Tag Archives: strand

Lillebo i L.A.

Det var en rörig och stressig dag i går, efter att vi åkt via Santa Barbara (mysigt ställe!) och badat lite i havet där, så åkte vi in i Los Angeles.

Utanför Chinese Theatre på Hollywood Boulevard.

Vi gick först ut på Hollywood Blvd med Walk of Fame. Inte världens trevligaste gata, så vi gick tillbaka till bilen och stressade över att stan är så stor, det är jobbigt med städer där bilen är huvudtransportmedel. Men när vi väl var på hotellrummet och begränsade vad vi skulle se och göra, så blev det mer hanterligt. Vi har ju trots allt en dag mer än planerat i L.A., så vi hade inte tänkt göra så mycket här ändå.

Så i dag var det lugnare. Vi började med The Grove, ett fint shoppingcenter utomhus i plazastil. Vi kom just när de öppnat, så vi var nästan ensamma på Barnes & Noble. Efter det blev det Original Farmer’s Market precis bredvid, där vi åt lunch och glass. Mysigt!

The Grove.

Chicken parmesan sandwich från Papa Jake’s på Farmer’s Market.

Vi följde planeringen och körde ner till Santa Monica Beach. Det är rätt ok med trafiken, vi mötte en hel karavan med 4 juli-firare när vi åkte ut ur stan, så det är nog färre bilar än vanligt, men det tar ändå en halvtimme att åka mellan saker. Bra med p-hus, dock.

Santa Monica.

Strandliv!

Det var stora vågor, så badvakten var där och visslade så fort någon gick mer än två vågor ut, men det var bra. Jag badade en stund, men det var lite tungt för mig att hoppa i vågorna. Barnen badade i säkert två timmar. Hilda hade soltröjan som Rebban och Ronny köpt i Australien, den var väldigt bra! Ingen bränna där. (Själv brände jag mig lite på ryggen, jag glömmer att jag också behöver smörja in.)

Efter badet var planen att åka upp till Griffith Observatory, vi gillade det så mycket förra gången, plus att man ser Hollywoodskylten därifrån. På vägen upp märkte vi snabbt att det var något skumt, och det visade sig att Ringo Starr valt att lägga sin konsert i Greek Theatre i Griffith Park just när vi skulle upp där. Taskigt! Så det var låååång kö med bilar som försökte parkera, och inte någon vidare organisation, så vi vände och körde ner igen. Vi får försöka i morgon efter Universal Studios.

Om inte annat, så såg vi ju skylten genom den här backloten på Hollywood Blvd. 🙂

Vilodag

Ja så himla varmt blev det ju inte på Central Coast. Vi är kvar i Pismo Beach och vilar lite inför Los Angeles-dagarna. Det var så fint hotell att det inte var någon mening med att åka ett steg till, vi har bokat tre nätter i LA redan. Så i dag blev en mellandag. Vi åkte till Oceano Dunes, som är största sanddyneområdet som går att köra bil på (see, claim to fame igen!). De hyr till och med ut rullstolar som går att köra på stranden, undrar hur såna ser ut?

Hilda ville bada i havet, men när vi kom ner dit så var det så kallt att hon ångrade sig. Det blev lite lek med Fundapop i stället, som hon köpte i går.

De här två på stranden och tre ensamma surfare i vattnet. Brr.

Det finns en liten stad nära, Santa Maria, så vi tog en sväng dit och kollade läget. Hittade en mataffär och köpte lite snacks till kvällen (Columbo-maraton på Hallmark!) och några saker hem. Det känns att resan börjar ta slut när vi börjar köpa hem saker. 🙁

Lunch på Jack in the Box, och sen till den uppvärmda poolen på hotellet. Jag stannade i sängen och läste, var så trött och frusen. Gäller att ladda för sista pushen!

Respit

Det är inte så dumt vid havet ändå, (som jag faktiskt tidigare har upptäckt), men glömt.

