Ögonblick från den ljusa sidan
Koncentration, konstnärlighet och flit. (Detalj.)Jag blev alldeles full i skratt när jag såg det här i trapphuset på jobbet. Vilket projekt! För den som inte ser vad det är, så är det en prydlig rad av leriga barnhänder på ungefär fem meter glasvägg. Tur att jag hann fånga konstverket på bild, jag antar att det är lika förgängligt som ett sandslott i vattenbrynet.
Det finns vissa människor i ens liv som man alltid kan räkna med.
Det roligaste med att gå runt i stan varje dag är att det alltid händer något (0:29-0:34). Den här orkestern dök upp från Norrtulls sjukhus i dag. De spelade Fame.
Paradiset för en finne?Jag älskar att bo i Stockholm. I dag var en perfekt stadsdag, kanske framför allt för att barnen orkade gå hela Odengatan, för att de orkade sitta kvar på café NoCo tills R och jag själva hade tröttnat, och för att vi inte hade någon plan alls egentligen.
I dag var vi på Lakritsroten, affären för alla lakritsälskare. I små söta påsar, alla med ett fint snöre, snygg etikett och kärleksfullt förpackade, finns svensk, finsk, isländsk, holländsk och italiensk lakrits. R köpte några favoriter, Hannes gick omkring och suckade att lakrits är jätteäckligt ända tills han kom på att det kanske fanns lakritspipor. (Han gillade förstås inte hur de smakade, men de var roliga att leka med i alla fall.) Hilda hittade snabbt en klubba och gick för att stolt betala den med sina två kronor.
Det är så mysigt med såna där små affärer, som drivs av en eldsjäl som älskar vad hon eller han gör och vill dela med sig av det till andra. Det lyser igenom så starkt.
Rolig skylt på många sätt, men det roligaste var högst upp, där det står “Tår här”. Jag försökte, men den satt för högt. (Se även längst ner till höger: “en annons för en klient”…)