakgrund.

Google maps ställdes in på Benon beach, där vi hade bokat en airbnb, men på vägen gjorde vi en avstickare till Dark Hedges, en bokallé från 1700-talet som är alldeles speciellt knotig för att bli en naturattraktion. Det mystiska utseendet kvalade in allén till Game of Thrones, vilket skapade en busslasts-press på stället. Vackert men inte supermystiskt. GoT-nördarna såg nöjda ut dock, de lomade antingen allvarliga omkring och kände in den högtidliga stämningen eller studsade entusiastiskt från träd till träd och fotade.

Många av träden har fallit bort under åren, vilket har bidragit till att allén är lite mindre ”dark” än avsett, men nya har planterats här och var.

Vackert litet stopp ändå, värt mardrömsvägen dit (kan jag säga, som slapp köra) där det knappt får plats två bilar i bredd på 90-vägen. Vi var uppe i buskarna några gånger, gah!

När vi kom fram mot Nordirlands norra kust så hade det börjat blåsa otroligt mycket! Lustigt nog hade vi bokat en caravan på airbnb, så den skakade och det lät. Vi gick ner till stranden och njöt av det vilda vädret.

Husvagnsliv!

Ristos pilotbrillor köptes i vår traditionella One-pound-challenge, eftersom han glömt sina hemma.

Vi åt middag på ett jättefint ställe på Magillian Point, och jag åt en god seafood chowder. Servitrisen sa att vädret alltid är så här. Herregud alltså.

Inte världens skönaste säng, så jag sov rätt dåligt efter fyratiden. Vid sex vaknade jag till av att någon ropade “HEY!” av typen “du tappade något!”, men det visade sig vara en mås.

Rivstart i Belfast

I morse åkte vi tidigt från Lillebo och mellanlandade i Oslo. Jag hade lobbat för att ta med matsäck till flygplatsen för att blåsa norrmännen på lite stålar, och det var en erkänd succé när jag drog fram alla mumsiga mackor på Gardemoen.

(Tyvärr smolkades det något av att det råkade köpas en liten gott & blandat-påse till nästa flyg för 60 spänn, men ändå!)

Vi blåser norrmännen på deras egen hemmaplan!

Efter lite förvirring kring var vi skulle hitta hyrbilen så var vi snart iväg på M1 mot Belfast, eller Beal Feirste som det tydligen heter på iriska. Vi rattade in en irisk radiokanal för att lyssna på språket, det låter som ett påhittat språk mellan några varelser med tre ögon och antenn i en Star Wars-film. Sen tröttnade vi och bytte till en annan kanal, men eftersom två av kanalerna spelade Avicii, så blev det vår egen spellista för Irland till slut.

En sen lunch på Applegreen (Irlands motsvarighet till finska abc) bjöd på Tuna Tato för mig (Subway med tuna mayo och hash browns). Ingen delikatess direkt, men lite kul.

Risto var listig när han hyrde en likadan bil som vår egen!

Väl i Belfast åkte vi rakt in på Falls road, som var på Hannes lista. Här är ett område med mycket revolutionär historia och street art, intressant!

True. (James Connolly)

Vi siktade på City centre och efter att ha parkerat kom vi rakt på fina City Hall. Billig parkering, för övrigt! Det verkar dessutom som att man kan ställa bilen lite var som helst så länge det inte är dubbellinje, inga parkeringsskyltar i början av gatorna. (Eller så ser vi dem bara inte och får feta böter snart.)

Vart tog alla vägen?

Vi åt middag på Hell Cat Maggie, bra start på Irlandsvistelsen!

Irish stew, Fish & chips, Buffalo wings, Potato skins.

Vi ska tillbaka imorgon också, så vi åkte till vårt airbnb i Whiteabbey. Vägen heter Treetops Lane, och det är en sjukt brant uppfart hit, men här uppe är det väldigt fint och mysigt. Stort hus med tre sovrum, och på baksidan är det bara grönt och mystiskt. “I skymningen springer grävlingarna här utanför”, sa vår värd Roy, så då vill man kanske inte vara ute på promenad.

Vi åkte ner för den läskiga backen igen för att köpa frukost till imorgon på Tesco, sen var vi alla väldigt trötta.

Tack för idag, 5 Treetops Lane och Roy & Ronnie!

Jag har nu suttit och googlat lite vad vi ska göra imorgon, och vilken väg vi ska ta till nästa boende. Hilda verkar ha en Belfast-plan som involverar Titanic quarters och St George’s Market. Det blir kul!

Väldigt lyckad första dag på resan!

Till den irländska ön

I övermorgon är det dags igen – Lillebo ska ut på roadtrip! Vi bestämde oss ganska snabbt för Irland och Nordirland i vintras. Ingen av oss har varit där tidigare, och vi är nyfikna på både Dublin och naturen.

Vi börjar i Dublin och åker direkt norrut till Belfast. Därifrån till Giant’s Causeway och Derry, sedan vidare till Galway och rakt över landet till Dublin.

