Epic day

Efter två roadtrips i Storbritannien och en på Irland, kan jag med säkerhet säga att det behövs en uppgradering av åtminstone två områden: vägarna och vvs.

För den första skulle man önska att de klippte ner buskarna ungefär en meter extra på varje sida av vägen för att bredda och skapa lite marginaler.

För det andra så har hela Norden haft duschar med tryck och vattenblandare för varmt och kallt i minst 50 år – är det verkligen omöjligt att få till det? På varenda ställe vi har bott har vattnet antingen växlat mellan iskallt och kokhett, sipprat fram så det är omöjligt att skölja ur schampo, eller helt enkelt luktat eller smakat illa.

Värmeinstruktioner i nuvarande boendet, där toafläkten låter som en mindre lastbil och toalett-tanken tar tio minuter att fylla innan det går att spola igen…

Slut på ilsket inlägg från en rufsig och svettig, annars har vi det hur bra som helst!

I dag hade vi för första gången inte bestämt en tid att ge oss av på morgonen, så vi kom ner till stan med buss 16 lite senare. Hannes hoppade av vid en bokhandel som han såg på väg hem igår, vi andra promenerade ner mot River Liffey, där vi sedan möttes.

Ha’penny Bridge, första bron för gående över Liffey.

Vi gick längs floden via Connelly-monumentet till Epic, the Irish Emigration Museum. Väldigt fint museum som fokuserade på personliga historier genom tiderna av emigrering från Irland ut i världen.

Ljudet för grön gubbe här börjar förresten med ett “pju!” som ett skott i barndomens dataspel Space Command. Så varje gång det blir grönt hörs: “pju!” följt av tre till “pju!” från oss (och ibland någon mer turist).

Från museet strosade vi runt utan brådska, (vi har ju nästan två hela dagar kvar), och fikade på Butler’s Chocolate Café.

Jag hängde kvar och läste medan de andra gick till Hodges Figgs bookshop, mysigt. Mycket folk att titta på!

Middagen tog vi på Krewe North, som min kollega tipsat om. Hade bokat för en gångs skull!

Skönt att komma hem igen efter en heldag på stan. Nu har vi Leap cards också, så behöver inte hålla på att ha exakt växel till bussen. Det är riktigt bra busstrafik här! Kommer ofta och alla är dubbeldäckare.

Byte av semesterläge

Vår värd Bernie på Clare B&B är en väldigt intensiv person. Igår när vi kom sprang hon runt oss som en iller och jagade iväg uppför trappan med den tyngsta väskan för att sedan gå före in i rummet, stå fem sekunder i fönstret och sucka lyckligt över utsikten innan hon sprang till nästa rum.

I morse var hon lika snabb när hon nynnandes och visslandes lagade vår full Irish breakfast. Vi kom in i tempot och hade ätit klart på typ en kvart.

Hejdå Bernie och Nenagh!

Så vi kom iväg tidigare än planerat, men det var bra eftersom det blev en liten extra sväng på flygplatsen innan vi hittat bensinmack och hyrbilsåterlämningen.

Bussen från flygplatsen till vårt airbnb gick snabbt. Det här boendet var svårast att hitta, det var väldigt dyrt och fullbokat i Dublin. Så ingen överraskning när det var spartanska studentlägenheter. Rent dock, det är ju huvudsaken. Och bra läge.

I dag firades Bloomsday i Dublin, en hyllning av James Joyce roman Ulysses som utapelar sig under en enda dag, den 16 juni. Många hade klätt ut sig i Edvardianska kläder och hattar, och gick runt i huvudpersonens fotspår. Det tog ett tag innan vi förstod varför så många gick runt i halmhattar!

Lite Dublin:

Kameraportalen till New York – jättekul ju!

Söt-guinness.

Trinity College

Vi fikade på ett rooftop café ovanför Grafton Street, känt för sina gatumusikanter, och fick en fin konsert av Allie Sherlock från gatan.

