När har jag någonsin sovit gott natten innan en tidig resa? Aldrig. Så ingen överraskning att jag sov kanske två-tre timmar i natt. Hilda kom hem från Harry Styles-konsert vid midnatt, helt uppfylld av upplevelsen, och jag hjälpte henne att packa det sista.
Klockan 4.15 ringde klockan, och vi hoppade in i en taxi mot Arlanda. Mycket spända, eftersom den senaste veckan har bjudit på nya överraskningar varje dag i kategorin “vad kan gå fel när man ska ta flyget”. Vår online-incheckning funkade inte, och vi hörde om kaos vid bagage-drop, så vi skippade det incheckade bagaget aom vi köpt till.
Lång historia kort: vi kom på planet efter rimlig tid med den enda eftergiften att de slängde en av våra tandkrämer och en flarra makeup-borttagning. Jag tycker att de krånglar till det i onödan, jag. Men då var vi i alla fall iväg!
På Gatwick gick vi till WH Smith för att köpa snacks (som vi brukar). Till bilen den här gången, eftersom vi inte skulle in till London med tåget.
Hannes fick sina Beef Steak-chips som han längtat efter, och Hilda Salt & sweet popcorn. Jag tog en dryck som smakade typ mojito. Inte så gott, men kul! 🤷♀️
Risto uppgraderade listigt bilen till automatväxel, en mindre sak att tänka på när vi susade ut på vänster sida av motorvägen. Och så britternas smala filer!
Vårt första stopp var i Brighton, vi hade planerat att bara stanna över dagen eftersom vi var där för några år sen. Första natten var i stället bokad i Eastbourne, 40 min österut.
Lite konst på slutet av ziplinen på stranden.
Älskar den här skylten!
Brighton är roligt – många små butiker, hippiekänsla och en massa streetart.
Vi köpte fudge och lunch, sen var vi så mätta att ingen orkade äta den gigantiska tårtbit som Risto accessoriserade sin go-kaffe med.
Hilda piggnade till när hon såg att arkaden på den berömda piren hade tickets. “Som i filmer!” tjöt hon förtjust och växlade till sig en massa pund.
Vi drog runt en stund och kastade bollar, klubbade minioner och diverse annat tills Hilda hade samlat ihop tillräckligt med tickets för att vinna ett armband och en kortlek (score! 😅) sen hoppade vi in bilen igen.
Fårströsslade kullar, små samhällern och stora klippor kantar sydkusten.
Gyves House var en riktig pärla till hotell med stora rum och trevlig farbror. Eastbourne är i lågsäsong, så många butiker var stängda när vi kom, men vi kollade in den vackra piren och hittade en pub som hade Thursday Curry Night.
En middag för fyra, 30 pund?! Inklusive öl?!
Efter en glass från Gelato Famoso vid stranden så var det tidig läggning på vårt mysiga hotell. Imorgon blir det förmodad lyxfrukost, de bakar eget bröd, kärnar smör (!) och gör marmelad här på plats. Sen säljer de också för att finansiera sitt Community Kitchen där 125 hemlösa får mat. Så fint.
