Ögonblick från den ljusa sidan
…i vilket äventyret börjar för tidigt med flygstrejk. Våra vänner från Lillebo är tvungna att boka tåg till Köpenhamn för att därifrån ta sig vidare västerut till Amerikat.
I Lillebo råder ett märkligt lugn. Kanske på grund av det lokala talesättet “Varje resa har sitt bakslag”? Är det här vårt bakslag den här gången? Det är definitivt något att hoppas på – två semestrar i en! Danmark, i övermorgon kommer vi, ta fram påläggschokladen!
Dagen har kommit då det är dags att packa ihop. Man samlar på sig ganska mycket i New York på tre veckor. Vi hade med två tomma resväskor, men var ändå tvungna att avbryta packningen för att gå till Marshall’s och köpa en till väska.
På väg hem åt vi middag på Harlem Shake och såg Empire State Building tändas längst nere på Lenox Avenue. Vackert och lite vemodigt.
Familj och ny resväska på Lenox Avenue. Empire State Building och Freedom Tower i fjärran.
I morse joggade Hilda och Risto i Central Park och kastade lite baseball, medan Hannes och jag gick på utställningen The Art of the Brick på Discovery, konstnären Nathan Sawayas legoskapelser. Mycket inspiration för Hannes!
Wow-effekt när Hannes plötsligt ser ett kyrkofönster i lego.
Mulet och mörkt över Times Square. Sedan sprack det upp.
Min stora kille i New York.
Vi spelade Super Mario på Nintendoaffären ett tag.
Nu sitter vi i soffan och kollar på Vänner-maraton, sorgsna, men längtar ändå hem lite. Men vi har i morgon förmiddag också, skam den som ger sig! 🙂
Färdigt!
Vi var jättenoga med solkräm de första fem dagarna, sen glömde vi lite bort det. Man går i så mycket skugga och inomhus och tänker inte på det helt enkelt.
Men i dag var vi på Coney Island hela dagen, och stod i stekande sol vid havet. Hilda var insmord, men inte jag, dumt nog. Lite bränd.
Hur som helst, vilket fantastiskt ställe! En riktigt fin gammal badort, alla skyltar kändes gamla och fina, och Luna Park var ett jättefint nöjesfält. Med vår vanliga tur, så var det inga köer 🙂
Vi började med att äta lunch på Nathan’s Famous, korv så klart. Här hålls den berömda korvätartävlingen varje år. Jag åt 1 korv. Det tog ca tio minuter.
Rekordet för kvinnor: 45 korvar på tio minuter. Med bröd. Får ej kräkas.
Vi köpte åkband och kastade oss in i matchen. Började med en sjukt hög slänggunga. Jag vågade inte ens vrida på huvudet för att se om Hilda fixade det (men hörde henne skratta, så då kändes det bättre).
Risto får råd av Zoltar, också känd från filmen Big.
Love it.
Favoriten Electro Spin, Hannes och Hilda längst till vänster.
Mjukglass och Brooklyn Lager på Boardwalk.
Så här glad ser jag ut när jag kollar på mina barn som åker grejer (råkade ta bild åt fel håll 🙂 )
Hannes och jag vid havet.
Hilda vann en hund som hon så klart kvickt som blixten döpte till Noodles. 🙂
“Aah, skönt att vara hemma igen!” sa Hannes när vi kom ut från Port Authoritys bussterminal. Än en gång en väldigt intensiv resa, nästan exakt två dygn sedan vi klev in i bilen var vi tillbaka, men det kändes mycket längre eftersom vi inte flängde runt på stan som man brukar när vi åker bort. Vi hängde i två timmar vid grannskapets pool, åt middag ganska länge, barnen sprang omkring och jagade varandra medan Tina försökte packa, och det kändes som att vi varit där just, fast det var sex år sedan.
Det var oväntat smidigt att ta bussen, ingen kö någonstans på vägen. Vi fick skjuts till Alewife och fick tillfälle att testa Bostons tunnelbana på vägen till South Station, där bussen gick.
Hilda och jag delade säte.
Väl på Manhattan åt vi hamburgare på Five Guys och delade sedan på oss för att jag ville hitta en väska och barnen gå till M&M Store (“det gör vi ju varje lördag”).
Om någon undrar, så är det exakt så här en hamburgare ska se ut.
Det är något med Empire State Building, jag kan inte se det utan att vilja fota och bevara minnet. Det huset mot blå himmel – så himla vackert.
Åh, vad fint!
Och tio steg åt höger – åh, vad fint!
Vi åkte ändå hem rätt snart, hade ingen lust att vara ute på stan för länge med tunga ryggsäckar.
Hannes är väldigt fokuserad på presidenter i allmänhet och Lincoln i synnerhet just nu.
Lincoln i M&M-version. 🙂
Det är jätteirriterande när du hänger över min axel.
Lite baseball i Central Park…
…och lite baseball hemma på baksidan.
Hilda ville så gärna följa med pappa ut på joggingrunda, så här är de på väg ut på tur.
Den här dagen har vi hängt med McBrides så mycket vi bara kunnat.
Tina lär Hilda att ge godis till Noodles.
Tina skjutsade barnen till camp tidigt, när hon var tillbaka, åkte vi ut på sightseeing i Lexington. Här ägde det första slaget i amerikanska frihetskriget rum, så det lilla området runt centrum är fullt av historia. Och de gillar att berätta den. 🙂 Överallt runt slagfältet (som är jättelitet) har trähusen från 1700-talet plaketter med viktiga händelser och personer, och det är guidade turer kring fältet varje timme, med folk i tidsenliga kläder.
Vi hade vår egen guide i stället, och fick en personlig rundtur kring Battle Green.
Captain John Parker, leading the Minute Men (patrioternas armé som skulle vara klara på en minut om britterna kom). Battle Green, slagfältet, i bakgrunden.
Klocktornet som skulle ringa när engelsmännen kom.
Ganska litet för trehundra man.
Efter lunch tittade vi på Cleos uppträdande, som var avslutning på hennes summer camp.
Cleo är i mitten med den bruna hatten. Hon är en anka. 🙂
Glass i gräset med Cleo och hennes kompisar.
Mari Elsa och Hannes leker med Noodles.
I morgon åker vi hem till New York tidigt, eftersom familjen ska på semester i Maine. Så nu är det frenetisk packning här. Jag älskar den här familjen, även i kaos är de så mysiga och omtänksamma allihopa! Och det är jätteroligt att få dela deras vardag. Hoppas det inte är sex år tills nästa gång vi ses.