Alla har fått sätta ut kartnålar på maps, så att vi har lite alternativ när vi rullar igång. Boenden är bokade på Airbnb, en första spaning är att det är många som hyr ut mobile homes (stora fasta husvagnar). Det kanske är irländarnas Attefallshus?

En dag med flyt

De sista två dagarna i London (fast bara en förmiddag idag) var en perfekt avslutning på en härlig resa!

Vi tog lite sovmorgon igår, och prommade sen mot Westminster. Gatorna var tomma. Söndag, tänkte vi, men det framkom snart att det var London 10K-loppet som precis avslutades, vilket var perfekt för oss då vi kunde gå mitt i vägen och se Big Ben från annorlunda vinklar. (Jag är för övrigt väldigt förtjust i att gå på biltomma gator.)

Risto mitt i vägen framför Buckingham Palace.

Familjen mitt i vägen framför Big Ben.

Vårt mål var Adelphi Theatre på Strand, där vi skulle se musikalen Back to the Future på eftermiddagen.

❤️

Risto var mest uppspelt, men jag var inte långt efter. Fantastisk show med rolig dialog, klurig scenografi, och bra dans på både 80- och 50-talstema! Den kunde inte varit bättre, och tiden bara flög iväg.

När vi kom ut var det 29 grader, hemskt. Efter en sväng i Covent Garden gick vi hemåt bland stängda butiker (alla stänger runt 18 på söndagar) och åt lite på Underbelly Festival som vi snubblade över (fast festivalen var slut, bara food trucks var kvar).

I Covent Garden.

Vårt hus i Bethnal Green.

Jag var supertrött och hade skavsår för att jag glömt strumpor i värmen, så skönt att komma hem. Packade om alla väskor för att en av dem skulle checkas in, sen The Office och somnade.

Idag vaknade vi tidigare, för Hilda (och okej, vi andra lite också) hade lovats shopping innan vi åkte hem.

Väskorna lämnade vi på Victoria Station i en kiosk som också hade luggage storage, och så hängde vi på Oxford Street från öppning klockan 10 fram till lunch.

Det köptes lite kläder, sen sågs vi på The Marlborough Head vid Marble Arch för lunch. Äntligen fish & chips, och en mycket god en.

Succé!

Från Marble Arch till Oxford Circus, byte till Victoria, hämta väskorna, boarda Gatwick Express och vi FLÖG genom bagagelämning och säkerhetskontroll. Skillnad från Arlanda.

Den här resan var så bra på alla vis. Vi har haft roligt tillsammans och sett och upplevt massor! Familjen har varit det bästa teamet med bara några smågupp på vägen. Risto har kört som ett proffs och vi har bott mysigt.

Nu längtar vi hem till Sverige, Stockholm, Lillebo och Luffe!

London i full blom

Utan utcheckning eller frukosttid att passa så kom vi iväg lite senare idag. Jag ville gärna se Superbloom vid Tower of London. I mars såddes över 20 miljoner frön i vallgraven runt Towern och det planterades blommor på borggården och runt omkring. Nu är allt i full blom och ska locka bin, fåglar, insekter och människor till att njuta av prakten.

Vi bor bara 40 min från Towern, så vi prommade genom Shoreditch dit. Området är fullt av vintagemarknader, jag plockade upp en glittrig röd tröja på vägen (oops).

Brick Lane i Shoreditch.

Broccoli art utanför Backyard Market.

Superbloom var jättefint, både själva blommorna och tanken att så många har ansträngt sig för att göra något så fint för miljön och människor, och att så många uppskattar det också. 💚🐝🌺

Vi lunchade italienskt och kollade Tower Bridge (för att den är så vacker) och hittade en bra utsiktsplats, Sky Garden, som vi får boka in nästa gång (första lediga tiden var tre veckor framåt).

Men Hilda mådde tyvärr dåligt, så vi gick lite myrsteg framåt tills vi bestämde oss för att hon och jag skulle åka hem och vila. Medan hon blev lycklig av att hitta Friends på engelska Netflix och jag läste lite, så var Risto och Hannes en sväng på Portobello Road och lite andra ställen.

Vi möttes igen på King’s Cross för att gå på Screen on the canal, en outdoor sommarbio på Granary Square. Vi placerade Hilda vid trapporna för att norpa platser när den första filmen slutade och folk förhoppningsvis reste sig, medan vi andra gick och köpte mat.

Hilda sitter där till vänster och lurpassar.

Orutinerat av oss, vi skulle lämnat två vakter på plats och skickat två scouter för proviant. Hilda lyckades få en plats och tre bean bags innan hon blev utmanövrerad av folk som helt enkelt satte sig rakt framför fötterna på henne.

Väl kämpat, Hilda.

Vi åt vår matsäck vid ett bord i stället och åkte hemåt. Kul att se området i alla fall, Coal Drops Yard är nytt, så vi hade inte varit där tidigare. Det är mysigt vid kanalen!

Regency Canal i kvällsljus.

Imorgon är sista hela dagen på semestern, och vi har sparat en rolig grej…som jag skriver om då!