Förbättra världen med scones

On a roll!

I går var en så väldigt jobbig dag på jobbet – när barnen var lagda var verkligen all energi slut. Jag bestämde mig för att göra scones nästa morgon, och det är något med att börja en dag med nybakt bröd som bara är så perfekt! Hela dagen bara flöt på, och även om jag inte löste mina personliga världsproblem, så hade jag ett grundflyt som höll i sig.

Slutsats: när allt är stressigt, jobbigt och tungt – sätt hoppet till mjöl, mjölk, bakpulver och smör!

Snart är det jul igen

Ingen oktober utan julpynt?

Det är ju inte Macy’s direkt, men när Ikea ändrar om sin lagerutställning till jultema, får jag alltid myskänslor. Julen är fantastisk, och jag kan bara inte få mig till att tycka det är jobbigt, hur mycket stress det än blir på jobbet eller kring förberedelserna. Den börjar inför Hannes födelsedag, då vi bakar de första pepparkakorna, sen är det bara mys på mys till nyår. Love it!

I dag var Hannes med Risto på Arlanda för att höra vad hockeymålvakten Ed Belfour hade att säga om livet. Han satt snällt bredvid pappa och antecknade i sitt eget block med sin egen penna. När jag frågade vad han antecknat, sa han: “en köplista”. Fötterna på jorden , som sagt.

Jag och min Billy

1. Men det där går ju inte. Ta ut och försök igen.

2. Spikarhjälp.

3. Ordning!

Ikea på en söndagsmorgon är ett nytt hett tips. Lagom med folk, inga som stressar. Utom jag, för min man tror att jag tycker att det är roligt att strosa omkring på Ikea, och när jag säger att jag bara ska gå in och hämta en bokhylla så ler han så där menande och säger “en timme…? Ska vi säga två direkt i stället?” Så jag hade lite bråttom för att visa honom att han hade fel, och hann bara rafsa åt mig några burkar och möbeltassar på vägen till lagret.

Väl där la jag ingen tid på att krafsa mig i huvudet över att lådan vägde 38 kilo, utan bökade upp den på vagnen under visst déjà vu-obehag. (Undrar hur många Billy jag har byggt ihop i mina dagar?) Att sedan få in den i bilen är en annan utmaning. Det finns faktiskt inte plats egentligen, men låter man den sticka fram lite mellan framsätena så går det ju i alla fall. Det här var i alla fall det som tog längst tid.

När jag kom hem efter 50 minuter, var jag triumferande och fick hjälp att bära in kolossen. Jag råkade säga två gånger att den vägde 38 kilo.

Dubbel ettårsdag

Ljuvlig gånger två.

För ett år sedan var det väldigt nervöst i familjen. Släktens första tvillingar föddes och de var så små, så små! Jag hade sytt varsin mössa med en tennisboll som modell, och innan jag såg tjejerna hade jag hunnit tänka att mössorna skulle bli för små, men de passade perfekt på de där miniflickorna.

Nu är de förstås stora tjejer, och har precis lärt sig gå lagom till födelsedagen. Jag bara längtar tills jag får träffa dem igen. Grattis på din födelsedag Bella, och grattis på din födelsedag Alice!

Den enes skräp, den andres fynd

Finns det någonting i den här högen som kan intressera någon…?

Nu har det hänt igen! Något som vi tyckte var skräp som ingen ville ha, såldes på Blocket för en fin liten summa. Den här gången hade jag rensat ut alla sladdar och elprylar som vi inte använder längre, och komponerat en liten samling som skulle locka i alla fall någon.

Jag tror att Risto skäms lite för mig när jag gör sånt där. Kanske inte skäms för någon speciell person, bara att han tycker det är liiite jobbigt att jag alltid ska hålla på. Han tror kanske till och med då och då att jag är girig, men det är faktiskt inte det. Jag hittar en enorm tillfredsställelse i att veta att saker går vidare, jag gillar helt enkelt inte att slänga och slöseri är ungefär det värsta jag vet. Därför blev jag så glad när W kom förbi i dag och plockade upp vad han själv döpt till “fyndlådan”. Han och hans söner fick en kväll med överraskningar (glada, hoppas jag) och jag fick några hundra för det. Vinn-vinn!