Just köpt en Situation Stockholm. Way to go, Bollmannen!Det är trevligt med original, det gör att en storstad inte ändå känns för stor. Det finns ju de som alla känner igen, som världens största skägg – Shortsmannen i Stockholm som bär shorts oavsett väder. Eller Sminkdamen där vi bodde förut i Tölö, som hade galet mycket smink och alltid verkade dyka upp precis bakom axeln när man kom ut från Alepa med matkassarna. Sedan finns det halvdoldisar som Bollmannen, som står exempelvis på Sergels Torg och kastar en fotboll rakt upp i luften för att sedan fånga den igen, lufsa tillbaka till utgångsläget med blicken i marken, ungefär som fotbollsspelare vid avblåsning och sedan repetera proceduren igen. Allt detta till musik från en liten bandspelare som alltid hänger med.
Jag har alltid velat se bakom kulisserna, hur de förbereder sig för dagens bravader. Därför blev jag ganska upphetsad när jag oförhappandes gick förbi Bollmannen där han stannat vid en bänk för att ordna med sin fotboll och bandspelare. Spännande! Och definitivt värt att föreviga och fundera över. Vad fanns det mer i väskan? Nya tricks?
I Sollentuna fanns en man när vi var små, som faktiskt inte hade något smeknamn vad jag vet, men alla visste i alla fall vem han var. Han hade en lång svart kappa och pratade hela tiden. Allt som kom upp i huvudet, lämnade också läpparna, vilket kan vara ganska skrämmande eftersom man kan få höra en del obekväma sanningar från sådana personer. En gång när jag kom springande från pendeltåget så stod han vid botten av trapporna, och när jag rusade förbi hörde jag honom ropa: “Spring du! Stjärtkvinna!” och det var så fruktansvärt roligt att jag fortfarande skrattar bara jag tänker på det. Stjärtkvinna! Jag tar det som en komplimang.