Varje småstad i USA verkar ha sin claim to fame. De städer som inte har det, vilar det ett slags hopplöshet över. Som Rolla, där vi tänkte stanna och äta middag för att för en gångs skull inte äta på en exit. Första macken kändes obehaglig, andra mackens kassörska sa trött att det finns en Denny’s över gatan, och om vi fortsätter en bit till så kanske det kommer något som inte är fast food. Vi lämnade Rolla.
I dag har vi dock varit i två småstäder som har ansträngt sig ordentligt. Pontiac, Illinois kan skryta med att man har tingshuset där Abraham Lincoln vann sitt första mål som advokat. Pontiac är också enda staten i Midwest som har tre hängbroar i trä. Där kan man snacka om att nischa sig.
“Walking across any of the three bridges is an experience you will not soon forget.” lovar turistbroschyren.
Pontiac var en jättesöt liten stad, som dessutom vill göra sig känd för sina muralmålningar. Här är några:
Senare på dagen stannade vi i Springfield, Illinois, och gick på Abraham Lincoln Presidential Museum. Hannes var otroligt glad, jag tror att han hade glömt hur intressant han tyckte det var med Lincoln och presidenterna för ett tag sen. Men nu är han igång igen! Det var superfint ordnat, hela museet och allt runt omkring det. Staden var så stolt över att Lincoln levde och verkade där, pensionärer jobbade som volunteers och alla var så entusiastiska och ville verkligen berätta.
En av tre hattar som finns kvar efter Lincoln. Och så glad Hannes.
Nästa stopp blev St. Louis, där vi såg The Gateway Arch, Eero Saarinens monument från 60-talet. 193 meter hög och helt dominerande utan att vara störande. Imponerande! Den såg helt overklig ut på nära håll, och väldigt elegant.
The Gateway Arch.
37 grader gjorde att vi inte orkade vara ute, så vi gick till bilen och åkte runt i stan. Vi hittade inget särskilt, och eftersom vi stannade i Springfield lite längre i stället, så åkte vi vidare. Man kan inte se allt.
Och så åker vi upp på Interstate igen och då låter det så klart så här:
