Bryta normerna

Loranga och Masarin.

När vi åker buss på morgonen, brukar vi leka olika lekar. För det mesta är det alfabetslekar som “säg ett land på A…”, men ibland ger vi poäng för saker man ser. En ekorre brukar vara 13 poäng, en röd bil 2 poäng, ett lejon 350 poäng och en blå buss 7 poäng. Listan kan göras hur lång som helst, och det är ju det som är meningen. Jag är ganska snäll, och ger fina poäng till sånt som jag ser snart kommer förbi bussfönstret. Det kanske vore roligt att någon gång i stället göra som Loranga (för övrigt en av världens roligaste barnböcker):

“Nu slutar vi tävla, nu sätter vi i stället poäng på saker”, sa Loranga. “En talgoxe till exempel blir ett poäng. En uggla blir tio poäng och en tiger blir tusen poäng, ja du förstår vad jag menar.”
Masarin förstod inte ett skvatt men han var med i alla fall.
“Jag ser en gråsparv!” skrek han. “Där i björken!”
“Jaha, det blir fem minuspoäng”, sa Loranga. “Och jag, jag ser en hackspett, det blir sju poäng, och så ser jag en död humla, tre poäng.”
“Nu ser jag en gräshoppa och en jättestor fluga”, sa Masarin.
“Ja, det blir tyvärr inga poäng, just där går gränsen”, sa Loranga.
Och sen såg Loranga en sönderslagen tillbringare och några stora blåa blommor, och då bara dråsade det in poäng.
“Jag ser en solros och en rostig hammare”, sa Masarin.
“Ett poäng, nästan”, sa Loranga.
Sen blev de törstiga och gick in och drack Pommac.
[…]
När de räknade ihop sina poäng visade det sig att Loranga hade femhundrasextioåtta och Masarin sju.
“Men om du gör i ordning lite chokladpudding med vispgrädde så får du femhundrasexiett poäng till och då har vi vunnit båda två. Grattis!” skrek Loranga.

Dåtid och nutid

Så här var det i Egypten förr i tiden. Typ på sjuttiotalet.

I dag gjorde Hannes en teater som imponerade på oss så mycket. Som jag tidigare har skrivit, så är han väldigt noggrann när han gör sina föreställningar, han förbereder med scenografi, ljussättning och ibland även manus. Föreställningen i dag handlade om Kleopatra och (åh, vad jag önskar att vår videokamera varit laddad) hade ingredienser som kärlek, krig, drama och humor, allt i en historisk ram och scenografi byggd i duplo.

Scen 1: En skylt med årtalet hålls upp (1970). Hannes berättar: ”Kleopatra är drottning av Egypten och det är krig. Hennes älskade är chef för kriget” (här får publiken se exakt hur tuff den legogubben är, han svingar sin hillebard med precision, inte en enda från de ondas armé kommer undan). Kleopatra sitter i sitt torn och tittar ut genom fönstret på slaktscenen nedanför. När bara den egna armén är kvar, kommer hon ut och pratar vidare strategi med sin general.

Scen 2: ”Kleopatra är inte bara godhjärtad” berättar Hannes, och byter scenografi. Nu sitter hon i stället på sin tron. ”Här är drottningens två säkerhetsvakter, och så här händer det om man inte har betalt hyran…” (två säkerhetsvakter, varav en i röda hängselbyxor!, knuffar ner en stackars figur på marken och kedjar fast honom. Han vaknar i fängelsehålan: ”Va? Var är jag? Varför sitter jag fast? Hjäääälp!”

Scen 3: En ny skylt med årtal (2008). På scenen står nu en gul pyramid. ”Drottningen befallde att bygga en pyramid, och där ligger hon nu och är…DÖD! Men vet ni varför hon kunde bygga pyramiden, och varför det också var krig…?” Hannes tar fram skattkistan och öppnar den andäktigt med blicken stadigt fäst vid oss, för att riktigt se guldet glimma i våra ögon. ”GULD. Men vet ni vad…varje natt när solen gått ner…” (snabbt avbrott för att släcka lampan) ”…så kommer hon igen…som en MUMIE! Men vet ni vad…” (springer tillbaka till lampan och tänder) ”…mumier tål inte solen, så blööörk, försvinner de för alltid!”

Applåder och busvisslingar, Hannes bugar stolt. Sen säger han: ”vill ni se de bortklippta scenerna?”

Jessi blandar och ger

RecPlay tjugo år senare.

Jag har upptäckt den verkliga anledningen till att använda Spotify, för en som sällan lyssnar på musik hemma: Blandbands-revival! I dag tog jag fram alla mina blandband och sökte upp de bästa låtarna i Spotify.

Det är så synd att det inte blandbandas längre, det bästa sättet att få en känsla för en tid i livet är att lyssna på blandbandet från just den tiden. Det är så mycket känsla i varje låt man har valt att spela in. Ibland (ofta) är det inte särskilt bra låtar, men när jag hör en låt som Hear the drummer get wicked och Turtle Power (Blandat -90) så myser jag av hemliga 13-års-Jessi-skäl. Gud, vad jag tyckte de var tuffa. Exterminate med Snap! (Blandat jul-feb -93) är kanske också ett kapitel man helst vill glömma, men videon är fortfarande snygg.

Topp-5-lista med fynd från blandbanden:

  1. Play it cool – Freiheit (Blandat mars -93)
  2. (Hey you) the Rock Steady Crew – The Rock Steady Crew
  3. Cornflake girl – Tori Amos (Blandat okt. -94)
  4. You ain’t the first – Guns ‘n’ roses (Super, juni -93 (Frankrike))
  5. Too blind to see it – Kym Sims (Blandat jul-feb -93)

Skönt att få höra lite gamla låtar som inte redan spelats sönder på “bästa musiken från 80- och 90-talen”. En bonus var att hitta lite låtar av Pontus och amerikanerna (Blandat -90). De finns inte på cd ens. Nu ska jag fortsätta lyssna!

Apropå mångalenskap

Don’t get between a man and his wolfman.

Svenska kyrkan har nu anpassat sig för att för första gången kunna viga alla Guds kärlekspar i kyrkan. Men för att ändå visa att man inte har förlorat, så tar de bort ordet “äktenskap” från vigselakten. Vad viktigt det är med terminologin:

SACRAMENTO, CA—Activists on both sides of the gay marriage debate were shocked this November, when a typographical error in California’s Proposition 8 changed the state constitution to restrict marriage to a union between “one man and one wolfman,” instantly nullifying every marriage except those comprised of an adult male and his lycanthrope partner…