Deckardrottningen på mordbussen: “En riktig härva”

En falsk sjökapten, en kleptomanisk bibliotekarie och en hämndlysten far på samma buss bäddade för trubbel när en ökänd bankrånare hittades död på en buss i ovädret i går.

Jessica Fletcher, deckardrottningen bakom succéer som Murder on the Amazon, Endangered och The Mystery of the Mutilated Minion, var med på mordbussen.
– Det var en riktig härva, först trodde vi att busschauffören var inblandad, tills det kom fram att programmerarens pappa var en av bankrånarna, säger hon till Kvällspressen. Allt blev väldigt förvirrande.

Programmeraren, som reste med sin gravida fru, hade setts bråka med offret bara minuter tidigare och var skäligen misstänkt, men efter ett chockerande erkännande från busschauffören Ben Gibbons trodde alla inblandade att brottet var löst. Men det visade sig vara långt ifrån utrett.
– Det kom fram att smyckesförsäljaren hade en pistol, och det skapade förstås kaos, särskilt när han av misstag sköt sig själv i armen med den, säger sheriff Amos Tupper, som var med på resan som privatperson.

Ett viktigt bevis försvann samtidigt som sjökaptenen avslöjades som en bluff när han lade om förbandet.
– Visst, han hade sjömansmössa och polokrage under en blå kavaj, men mig lurade han inte för en sekund. Jag menar, vilken sjöman knyter en vanlig käringknut i stället för en råbandsknop runt ett förband? säger deckardrottningen.

Beviset hittades senare i bibliotekariens handväska.
– Jag vet inte vad jag ska tro nu, jag hade ingen aning, säger hennes man, en känd professor.

Mordet kunde lösas efter någon timme, mycket tack vare att Jessica Fletcher noterat att offret dött av strypning, inte av skruvmejseln i nacken.

Ben Gibbons är gripen i väntan på rättegång, men Jessica Fletcher tror att han har stor chans att åberopa tillfällig sinnesförvirring.

Källa: kvällstidningar och J.B. Fletcher

Ända in i kaklet!

I dag körde vi ända in i kaklet när vi gick upp kvart över sex och körde en “get up and go” för att vara först i Universal Studios. Eftersom vi köpte biljetter på nätet så fick vi komma in en timme före ordinarie öppningstid. Det visade sig vara så otroligt värt den tidiga morgonen.

Så här ser det alltså INTE ut i vanliga fall på freeway 101 i Los Angeles.

Så här ser det alltså INTE ut i vanliga fall på freeway 101 i Los Angeles.

När vi bokade hemma i Sverige så tänkte vi inte på att det var 4 juli-helgen, i dag är tydligen en av årets mest välbesökta dagar i parken. Jag hade kollat upp lite tips från andra familjer, så vi hade strategin klar: Harry Potter först, eftersom det är nyöppnat, sen studio tour, där det kan bli långa väntetider, och sen fritt fram. Allt gick supersmidigt, vi stod inte i en enda kö före lunch. När vi ätit var det 180 minuters kö till Harry Potter-rides! Inte klokt. Men då gick vi till Jurassic Park och några shower, så vi kunde gå vid tvåtiden, helt nöjda med dagen. Sjukt mycket folk när vi gick!

Och så här ser det INTE ut på Upper Lot två timmar senare. :)

Och så här ser det INTE ut på Upper Lot två timmar senare. 🙂

Nöjd Minion-älskare utanför Minion Mayhem.

Nöjd Minion-älskare utanför Minion Mayhem.

Vi körde upp till observatoriet, där det också var jättemycket bilar. Många parkerade i backen upp, men vi chabsade på toppen eftersom jag ändå inte hade någon kraft kvar i benen. Och vi hade flyt igen och fick en plats precis vid observatoriet.

Hollywoodskylt till vänster, dividerande familj till höger.

Hollywoodskylt till vänster, dividerande familj till höger.

Vi tittade på Foucaults pendel, första beviset på att jorden roterar, och beundrade så klart Hollywood-skylten. Min sparlåga räckte inte längre än så, men alla har fått se och göra det de ville i Los Angeles, så nu är det bara poolen på hotellet kvar. 🙂

I morgon åker vi hem. Tänk att vi har kört nästan 800 mil! Det ska bli skönt att komma hem, även om jag gärna hade varit ute på vägen minst lika länge till!

Lillebo i L.A.

Det var en rörig och stressig dag i går, efter att vi åkt via Santa Barbara (mysigt ställe!) och badat lite i havet där, så åkte vi in i Los Angeles.

Utanför Chinese Theatre på Hollywood Boulevard.

Utanför Chinese Theatre på Hollywood Boulevard.

Vi gick först ut på Hollywood Blvd med Walk of Fame. Inte världens trevligaste gata, så vi gick tillbaka till bilen och stressade över att stan är så stor, det är jobbigt med städer där bilen är huvudtransportmedel. Men när vi väl var på hotellrummet och begränsade vad vi skulle se och göra, så blev det mer hanterligt. Vi har ju trots allt en dag mer än planerat i L.A., så vi hade inte tänkt göra så mycket här ändå.

Så i dag var det lugnare. Vi började med The Grove, ett fint shoppingcenter utomhus i plazastil. Vi kom just när de öppnat, så vi var nästan ensamma på Barnes & Noble. Efter det blev det Original Farmer’s Market precis bredvid, där vi åt lunch och glass. Mysigt!

The Grove.

The Grove.

Chicken parmesan sandwich från Papa Jake's på Farmer's Market.

Chicken parmesan sandwich från Papa Jake’s på Farmer’s Market.

