Tag Archives: storm

Turistande i Málaga – del två

Igår var det torsdag och jag följde mamma till Maria Zambrano-stationen genom en stad som hämtar sig från extremväder i form av skyfall. Vi såg inte så mycket spår av det på vår väg, annat än utspridd vass och lite lera på sina ställen, och många med kvastar och moppar i händerna. På stationen var dock tåget till flygplatsen inställt, så förmodligen var det lera och vatten nere på spåren. Infon var också stängd och i mopp-läge, men vi fick i alla fall tag på flygbussen och mamma kom iväg ordentligt. Tur att det inte var på onsdagen hon skulle resa!

Mamma reser hem 🥲 Min balkong till vänster med den gula blomman.

En simbassäng på rymmen!

I måndags var det en mötestung dag för mig, så mamma pinnade runt på egen hand och skickade härliga påminnelser om att livet efter pensionen är rätt sweet. På lunchen möttes vi på Calle Jaboneros och strosade runt på jakt efter vattentäta skor till mig, så att jag inte behöver förlita mig på gamla tidningar och ställets hårtork.

Uppdrag slutfört – jag lyckades hitta skor som inte bara var bra, utan även ett perfekt komplement till skogarderoben hemma så jag slapp köpa något i onödan! Mamma har hål i sulorna på sina boots, men slog ändå till på ett paraply, eftersom det är lite hennes grej.

Mamma vid stort träd.

Jag vid ett annat stort träd.

På kvällen var det dags för Move on:s konferens, och styrelsen hade bestämt att bjuda alla medarbetare på lyxmiddag ute på stan! Så generöst!

På jakt efter det perfekta tapasstället snubblade vi över Picassos barndomshem på Plaza de la Merced, och då slog vi oss ner på en restaurang där och gick loss.

På hörnet till vänster bodde Picasso, det är nu ett museum (fast inte det vi kallar ”Picassomuseet ”).

Tittut! Första tapasen – liten burgare med lax, avokado och ost.

Tapas-paella, chorizo, friterad brie med sylt, honungsmarinerad aubergine och patatas bravas med stark sås. Fatta att allt det här plus dryck kostade 500 kronor!

Det är härligt att allt är öppet och stan lever på kvällarna, så skönt med en förlängd sommar! Solen går ner runt 18:30, men temperaturen stannar på ungefär 15 grader. Vi var inne i en secondhand-butik och promenerade sedan förbi romerska teatern och snubblade över en glass på vägen hem.

Nu när de vet att vi har konferenser i Málaga kommer alla att vilja jobba på Move on!

I tisdags tog jag ledigt från jobbet från lunch och mötte mamma nere vid Puerto för att ta bussen upp till Gibralfaro. Ett genidrag visade det sig, det var billigt och bekvämt, och den vägen som vi gick ner sedan hade jag inte velat (kunnat) gå uppåt.

Utsikt in över staden.

Kvinna med utsikt.

La Malagueta med tjurfäktningsarena där det tyvärr fortfarande hålls tjurfäktningar.

Det kändes helt overkligt i solsken och värme att tänka att det skulle komma storm och skyfall på onsdagen, men vi tog det säkra före det osäkra och gick till Picassomuseet efter en liten kaka på Casa Mira.

INGEN KÖ! Häromdagen när vi var på guidade turen slingrade sig kön lång i flera kvarter, och guiden sa att det var bäst att gå vid lunchtid, men att det ändå alltid är köer. Ha! Suckers!

Utställningen fokuserade på Picassos mångsidighet i material och tekniker och var verkligen fin! Mina topp tre favoriter:

Vi hängde på en guide ett tag, men han kastade sig igenom museet med en rasande fart, så vi gick i vår egen takt i stället.

Det blev en lång dag, som avslutades med souvenirinköp för mamma och till slut middag uppe på El Corte Inglés. Vi var supernöjda med allt vi gjort och kände att vi utan problem kunde sitta inne hela nästa dag. Gick förbi en mataffär på vägen hem, men det var lite fler som kommit på idén, så inte mycket kvar att välja på där. Vi hade allt ändå, så det blev lite snacks och vatten, ifall vi skulle förlora ström och kranvatten.

”Har vi kakor till domedagen nu?” ”Creo que sí.”

Ovädret laddar vid bergen.

Mamma är en person som uppskattar väderleksrapporter, hon har minst tre väderappar som hon kollar ungefär varje timme. Det var lugnt i vårt lilla hushåll ända tills SMHI plötsligt under tisdagen inte kunde ge någon prognos för Málaga. Ungefär som i filmen Titta vi flyger, när kabinpersonalen rapporterar om turbulens och att ena motorn slutat fungera och på slutet lägger till “We’re also out of coffee” och folk får panik, steg oron. VAR ÄR VÅR VARNING? undrade hon. VAD ÄR INSTRUKTIONERNA?

Sent på tisdagskvällen fick vi svaret när våra mobiler och min ipad började tjuta samtidigt för ett meddelande från myndigheterna. Så då fick vi förhållningsreglerna: stanna inne, läs infon från Aemet (spanska SMHI) och ge framför allt fan i att åka bil eller motorcykel.

Jag hade rätt många och långa teams-möten på onsdagen, vilket kändes lite overkligt. Sitta och huka mig för varje blixt och dunder samtidigt som min skärm visade kollegor som satt och småpratade i ett tryggt litet rum på Östermalm. Vattnet nådde över trottoarkanten vid ett tillfälle, och det rann in i entrén.

Det lättade lite efter lunch och rann undan, så vi gick ut för att kolla läget. Kändes inte så farligt i vårt område, Frutas & verduras hade till och med öppet. Min värd bad mig att kolla läget i entrén eftersom de inte kunde komma hit, så jag kände mig som en vaktmästare när jag gick och stängde dörrar och tittade till golvbrunnen på takterrassen.

