Tag Archives: roadtrip

Runt stan…några varv för mycket

Idag tänkte vi börja med att gå på Birmingham Museum and Art Gallery för att få en bild av staden innan vi gav oss ut. Det är en intressant blandning av nytt och gammalt som man ser överallt här:

De goda nyheterna var att museet var jättefint. De dåliga nyheterna var att det genomgår en massiv renovering av elen, så bara 5 av 40 gallerier har hunnit öppnas.

Hannes guidade oss till Digbeth, ett område där tv-serien Peaky Blinders utspelar sig och som är up-and-coming, men uppenbarligen har lite kvar att jobba på. Digbeth jämförs med London’s Shoreditch, så vi får väl se om några år. Nu var det rätt nergånget fortfarande, men vi hittade hipsternästet Red Brick Market, där hantverkare och andra sålde fina grejer.

Street art i Digbeth.

Nytt och gammalt igen. Det bubbliga huset är Selfridges.

Till lunch var vi sugna på lite olika saker, så vi köpte på varsitt ställe och satte oss framför storbilds-teven med Wimbledon.

Indian Streatery för mig!

I Birmingham finns ett Chinese Quarter. Man går igenom en port som ser ut som i många andra städers Chinatown, men när man gått nerför den första gatan är det plötsligt slut på det kinesiska. Mystiskt.

Direkt bredvid Chinese Quarter ligger Gay Village.

Snygga vägskyltar i hela stan.

Efter en lite konstig omväg (svårhittad stad, mycket byggande, nivåer, kurvade vägar, staden har fintat mig hela dagen) så kom vi fram till kanalerna som hade haussats så mycket av Visit Birmingham, men det var inte riktigt det “bustling area” som utlovades. Kanske mer på kvällen i så fall.

Eftermiddagen veks åt shopping, och alla hittade fynd. Vi köpte en resväska MED HJUL OCH HANDTAG, så det ska bli skönt framöver (rest in peace, Epic-väskan).

Goda tapas till middag på kubanskinspirerade Havana Club. Imorgon åker vi vidare mot Peak District, en nationalpark norrut vid Sheffield.

Sammanfattningsvis är Birmingham mer än vad jag trodde, men också lite mindre. Den fysiska storleken på staden lovar lite mer än vad som faktiskt finns att se och göra. Inga turister vad vi sett, mycket restauranger och staden är värd ett besök om man är i krokarna!

Free roam och Free Dom i Cambridge

Wendy dukade upp en stor frukost bara för oss, väldigt lyxigt.

Vi packade in allt och tog bilen ner till Margate för att se Shell Grotto, en mystisk plats som ingen vet varken syfte eller upphovsmakare till. Det är en grotta där någon eller några har satt fast 4,6 miljoner snäckor på väggarna i vackra mönster. Grottan upptäcktes av en slump 1837, ingen har nämnt något om den före det. Skumt. Och lite läbbigt där nere.

Det var roligare i Margate idag när butiker var öppna och gator var livliga. Mysig seaside town med mycket vintage och second hand!

Lillebo i vårt element.

Färden gick sen västerut för att komma till Londonhållet och sen norrut mot Cambridge. M2 var avstängd en lång bit, så vi satt i tråkiga köer ett tag. Lyckades ändå komma fram i rimlig tid, så vi gick runt och kände atmosfären, såg studenter som tog examen, och kollade in folklivet på festivalen Big Weekend.

University of Cambridge.

Lite churros senare tog vi bilen till vårt B&B i Landshead, en kvart från Cambridge där det var riktigt lantligt. Hästar, kaniner och vidsträckta fält. Hilda och jag gick på kvällspromenad och hittade ett stort Emmaus ute i ingenstans som vi planerade att gå till nästa dag.

Här sov vi!

Efter frukost tog vi en sväng på secondhandbutiken (jag köpte en fin mjölkkanna), sen in till Cambridge igen.

Stan känns mycket som Oxford, både i byggnader och folk (det vill säga många språkresegrupper och mycket folk på trottoarerna). Mysigt och skön stämning.

Konstigast idag var när en kvinna stoppade Risto (i nya Wham-tröjan) och bad om att få fota honom tillsammans med en snubbe i sällskapet som hette Dom. Hon skämdes jättemycket direkt när hon hade sagt det, men kunde ändå inte dra sig ur, så Risto var snäll och poserade med Dom. 😄

Freedom! Eller Free Dom?

Punting och Mathematical Bridge.

Vi satt och läste lite på ett fik, som vi hade som bas en stund för allas egna små butiksbesök.

Nej förresten, det här var det konstigaste idag:

Hur som helst – när vi kände oss klara med Cambridge åkte vi till Birmingham, en smidig resa på stora vägar. Det var svårt att komma fram till hotellet, Storbritanniens näst största stad är tydligen fotgängarvänlig, men till slut kom vi ner i ett garage och kunde checka in. Nu får bilen stå ett par dagar.

Staden är mycket finare och maffigare än jag väntade mig! Påminner om Chicago, med stora byggnader och gamla tegelhus uppblandat.

Vi åt italienskt nära hotellet (vi bor precis i city centre), och imorgon ska vi upptäcka stan!

Oh, I do like to be beside the seaside

Dagen började bra med att jag fick till perfekt temperatur i duschen – inget att ta för givet utomlands med deras konstiga kranar. Sen en jättefin frukost med hembakat bröd, hemgjord marmelad och hemkärnat smör (!)