Vi följde planeringen och körde ner till Santa Monica Beach. Det är rätt ok med trafiken, vi mötte en hel karavan med 4 juli-firare när vi åkte ut ur stan, så det är nog färre bilar än vanligt, men det tar ändå en halvtimme att åka mellan saker. Bra med p-hus, dock.

Santa Monica.

Santa Monica.

Strandliv!

Strandliv!

Det var stora vågor, så badvakten var där och visslade så fort någon gick mer än två vågor ut, men det var bra. Jag badade en stund, men det var lite tungt för mig att hoppa i vågorna. Barnen badade i säkert två timmar. Hilda hade soltröjan som Rebban och Ronny köpt i Australien, den var väldigt bra! Ingen bränna där. (Själv brände jag mig lite på ryggen, jag glömmer att jag också behöver smörja in.)

Efter badet var planen att åka upp till Griffith Observatory, vi gillade det så mycket förra gången, plus att man ser Hollywoodskylten därifrån. På vägen upp märkte vi snabbt att det var något skumt, och det visade sig att Ringo Starr valt att lägga sin konsert i Greek Theatre i Griffith Park just när vi skulle upp där. Taskigt! Så det var låååång kö med bilar som försökte parkera, och inte någon vidare organisation, så vi vände och körde ner igen. Vi får försöka i morgon efter Universal Studios.

Om inte annat, så såg vi ju skylten genom den här backloten på Hollywood Blvd. :)

Om inte annat, så såg vi ju skylten genom den här backloten på Hollywood Blvd. 🙂

Vilodag

Ja så himla varmt blev det ju inte på Central Coast. Vi är kvar i Pismo Beach och vilar lite inför Los Angeles-dagarna. Det var så fint hotell att det inte var någon mening med att åka ett steg till, vi har bokat tre nätter i LA redan. Så i dag blev en mellandag. Vi åkte till Oceano Dunes, som är största sanddyneområdet som går att köra bil på (see, claim to fame igen!). De hyr till och med ut rullstolar som går att köra på stranden, undrar hur såna ser ut?

Hilda ville bada i havet, men när vi kom ner dit så var det så kallt att hon ångrade sig. Det blev lite lek med Fundapop i stället, som hon köpte i går.

De här två på stranden och tre ensamma surfare i vattnet. Brr.

De här två på stranden och tre ensamma surfare i vattnet. Brr.

Det finns en liten stad nära, Santa Maria, så vi tog en sväng dit och kollade läget. Hittade en mataffär och köpte lite snacks till kvällen (Columbo-maraton på Hallmark!) och några saker hem. Det känns att resan börjar ta slut när vi börjar köpa hem saker. 🙁

Lunch på Jack in the Box, och sen till den uppvärmda poolen på hotellet. Jag stannade i sängen och läste, var så trött och frusen. Gäller att ladda för sista pushen!

Den vindlande vägen mot värmen

I dag var det riktigt kallt när vi vaknade. 12 grader, brr. Risto köpte en hoodie i går, bra köp. Vi tog bilen för första gången på tre dagar och körde till Golden Gate Bridge. Jag lärde mig två nya saker medan jag gick upp på den:

  1. Det är sundet som heter Golden Gate, så namnet på bron har inget att göra med att den ser ut som guld i solen.
  2. Dimman som är runt bron (och som vi stod mitt i) kommer mest under sommarmånaderna, och beror på att fuktiga havsvindar korsar den kalla California-havsströmmen som går parallellt med kusten. När de sen möter den varma inlandsluften så bildas dimman.

Slut på lektionen.

Golden Gate i dimma.

Golden Gate i dimma.

Hilda sa att hennes mål med San Francisco var att gå igenom ett moln, så hon blev nöjd och kände sig redo att åka. Det var lustigt att direkt när vi kommit över bron och några minuter inåt land, åkte vi ut ur molnen och fick solsken. Typ fem grader varmare enligt bilen.

"I will heal your wounds, as I healed the nation's wounds." sa Lincoln på plåsterpaketet.

“I will heal your wounds, as I healed the nation’s wounds.” sa Lincoln på plåsterpaketet.

Vi gjorde ett litet stopp i Saucalito för brunch på Fred’s Coffee, en mysig liten diner som av någon anledning hade både Swedish pancakes (tunna) och Swedish-style sandwiches (pålägg). Det var ganska fullt på stället, så en farfar och hans barnbarn placerades vid vårt bord, och det var roligt att prata med dem under middagen. Han var en nyfiken person, som de flesta amerikaner man pratar med, och väldigt trevlig.

Fred's Coffee i Saucalito.

Fred’s Coffee i Saucalito.

Vi kände oss som sagt klara med San Francisco, så vi åkte ut ur stan. (Eller försökte, för precis på vägen ut råkade det finnas en mall som vi stannade på, men SEN åkte vi ut.)

En av jordgubbsfarmerna.

En av jordgubbsfarmerna.

Kian susade highway 1 neråt längs kusten, vackra vyer, slingriga vägar och superblåsigt! Vi såg vindsurfare, jordgubbsfarmer, sea elefants, hjortar och en massa annat fint. Det var lite tunt med ätställen bara, så när vi behövde äta samtidigt som vi ville hinna ner från slingervägarna innan det blev mörkt, blev det lite nervöst. Men vi stannade på ett jättefint och lugnt ställe som hette Lucia Lodge med fantastisk utsikt, och hann sen ner från bergen före solnedgången.

image

Vi hade bokat hotell i Pismo Beach redan i går, så det var skönt att ha det fixat när det var mörkt och vi rullade in i stan vid niotiden. Det ska bli kul att se hur det ser ut här, är det fint så stannar vi nog en natt till!

image