“Cross the roundabout, second exit.”Det var en överdrivet brittisk röst som guidade mig till Märsta när jag skulle hälsa på farmor i dag, med ett sånt där uttal som man bara måste härma efter varenda anvisning (ja, det kan vara jobbigt i längden).
Ända från att jag var liten har jag velat ha en karta där en liten röd prick visar exakt var jag är. Vad lätt det vore att hitta! I dag har jag en navigator. När jag var liten drömde jag också om att alltid kunna ha en kamera med mig, utan att behöva släpa på den. Min tanke var egentligen att jag bara skulle blinka, så det blev ett foto, men mobilkameran stämde ändå ganska bra in på önskningen. Nu väntar jag på att något snille ska uppfylla min tredje barnönskning: möjligheten att teleportera sig dit man vill.