Jag har inte ens visat bilder på juleljusen som jag såg så mycket fram emot att se! Tändningen av granen var något av en besvikelse. Jag hade en bra plats för att se spektaklet, och stod där i 40 minuter och uthärdade sjukt hög musik, så fem minuter innan den skulle tändas kom sex personer på rad och trängde sig in framför oss, drog upp sina mobiler och började filma. Så jag kan nog säga att det förstörde min upplevelse. Jag ser inte poängen med att filma exakt när granen tänds, det finns jättefina filmer på det samma kväll på officiella kanaler. Kan man inte bara få uppleva något nån gång utan att behöva titta på andras skärmar? (mvh Ledsen vattuman)
Höjdpunkt när jag fotade mig med en tomte som jag trodde hörde till evenemanget men som visade sig bara vara en man på väg till fest. Så jag tog alltså en bild tillsammans med en random snubbe. Lite får han skylla sig själv dock, när han stryker omkring i den där utstyrseln i en folkmassa runt en julgran som snart ska tändas.
Svårt att göra ljusdekorationerna rättvisa på bild – de är jättefina och blinkar och glittrar alldeles lagom!
La Rambla med juleljus.
Då var tändningen av julkrubban mycket mer stämningsfull, med framträdande av orkester med solist-sopran och kör som sjöng Halleluja och annan fin musik. Stolar fanns uppställda, men jag blev lite ledsen där också när folk reste sig och gick efter typ en kvart, mitt under konserten! Jag gick in och satte mig när det blev platser lediga, och när orkestern spelade sista numret var det kanske en femtedel av publiken kvar, så oartigt. Folk har verkligen inget tålamod längre. Några jag-var-där-selfies, sen sticker de. Bu.
Julkrubban med de 17 meter höga statyerna. I måndags när det var kastvindar satte de staket runt hela torget så att inte någon skulle råka bli mosad av en vis kung.
Sista lunchen gick jag upp i Concatedral de San Nicolás, som jag har haft nöjet att se från min balkong varje dag. Ända uppe i klocktornet var jag, sen skyndade jag mig ner av den händelse de skulle börja ringa.
Klockorna ringer lite konstiga tider, inte varje heltimme, halvtimme och kvart, utan vissa timmar är klockringningen tjugo i, tio i och sen kanske tio över. Man vet aldrig. Och eftersom jag dessutom blivit höjdrädd på gamla dar så var jag väldigt mycket på min vakt. Såg framför mig en Tom & Jerry-situation där jag fastnar mellan klockorna med fejset darrande som en cymbal: BOOOIIIING…DOOOOIIIINNNG…
Det var en fin katedral, och jag var ensam där uppe (det var ju folk nere i kyrkan, men ingen som smög omkring längs väggarna vid taket som jag).
Största klockan.
Något annat som är stort i Spanien (och har alltid varit som jag minns det) är schampo- och tvålflaskor. Varför det?!
Helt vanliga tandborstar för referens.
Från stort till litet, de har ”micro-croissants” på bageriet på min gata. Sött! Fast jag gillar inte croissanter men köpte en annan söt grej, ”saladitos”. Och något som i den bästa av världar hade varit en chokladbiskvi, men som var en torr och saltlös liten besvikelse som vanligt.
Snyft 😢
