London, baby!

Vi åkte från Oxford tidigt för att hinna tillbringa dagen i London, en lite nypåhittad plan. Det tog bara en timme att komma till Watford, där vi nu ska sova de två sista nätterna, eftersom vi ska på Warner Bros Harry Potter i morgon kväll. Vi längtar alla till hotellet, det är Premier Inn, som vi har bott på ett antal gånger. Deras grej är att man ska sova gott (annars får man pengarna tillbaka!), och de har sköna sängar, kuddar, mörkt i rummet, osv. Genialiskt. 

Men nog om det. 🙂

Vi bokade biobiljetter igår, och funderade på vad vi inte såg senast, och kom fram till att vi skulle åka till Camden Market. Vi tog the Overground från Watford High Street precis vid hotellet, sen hängde vi i stan hela dagen. 

Lunch i Camden Market.


Det var kul att vara i London igen, det är ändå favoritstaden måste jag säga. Men jag var väldigt trött i kroppen, så vi gick till Odeon lite tidigare och satt och vilade innan filmen satte igång. Bra film som alla gillade – Guardians of the Galaxy II. 

Testar en cronut, faktiskt för första gången! Ingen utom Risto gillade. 🙂


När vi kom ut så kändes det som kväll, som det alltid gör när man går på bio på eftermiddagen. Vi gick och åt på Leon, som jag har velat luncha på sen första dagarna, när jag köpte en stödhummus där som var jättegod. 

Visst, snabbmat, men god snabbmat!


Sen orkade jag inte mer, så vi gick till Euston och tog tåget hem till Premier Inn. I morgon har vi inga planer, förutom Harry Potter på kvällen. Skönt att ta det lugnt nu när jag är på väg in i en dålig period igen.

Bilfritt, men absolut inte folkfritt

Första helt bilfria dagen på två veckor! En jättebra grej med Storbritannien är att det alltid finns familjebiljett till allt, det har sparat oss en hel del i inträden. Till och med på bussen – vi betalade bara åtta pund för en 24-timmarsbiljett för hela familjen! Så i morse tog vi bussen in till stan och mötte Ristos gamla klasskompis Minna, som bott i Oxford länge. Hon tog oss till ett frukostcafé i Covered Market, sen gick vi till St Michael’s North Tower och tog in utsikten över Oxford. 


Väderappen spådde regn på eftermiddagen, så vi gick till Magdalen Bridge för lite punting, som man bara måste göra i Oxford. Det var ganska tomt när vi kom, Risto började punta lite lugnt, och bytte sen med Hilda. 

Hannes och jag njuter av lugnet före stormen.


När vi kom ifatt ett gäng italienska tjejer och en båt med engelska dudes så började kaoset. De var totalt oskickliga och spärrade kanalen på bredden, krockade med varandra och oss, osv. 

Zooma in i bakgrunden för ett exempel på dålig organisation. När vi kom fram hade två av killarna ramlat i. Men de verkade ha kul. 🙂


Om ni undrar vad definitionen av kaos är, tänk er tio båtar med italienska och ryska tonåringar utan kunskap om hur man styr en båt, på ett område stort som en återvändsgränd. En pina på flera sätt – kaos och dålig organisation är det värsta jag vet. Men vi kom torrskodda i land, och slapp betala för förseningen på grund av kaoset. Och det var roligt att punta!

Vi pustade ut med High Tea på The Grand Café.

Det var otroligt mycket folk på stan, mest ungdomar på språkkurs. Dålig kombo med regn och utländska ungdomsgrupper – fullt med paraplyer, alla rörde sig i stim och ingen visste vart de var på väg. 

Vi shoppade lite, och flydde till lugnare gator. Här är Hannes och County Hall.


Till slut tog vi bussen till Cowley Road, där Minna tipsat att det fanns många restauranger att välja mellan. Vi hittade en indisk med supergod mat. 

Hannes med sin “Bangladesh Basket”. Tyvärr har jag ingen bild/video på när jag tog en stor tugga av en chilifrukt som jag trodde var en paprika.

Frååån Sherwoodskogen!

Vi kom in till Nottingham ganska tidigt, eftersom frukosten bara serverades till 8.30 i dag. Vi parkerade vid slottet, som ligger högt uppe på en klippa (surprise surprise) och ovanpå ett nätverk av grottor. En av grottorna kallas Mortimer’s Hole, efter mannen som mördade Edward II och blev gripen av nye kungen och hans soldater som smugit sig på honom underifrån. 

Mortimer’s Hole.


Risto in a Hoodie.


På Old Market Square hade de preppat en beach, där man kunde ha lite strandliv utan hav. Där hängde vi ett tag. 

Bigfoot var här före mig!


Vid lunchtid var vi i Stratford-upon-Avon, stan som är känd för en enda sak:

Utanför Shakespeares hus, där han bodde i början och slutet av sitt liv.


Hilda och Hamlet.


Stratford var en söt liten stad, mycket turister förstås. Vi åkte vidare till Oxford, och det började regna. När vi kom fram till vårt airbnb så hade det slutat helt lagom, och vi tog bussen in till stan. 

Trinity College.

