Author Archives: Jessica

En för alla – alla för en!

Musketörskal i väntan på lek.

Det är fortfarande härligt att se fram emot saker, och nog händer det att jag går och längtar även nu, men åh – när man var liten! Den där fantastiska, fruktansvärt jobbiga känslan av att se fram emot något så jättemycket att man inte kan sova kvällen innan! Som på julafton, när timmarna segade sig fram och mapa gav oss varsin pysselbok på morgonen för att vi skulle ha något att sysselsätta oss med.

Eller som när man har haft jullov i tre veckor och ens bästis varit i Finland sedan skolavslutningen, och man äntligen ska träffas för att leka en hel dag. Allt är klart och utlagt på golvet – en skurk och en musketör. Mamma är så glad för att han är uppspelt, att skurken får låna skinnhandskarna. Mamma fryser om händerna hela dagen, men är varm som hjärtat inuti.

Effektivitetsgalenskap

Vådan av överdriven simultanförmåga.

Det är sällan jag gör en sak i taget, och tandborstning är en aktivitet som är omöjlig att göra utan att samtidigt plocka undan, läsa eller annat. Men: varför tror jag att jag sparar tid på att klä på mig och borsta tänderna samtidigt? Har det någonsin varit effektivt att dra en tröja över huvudet med en tandborste utstickande från munnen? Nej.

Årets glimtar och nya löften

Gott nytt år!

Mitt tvåhundrade inlägg skriver jag på sista dagen av ett händelserikt år.

Januari – Vi valde skola åt Hannes, en väldigt konstig känsla när man har en son som precis lämnat fyraårsåldern. Jag slog personbästa på Blocket och kungjorde även att jag avbryter min höjdhopparkarriär.

Februari – Jag sa upp mig, och tillbringade tre ångestfyllda månader kvar på jobbet, sliten mellan tre lojaliteter. Artigheterna lades också åt sidan när mammorna var på semester och sprang genom Heathrow för allt vad tygen höll.

Mars – Barnen och jag tog okarakteristiskt en taxi från Aspudden till åsen, och jag njöt av det! Vi var i Upplands Väsby för miljöns skull och blev en ensoffefamilj med hjälp av Blocket.

April – Jag tog hand om uppstoppade fåglar och spillde blod på galagolv. Och nu låter det som att det inte står helt rätt till i mitt huvud.

Maj – Jag började på mitt nya jobb och fick balans, nya uppgifter och en tjusig titel.

Juni – Började se konsekvenserna av att vara gift med Europas bästa hockeyjournalist. Tog in systematiken i provrummet inför beach 2008 och var så fin att jag fick komplimanger av ett skyltfönster!

Juli – Fastnade i en hoppkudde med Kungen av Finland, blev för övrigt nostalgisk över Helsingfors-promenaden med densamme.

Augusti – Jag sprang etapplopp i Stockholm, och min lilla pojke blev stor och började i skolan!

September – Rutinen för lämning satte sig, med hjälp av vissa knep. Vi snodde Rollo i fina Mälarhöjden och gjorde härliga fynd i Viby.

Oktober – Ensam månad hemma i Sverige, med avbrott för äppel-lerduve-skytte i Hudiksvall.

NovemberUpptäckte SL:s hittegods två gånger på en månad, skaffade städhjälp och hade vårt största barnkalas hittills.

Nu är vi framme vid decembers slut, det har varit den stressigaste tiden på jobbet någonsin, samtidigt som det förstås var både skol- och dagisavslutningar. Julen har varit mysig och lugn, i förrgår rensade vi källaren för första gången någonsin, och nu kan man till och med gå in där. Oh, the joy! I går sålde jag grejer på Blocket för 510 kronor, en följd av källarrensningen. En värdig avslutning på ett förtjänstfullt år.

2008 års nyårslöfte gick bra och var roligt att hålla. Som vanligt, så flyttar jag över det löftet till nästa år, och lägger till ett nytt: Nyårslöftet inför 2009 är att bli bättre på att uppmärksamma födelsedagar – ringa, skicka kort eller på andra sätt fira den som har en speciell dag. OBS! Nu vill jag inte ha några förväntningar på överraskningsorkestrar och blombud, det här är en tankeverksamhet som måste få utvecklas lite ifred.

GOTT NYTT ÅR 2009!

Alla är störst någon gång

Liten flicka på torg. Mobilfoto 2008.

Det finns många tuffa moment i en skol- och dagislämning, som jag tidigare har gnällt och rapporterat här på bloggen. Det finns också många härliga moment, som när Hilda lubbar upp ur tunnelbanan på Odenplan och deklarerar: “Jag ska skrämma fåglar!”. En liten, liten tjej i lite för stor dunjacka springer ut på det jäktiga Odenplan med ett vrål som låter väldigt likt storebrors förlaga, och alla stannar, tittar, skrattar och myser. Hilda växlar mellan att vråla, skratta och stanna stolt med händerna i sidorna på superhjältemanér. Jag myser mest av alla.

Alla är minst någon gång

Skobby dobby doooo, lil sis!

Inte fullmåne än.

Nu har lillasyster yster landat på andra sidan jorden, och det känns konstigt. Samma tjej som mejlade mig för åtta år sedan (med rubriken “skobby dobby doooo”) att hon sovit över hos mormor och ätit makaronipudding, och att hon fått ett “juste nytt rekord i Bopit 51”.

Bara två år senare var storasyster i Chile, lillebror i USA och jag själv i Finland. Själv var hon kvar hemma med det bästa av två världar: ensambarn fast med tre syskon. Nu är det vi som är hemma i vår vardag, medan hon kastar sig in i saker som Full Moon Party och bara skriver hem om det nödvändigaste. Galenskap och Farligheter berättar hon väl om senare, när det går att skratta åt, och man har landat helskinnad på andra sidan.

Ta hand om dig, lil sis och håll ihop med L. Gör inget som inte känns rätt i magen!