Tag Archives: Loranga

Alla är minst någon gång

“Och han blev sittande och lyssnade på den väldiga tystnaden. Så satt han en hel timme och stirrade, men till slut kände han sig så ensam så han hämtade en penna och skrev ett brev till De ensammas klubb.

Och han måste ha fått fatt i en jättebra penna, för han kom ihåg så mycket bokstäver så han skrev ett långt brev om att han var matematiksnille och nästan präst, finsnickare samt storsamlare på ekorrar. Och så skrev han att han ville ha lite kamrater, helst ljusgröna papegojor om det fanns. Sist stoppade han ner ett fotografi av sig själv och så klistrade han igen kuvertet.

“Ja, är det ingen som går på det här, så vet jag inte hur de är skapade”, sa Loranga och gick till brevlådan med brevet.

Han satte sig en stund på en sten och väntade på svar, och rätt som det var så damp det ner ett!

Då slet han upp kuvertet och drog fram ett brev som det stod lite ord på:

Ånej, så ensamma är vi inte, stod det. Hälsningar från Ensamma klubben.”

(Ur Loranga av Barbro Lindgren)

Alla är störst någon gång

Bryta normerna

Loranga och Masarin.

När vi åker buss på morgonen, brukar vi leka olika lekar. För det mesta är det alfabetslekar som “säg ett land på A…”, men ibland ger vi poäng för saker man ser. En ekorre brukar vara 13 poäng, en röd bil 2 poäng, ett lejon 350 poäng och en blå buss 7 poäng. Listan kan göras hur lång som helst, och det är ju det som är meningen. Jag är ganska snäll, och ger fina poäng till sånt som jag ser snart kommer förbi bussfönstret. Det kanske vore roligt att någon gång i stället göra som Loranga (för övrigt en av världens roligaste barnböcker):

“Nu slutar vi tävla, nu sätter vi i stället poäng på saker”, sa Loranga. “En talgoxe till exempel blir ett poäng. En uggla blir tio poäng och en tiger blir tusen poäng, ja du förstår vad jag menar.”
Masarin förstod inte ett skvatt men han var med i alla fall.
“Jag ser en gråsparv!” skrek han. “Där i björken!”
“Jaha, det blir fem minuspoäng”, sa Loranga. “Och jag, jag ser en hackspett, det blir sju poäng, och så ser jag en död humla, tre poäng.”
“Nu ser jag en gräshoppa och en jättestor fluga”, sa Masarin.
“Ja, det blir tyvärr inga poäng, just där går gränsen”, sa Loranga.
Och sen såg Loranga en sönderslagen tillbringare och några stora blåa blommor, och då bara dråsade det in poäng.
“Jag ser en solros och en rostig hammare”, sa Masarin.
“Ett poäng, nästan”, sa Loranga.
Sen blev de törstiga och gick in och drack Pommac.
[…]
När de räknade ihop sina poäng visade det sig att Loranga hade femhundrasextioåtta och Masarin sju.
“Men om du gör i ordning lite chokladpudding med vispgrädde så får du femhundrasexiett poäng till och då har vi vunnit båda två. Grattis!” skrek Loranga.