Den lugnaste stunden på dagen var vid havet i Helsingfors. Det är inte många huvudstäder som stoltserar med en stor sandstrand mitt i stan, och särskilt inte en så ren och fin sådan. Syskonen A-P har en förmåga att trötta ut sina föräldrar just nu, medelst de tre tj:erna: tjat, tjafs och tjorv, men på stranden hördes inget av detta. När all sand var avborstad, alla skor på rätt fötter och vi gick mot spårvagnen, så var det igång igen. Jag tror att vi ska gå och bada lite mer.

Dagens Helsingforstips: bada vid Hietsu (Hietaniemi), inte äta på Carrolls eller Hesburger.

Älskade kaos

Kungligt besök när Carl Philip lägger till.

Det var så länge sedan jag var på en svensk strand att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Nu menar jag alltså att gå till en strand och sedan hänga där halva dagen, som jag gjorde med familjen när jag var liten eller med kompisarna på sommarlov från högstadiet. Det var alltså premiär när lilla familjen följde med grannarna till Mälarhöjdsbadet, och jag försökte att pussla ihop packningen genom att kombinera simhall, picknick och barndomsminnen. Resultatet blev ganska bra, jag kom både ihåg singoallakex, vatten, badkläder och filt. De två väskorna blev så fulla att vi var tvungna att ha dem på magen under cykelturen, men det var väl värt att cykla – den som aldrig cyklat längs med vattnet från Örnsberg till Mälarhöjden har verkligen missat något vackert.

Det börjar alltid bra: filten bres ut slätt och fint (bort med eventuella kottar under!), skor tas av, saft plockas fram, badbyxor sätts på en pojke som är så ivrig att han rivstartar så fort hans andra fot nuddar marken. Sedan säger jag följande: “Akta muggen! Inte där! Torka fötterna! Inte på…åh…äh…fan.” och filten är saftig, lerig, skrynklig och jag står upp på ett hörn och kämpar för att inte vara ett jobbo. Ibland tycker jag så synd om mina barn för att jag är så allergisk mot kladd och oordning, så jag försöker verkligen att ta det med en klackspark och anstränger mig för att inte föra vidare något annat än ett sunt ordningssinne som får dem att må bra.

Jag blir bättre och bättre, numera tar det inte mer än några minuter innan jag har lagt band på min iver att rätta till. Så jag sätter mig rakt på en geggig fläck och säger högt (mest för min egen skull) till min man att “vi kan göra så att vi håller handdukarna rena, men det gör ju inget att filten blir smutsig”. (Lät det ihåligt? Märkte han något? Såg han att jag gömde barnens kläder i en väska, plockade fram en plastpåse för frukten och att jag flyttade våra skor en halv meter från filten?)

Egentligen är det rätt kul att typerna på stranden är samma som när jag var liten, jag har bara bytt plats själv under åren. Jag började i vattenbrynet, där min dotter samlade sand i dag. (Stoppade lite i munnen, tog lite med tillbaka till filten.) Sen flyttade jag lite längre ut där min son låg med simring i dag, vidare till där tjejerna står på händer och ligger i tills läpparna är blåa. Sen tillbaka till stranden där de lite äldre tjejerna ligger och solar, och rätt in i skuggan där jag satt i dag. Jag kan titta på var och en av dem som jag snubblar över på stranden och tänka “vad skönt att jag inte är där i livet”, (särskilt när mina barn kutar rakt över deras filt och stänker sandblandat saltvatten).

I stället trivs jag att jaga runt min geggiga filt och lösa allt pyssel som uppkommer under de timmar vi är där. Det är klart att man kan kasta längtansfulla blickar då och då mot den där svalt eleganta tjejen i stråhatt som ligger under björken med en astjock bok som hon vet att hon kan läsa ut i kväll, eller i natt om hon har lust. Men när jag längtat klart, vänder jag leende tillbaka blicken till vårt älskade lilla kaos, och vet att jag vill vara precis här, precis nu, med precis de här människorna.