Fina hus på High Street.


Risto fick berätta några anekdoter från sin språkresa 1983, vi småshoppade lite och åt på en thairestaurang. Staden känns cool och mysig, det blir roligt att åka in igen i morgon!

Moooot Sherwoodskogen!

Dagens slutmål: Nottingham. Dagens sevärdhet: Hadrianus mur. Hannes och Hilda började dagen med att mata hönsen och gässen. Det tyckte de var så roligt att vi kom iväg rätt sent. Hilda tyckte det här var det bästa hotellet på resan, främst på grund av katterna Marmelade, Mustard (och en tredje som vi kallade för Cattitude), och de två hundarna.

Småbönder.


Vi körde till Housestead, där de har den längsta biten bevarad mur, och dessutom ruinerna av ett stort romerskt fort. Det är så coolt att tänka att romarna byggde ett gigantiskt fort mitt ute på heden – vad det måste imponerat på lokalbefolkningen!

Det GÅR verkligen inte att fånga på bild vilken fantastisk utsikt det är härifrån.

Latrinen, med ett smart vattenrännesystem för regnvatten.

Det var riktigt kallt i dag, 16 grader och blåsigt.


Vi lunchade på ett litet fik och fick smaka den intressanta (och goda!) kombinationen chips with curry. 

Nästa stopp blev på en service station i Wetherby vid Leeds, där Risto överraskade mig med en AA-karta! Vi har ju haft en karta, men den har inte varit så detaljerad, så det har blivit mest sat nav och Google maps. Det här är roligare!

Mallig och glad. Fram med överstrykningspennan!


Sen körde vi i godan ro tills Risto plötsligt såg Sherwood Forest på en skylt och korsade tre filer bort från vår rutt. Men det är klart att man inte kan bara åka förbi Sherwoodskogen!

Major Oak – den över tusenåriga eken där Robin Hood och hans muntra män (och kvinnor) enligt sägen samlades inför äventyren.


Vi strosade runt på ett trail i skogen, som numera är nationalpark och en biologisk “special interest area” med många arter av växter och djur. 

Roligt att se gamla turistbilder från eken!


Risto fick känsla för feeling.


Från skogen åkte vi vidare en halvtimme in i Nottingham, där vi bor i stadsdelen Beeston. Alla var hungriga, så vi gick till närmaste pub, Victoria, som med vår vanliga tur visade sig vara jättebra! Barn var inte tillåtna i lokalerna efter åtta och familjer skulle beställa mat senast halv sju, men vi fick beställa mat fastän klockan var kvart över sju. Plus att de skyndade på vår beställning så vi fick mat först. Så snällt!

Spännande och vackra Northumberland

I dag var en jättebra klassisk roadtrip-dag! Kvällens B&B var bokat bara ungefär två timmar från gårdagens, så på morgonen tog vi sikte mot Berwick-upon-Tweed på östkusten. Tanken var att bada där i havet, men när temperaturen sjönk tio grader under natten så skrotade vi den planen. 

Här går gränsen mellan Skottland och England.


Berwick visade sig vara en jättemysig stad, full med små trevliga caféer och historia. Som den nordligaste staden i England, har den varit med om en hel del slag. 

De tre broarna är ett kännetecken för staden – den första från 1600-talet, mittenbron från 1928, och den vackra viadukten längst bort är för tåg och från 1800-talet.

Jag brukar skicka upp en scout först, för att kolla om det är värt att gå upp för trappan. Den här var värd.


Efter lite fika så åkte vi vidare en liten bit, och gjorde en avstickare ut till Holy Island, eller Lindisfarne som det också kallas. 

Ön går bara att nå vid ebb, så det är viktigt att kolla tide table innan man ger sig ut.

 

Vi kom precis i rätt tidpunkt (flyt igen!) och väntade i tio minuter innan vi körde över. Det kändes spännande och lite farligt. 🙂

På vägen ut – vattnet är precis bredvid vägen. På väg tillbaka var det sandstrand på båda sidor, med en massa krabbspår.


Ön var centrum för kristnandet av norra England på 600-talet, det var en tydligen mycket övertygande munk som frälste sin kvot på bara 29 år härifrån. På ön finns en slottsruin från den tiden, men det är under renovering till 2018, så vi tittade på klostret från 1100-talet i stället. 

Gotlandskänsla på Lindisfarne.

Slutet på stigen bakom klostret.


Vi köpte kaffe, te och världens godaste och största jordgubbar för att stödja ö-businessen.


Nästa stopp blev i Alnwick, som har ett så coolt medeltidsslott att det figurerat som Hogwarts vid något tillfälle. I Alnwick fanns det en bubblare i form av hela förstaklass-loungen från Titanics systerskepp Olympic inhyst i ett hotell. 

Alnwick Castle.


Det bästa möjliga slutet på dagen: vårt B&B i den lilla byn Snitte, Silverdale Farm House, som är lika fint som det ser ut på bilderna. Höns, gäss och vackra landskap. Nu regnar det utanför vårt vindsrum och är sååå mysigt!


Vi åt middag i grannbyn Thropton med världens utsikt.

Jag fick en massiv kycklingsallad.