 

Den torra flodfåran fyllde sin funktion och fylldes med vatten från gatorna.

I dag såg jag bilder på gatan där vi satt och åt tapas i måndags, och fattade att vi kom lindrigt undan i vårt område. Gick också förbi flera butiker som hade lera och vass över hela golvet, och många pumpbilar. Överallt folk som svabbar.

Video från Malagahoy.es

Mamma kom hem till Frösunda ordentligt och kan känna sig nöjd med både väder och att hon snittade 25 000 steg om dagen! Det var jättemysigt att ha henne här.

Nu börjar nästa fas, tio dagar kvar att tanka sol, ljus och äventyr!

Titanic Experience (och lite GoT)

Jag kan inte fatta att det bara är andra dagen – roadtrip är så kul! Efter en god frukost med toast, bagels och ägg så lämnade vi Treetops och körde in till stan för att gå på Titanic Experience. Skeppet designades, byggdes och åkte från Belfast, så de har byggt upp en fantastisk utställning i hamnen där det byggdes.

Glömde ta en bild på hela byggnaden, men här ser man lite i alla fall.

Byggnaden påminner om fören på ett stort skepp, och pekar åt fyra håll. Inuti finns stora gallerier och en otroligt fin utställning som sträcker sig från Belfasts linne- och skeppsindustrier, design av skeppet, hur det byggdes till jungfruturen och efterspelet – haverikommissionerna och hur olyckan påverkat säkerheten till havs. Genom allting är det stort fokus på människorna och fin stämning. Varenda passagerare står med namn på en stor vägg i ett av rummen, som också projicerar bilder på en del. Väldigt fint och känslosamt.

En av de stora grindarna där arbetarna gick in varje skift till Harland & Wolff.

I marken finns utmärkt konturerna av Titanic och systerskeppet Olympic. Förutom att man ser storleken så lite som en påminnelse om hur de i början av designen ritade upp allt på ett stort golv.

Tredjeklass-hytt på Titanic.

Insåg nu att den här modellen var coolare i verkligheten än på bild. Den ingick i delen där man såg hur djupt vraket ligger, och fick lära sig om alla ansträngningar som har gjorts för att nå det.

Kom på efteråt att jag stod fel ju. Det här var egentligen enda referensen till filmen (Filmen! Älskar den!), vilket var bra. Egentligen kan det ju ha varit bara en vanlig för att fotas med, men halkskydden på räcket gjorde att jag misstänker att det här är ett Jack & Rose photo op.

S/S Nomadic, som tog ombord första- och andraklasspassagerare på Titanic och systerskeppen. Var i bruk länge och har haft många kånda personer ombord, som Marie Curie, Charlie Chaplin och Tarzan.

.

Det här var jag tvungen att googla – Crapper’s?! Visar sig att Thomas Crapper på 1800-talet var pappa till ett gäng toalettrelaterade patent och levererade toaletter till de kungliga palatsen (och till White Star Line), men ordet ”crap” kommer från medeltidsengelskan. En roligare historia är att amerikanska soldater stationerade i England under första världskriget såg namnet på cisternerna och började säga ”I’m going to the crapper” och att ordet crap kom därav som någon typ av arméslang.

Det finns fina bilder på själva byggnaden på den här arkitektursidan.

Idag var vädret som jag trott att det skulle vara: kallt och regnigt. Bra då att vi hade regnjackor och rätt inställning!

Vår plan var att äta lunch på Storbritanniens bästa indoor market, men det var stängt! HUR kunde jag missa att det var en weekend market?!

Besvikelse! Food stalls! Folkfest!

Vi tog en snabblunch och tog oss upp i en dom med 360-utsikt (gratis i Victoria Squares köpcentrum!) och hoppade in i bilen.

Hannes har bästa regnjackan, inköpt i Leicester på vår förra roadtrip.

Familj i förgrund, Albert clock tower i bakgrund.

Google maps ställdes in på Benon beach, där vi hade bokat en airbnb, men på vägen gjorde vi en avstickare till Dark Hedges, en bokallé från 1700-talet som är alldeles speciellt knotig för att bli en naturattraktion. Det mystiska utseendet kvalade in allén till Game of Thrones, vilket skapade en busslasts-press på stället. Vackert men inte supermystiskt. GoT-nördarna såg nöjda ut dock, de lomade antingen allvarliga omkring och kände in den högtidliga stämningen eller studsade entusiastiskt från träd till träd och fotade.

Många av träden har fallit bort under åren, vilket har bidragit till att allén är lite mindre ”dark” än avsett, men nya har planterats här och var.

Vackert litet stopp ändå, värt mardrömsvägen dit (kan jag säga, som slapp köra) där det knappt får plats två bilar i bredd på 90-vägen. Vi var uppe i buskarna några gånger, gah!

När vi kom fram mot Nordirlands norra kust så hade det börjat blåsa otroligt mycket! Lustigt nog hade vi bokat en caravan på airbnb, så den skakade och det lät. Vi gick ner till stranden och njöt av det vilda vädret.

Husvagnsliv!

Ristos pilotbrillor köptes i vår traditionella One-pound-challenge, eftersom han glömt sina hemma.

Vi åt middag på ett jättefint ställe på Magillian Point, och jag åt en god seafood chowder. Servitrisen sa att vädret alltid är så här. Herregud alltså.

Inte världens skönaste säng, så jag sov rätt dåligt efter fyratiden. Vid sex vaknade jag till av att någon ropade “HEY!” av typen “du tappade något!”, men det visade sig vara en mås.