Bilfärd på sjukt smala vägar med en del nära-busken-upplevelser. Kolla på den här videon och fundera på hur någon ska möta där:

(Men det går!)

Svängde in till Bodiam Castle, ett välbevarat medeltidsslott från 1385, komplett med vallgrav full av karp.

Vi susade igenom Dover, höll på att åka på färjan till Frankrike, men hittade en exit.

När vi kollade kartan första gången inför resan så sa Risto att han ville äta en sandwich i Sandwich, så dit styrde vi.

Hilda hittade en intressant skylt utanför en båt med sina Harry Styles-ögon, och kollade så länge på den att det kom ut en snubbe som bjöd ombord oss på båten för en liten guidning. Det var en war vessel som patrullerat Rhen under kalla kriget, men nu är det en museibåt som hyrs ut till memorial days (till exempel i Normandie) och filminspelningar (därav Harry Styles, som spelade i Dunkirk).

Familj framför båt.

En koj med lite typisk packning som sjömännen kunde ha haft med sig.

Gullig liten stad med holländskt inflytande, små gator och goda sandwiches (men de gjorde inte en grej av det, konstigt nog).

Vidare mot Margate, där vi bokat rum för natten. Det visade sig vara ett jättemysigt hus där vi var enda gästerna, så det kändes verkligen som hemma! Wendy bodde i andra delen av huset och hade fixat jättefint till oss.

Hone away from home på Millmead Gardens.

Vi promenerade ner till havet och H2 badade i en tidal pool från 30-talet. In till town centre som vi först hade lite svårt att hitta först. Till slut fann vi det, och åt lite middag.

Vissa var hungrigare än andra.

Clock Tower.

Vi tog bussen tillbaka och somnade gott, jättesköna kuddar igen.

Två pirer på en dag

När har jag någonsin sovit gott natten innan en tidig resa? Aldrig. Så ingen överraskning att jag sov kanske två-tre timmar i natt. Hilda kom hem från Harry Styles-konsert vid midnatt, helt uppfylld av upplevelsen, och jag hjälpte henne att packa det sista.

Klockan 4.15 ringde klockan, och vi hoppade in i en taxi mot Arlanda. Mycket spända, eftersom den senaste veckan har bjudit på nya överraskningar varje dag i kategorin “vad kan gå fel när man ska ta flyget”. Vår online-incheckning funkade inte, och vi hörde om kaos vid bagage-drop, så vi skippade det incheckade bagaget aom vi köpt till.

Lång historia kort: vi kom på planet efter rimlig tid med den enda eftergiften att de slängde en av våra tandkrämer och en flarra makeup-borttagning. Jag tycker att de krånglar till det i onödan, jag. Men då var vi i alla fall iväg!

På Gatwick gick vi till WH Smith för att köpa snacks (som vi brukar). Till bilen den här gången, eftersom vi inte skulle in till London med tåget.

Hannes fick sina Beef Steak-chips som han längtat efter, och Hilda Salt & sweet popcorn. Jag tog en dryck som smakade typ mojito. Inte så gott, men kul! 🤷‍♀️

Risto uppgraderade listigt bilen till automatväxel, en mindre sak att tänka på när vi susade ut på vänster sida av motorvägen. Och så britternas smala filer!

Vårt första stopp var i Brighton, vi hade planerat att bara stanna över dagen eftersom vi var där för några år sen. Första natten var i stället bokad i Eastbourne, 40 min österut.


Lite konst på slutet av ziplinen på stranden.

Älskar den här skylten!Brighton är roligt – många små butiker, hippiekänsla och en massa streetart.

Vi köpte fudge och lunch, sen var vi så mätta att ingen orkade äta den gigantiska tårtbit som Risto accessoriserade sin go-kaffe med.

Hilda piggnade till när hon såg att arkaden på den berömda piren hade tickets. “Som i filmer!” tjöt hon förtjust och växlade till sig en massa pund.

Vi drog runt en stund och kastade bollar, klubbade minioner och diverse annat tills Hilda hade samlat ihop tillräckligt med tickets för att vinna ett armband och en kortlek (score! 😅) sen hoppade vi in bilen igen.


Fårströsslade kullar, små samhällern och stora klippor kantar sydkusten.

Gyves House var en riktig pärla till hotell med stora rum och trevlig farbror. Eastbourne är i lågsäsong, så många butiker var stängda när vi kom, men vi kollade in den vackra piren och hittade en pub som hade Thursday Curry Night.

En middag för fyra, 30 pund?! Inklusive öl?!

Efter en glass från Gelato Famoso vid stranden så var det tidig läggning på vårt mysiga hotell. Imorgon blir det förmodad lyxfrukost, de bakar eget bröd, kärnar smör (!) och gör marmelad här på plats. Sen säljer de också för att finansiera sitt Community Kitchen där 125 hemlösa får mat. Så fint.

Snart är vi iväg igen…

Just hemkomna från Finland är vi snart på väg igen! Verkligen konstigt att vara på semesterresa och få mejl där det står “om 4 dagar börjar din resa”.

Jag ska så klart blogga från vår roadtrip, och som tur är så har det skett lite uppdateringar av WordPress de senaste tre åren, så förhoppningsvis ska det gå ännu smidigare än tidigare.

Men bra att testa först. Så här är en tänkt rutt för Lillebos roadtrip 2022: