Idag är min sista dag i Alicante, och jag blev så himla glad när klockan blev solen-kommer-runt-hörnet och min balkong badade i ljus och värme! Hurra, varmt igen! Min rutin här är att äta frukost på balkongen (i alla fall de första veckorna, sen blev det för kallt), jobba fram till lunch och sen ta en promenad och äta något litet. Sen jobba vidare med pauser på balkongen, och så ut igen efter jobbet för att lapa de sista timmarna av ljus.
Sista kvällen, försökte fånga färgerna, men det gick inte.
Har äntligen hittat de goda kakorna! Här har jag ätit ”lunch” två dagar i rad.
Det är alltid konstigt att det är så annorlunda tider och vanor här nere i södra Europa. När jag går ut till lunch så äter andra desayuno, frukost. Och när jag går ut och tänker automatiskt att jag måste hinna köpa något särskilt innan de stänger, så öppnar ju alla butiker. Märkligt. Fördelen är så klart att det alltid finns bord på restaurangerna, eftersom ingen annan äter klockan 19.
Klockan 10…
…och klockan 17
Så går jag runt och tittar på ljusen och folklivet, sen går jag in och stänger om mig, tar på mysbyxor och läser eller kollar på tv…och då går folk ut och börjar fundera på middag, och jag känner mig av någon anledning som en tönt.
Staden är helt annorlunda efter klockan sex, när allt börjar öppna. I början är det svårt att hitta tillbaka till ställen eftersom de kan se helt annorlunda ut när jalusierna är uppdragna, eller bord utställda. I gamla stan finns inga fasta uteserveringar, bara små markeringar i gatan, så personalen som kommer drar in och ut stolarna varje natt och vid lunch.
La explanada de España i kvällsljus. Här är aldrig uteserveringar, de är på gatan intill.
Det vilda livet under min balkong syns inga spår av klockan 7.30. Stolar och bord är borta, och skräp och annat är bortspolat av en tanker som långsamt åker genom stan med en snubbe med högtrycksslang efter sig. (De kanske måste spola gatorna hela tiden eftersom det aldrig regnar? Jag såg någonstans att Alicante har 310 soldagar.)
Filmade det här 4.50 en morgon när jag hörde det för första gången. Man vänjer sig vid allt, även en vääääldigt långsam högtryckstanker som spolar glasflaskor runt sig.
Sopstationerna är därför förhållandevis fräscha, men jag ser ingen logik i vilka kärl som är placerade var. Lättast att hitta är glaskärl (ett under min balkong, där barerna tömmer lite då och då natten igenom – tack så mycket), annars kan de vara lite var som helst. Komposten kommer jag inte in i, den måste man ha en app för att öppna (där fick ni, bananflugor!).