Nu ska vi planera morgondagen i stora drag, sen slocknar jag nog rätt snabbt efter intensiva dagar med mycket aktiviteter. Det var en väldigt lyckad roadtrip och nu ser vi fram emot stadssemestern!

P.S. “C’mere ’til I tell ya” är irländsk slang för “Nu ska du få höra”, innan man berättar ett smaskigt skvaller. 😜

Limerick-special

Precis som de säger i den gamla 80-talsfilmen En natt i New York: “Nobody leaves without singing the blues”, så gäller i staden Limerick att “Nobody leaves without doing a limerick” (inbillar jag mig).

Här är således ett gäng som inspirerats av vår resa!

There was a young girl from Dundee
Who needed to pee in the sea
She made a wrong turn
And felt something burn
A jellyfish she didn’t see.

There was a sweet man from Cork
Who everyone thought was a dork
Now why was that?
He wore an ugly hat,
And he just couldn’t use a fork.

There once was a man from Derry
And his name was Big Fat Jerry
He wanted away
But the worker said “Hey!
You’re too fat to fit the ferry.”

There once was a man from Joensuu
Who liked to come up with a story or two
He was a bit of a nerd,
had a way with the word
But of limericks he had no clue.

There once was a lady from Galway
Who used to have lots to say
Before she could look
Her food a seagull took
She hasn’t spoken since that day.

The clash of the Roadtrips

Dagens första stopp var Galway, där vi började med att besöka Charlie Byrne’s Bookshop. Härligt stor labyrintisk bokaffär med både nytt och gammalt utan att vara trångt. Det blev några böcker var, men vi är väl förberedda och har med en extra väska att packa i till hemresan. 🤓

Vi gillade direkt stan! (Lagom) mycket folk och sommarkänsla med många gatumusikanter och vimplar tvärs över gatorna.

Veggie Mick-crepe för mig, jättegod!

King John’s Castle från 1210-talet. Tuff familj vid porten.

Irlands brevlådor är så klart gröna!

Första gatuljuset jag har sett med en gul gubbe.

Vi travade runt i stan ett tag, och vilade på ett café med varsin bok när vi blev trötta. Tillbaka till bilen för en snabb avfärd till vårt B&B i Nenagh, en halvtimme härifrån…

…trodde vi.

När vi kom till bilen var den tidigare lugna gatan med den perfekta parkeringen helt proppfull med folkfest och “super cars”! En stor orange “Road closed”-skylt var uppsmälld i början av gatan.

Vår stackars lilla Toyota Corolla var alltså inparkerad av 50 coola uppvisningsbilar och uppspelta människor som glatt fotade bilar och varandra, en del utklädda till Luigi, sheriffer, storm troopers och jag vet inte vad. De kände uppenbarligen inte vår desperation och hopplöshet när de sa att vi säkert kan komma ut om ungefär tre timmar, när de har åkt.

Det var som att någon gjort ett dolda kameran-skämt på oss och börjat jobba med att smälla upp ett stort start och mål och köra fram bilar så fort vi gått runt hörnet!

Vi såg en Garda-polis och frågade honom vad vi skulle hitta på, och han var superhjälpsam och trevlig och sa direkt att han skulle försöka få tag på ägarna till de yttersta bilarna så vi kunde backa ut. Det visade sig inte riktigt funka, så vi fick vänta en kvart tills de började åka på sin “Fast & Furious Roadtrip” genom stan. Då skulle Garda-hjälten stoppa paraden på lämpligt ställe och släppa igenom en liten Toyota på irrvägar.

Här är vi försiktigt hoppfulla.

Snyggaste bilen.

Till slut kom vi alltså iväg, så det lilla missödet gick snabbt från chock till rolig anekdot!

Apropå rolig så fick vi alla dagens bästa skratt när Hannes köpte kaffe vid Spanish Arch i Galway. Han vill alltid prova lokala specialiteter och ville väl inte tramsa med italienska kaffevarianter, så han bad om en helt vanlig svart kaffe. Eller som han uttryckte det: “a classic Irish coffee”. 😁

Kul dag i två städer, med solsken och värme. När vi sedan körde in i Nenagh för att checka in, så kom plötsligt ett skyfall med blixt och åska, och försvann lika snabbt som det kom. Typiskt Irland.

Jättecoolt, jättesmalt och jättar i allmänhet

I dag fick vi uppleva Nordirlands världsarv Giant’s Causeway! Vi hade bokat en tidig tid, vilket var ett smart drag. Klockan 10 var vi på väg ut med varsin audioguide vid örat. En sån här upplevelse är svår att fånga på bild, vilket är varför jag tog runt sextio bilder. 🤷‍♀️

De sexkantiga stenarna har bildats av vulkanisk aktivitet och erosion, och det ser verkligen speciellt ut. Mäktiga vyer, man får en stor respekt för naturen. Och för en irländsk jätte som hette Finn, som är den som egentligen skapat det hela. Risto och Hannes tror dock att det skapats av luriga irländare som ville få in lite National Heritage-cash. Vi har ju faktiskt sett vad de kan göra igår på Titanic-museet.

Jag låter bilderna tala för sig själva, och filmerna, som har finare färger och större djup.

Vädret har tagit sig och vi hade molnigt i morse med bara lite duggregn ibland. Hade det blåst som igår hade vi inte kunnat balansera ut på stenarna, men nu skuttade vi som små apor än hit och än dit. När vi hade klättrat upp till toppen kom solen fram och stannade hela dagen! Äntligen fick vi se de gröna kullarna i solsken!

Hilda köpte ett fint halsband som minne, sen åkte vi till byn Bushmill och åt lunch på Lilly’s café innan vi åkte iväg mot Derry/Londonderry.

Mina nya favoritkakor – shortbread med goda grejer på! Som caramel och ganache med pecanbitar till exempel…

Vi har övat lite på limerickar eftersom vi bestämt oss för att svänga förbi Limerick imorgon (främst för att det var svårt att hitta boende runt Galway för den enda natten vi inte hade bokat i förväg. Jag föreställer mig att staden har en vägtull där man måste deklamera en limerick för att komma in. Våra verser börjar arta sig!

Derry fick en kort visit, det var intressant att besöka Museum of Free Derry och lära oss mer om civil rights movement och Bloody Sunday. Starkt innehåll.

Eftersom det var svårt att hitta boenden runt Galway så bor vi verkligen ute på landet i kväll, vilket innebär småvägar. Smalaste vägen på den här resan var skrattretande lik ett datorspel. Först att undvika alla mötande på den slingrande 80-vägen, ibland genom att åka in i buskarna. Ibland kikar en traktor fram som behöver undvikas, och till slut kom bossen: mötande häst med 30 cm tillgodo på varje sida. Bara att backa och hoppas att det inte kommer någon bakifrån…

Fantastiska vyer hela vägen runt om. Gröna kullar, höga berg, gulliga får!

Vissa vägar har lite vägren, vi har klurat ut att det är vägar där utfarter kommer direkt från hus. Ut på 100-väg. De är inte kloka!

Så kommer man ut på större väg, svettig med hjärtat som en hammare i bröstet. Kollar bak, och där sitter Hannes som Alfons pappa bakom en tidning och ba: ”ni rör väl inte sågen?”

Tre familjemedlemmar med på bilden!

Vi körde av vid Claremorris för att fylla på frukostvarorna och köpa med oss middag. Ser kartan ut så här vid boendet så antar man att det inte finns en pub nära:

Knasiga namn här på Irland!

Snygg vägg i Claremorris, Mayo county.

Superlyckad dag igen! Vår andra natt i en caravan, värden kom just och sa hej med sin lilla hund. I morgon ska vi till Galway!