Jag fick Polly någon jul för väldigt länge sedan, och då brukade hon säga: “Hej, jag heter Polly”, “Polly är din bästa kompis!” och “Polly är söt, hahahaha!”. Jättegulligt.
En lång tid har hon nu låtit mer läskig än gullig. Lite full och otäck, om man ska vara ärlig. Hon säger “Heeeeej, jag heter Pollyyyy…”, sluddrar “Polly e din bästa kompiiiis….” och slemmar fram ett “Polly e söt…HAHAHAHA!” med ett skrämmande hånskratt.
Jag har tänkt att byta hennes batteri ett bra tag nu, och i dag hamnade hon på operationsbordet. När jag tog ut högtalaren, ramlade en lapp ut. På lappen stod: “Här var Jessica Arhammar och ‘lagade’ 940102”. Sedan insåg jag vad sextonåriga Jessica redan insett – Polly är trasig i själen. Hon har inget batteri, bara en grammonskivekonstruktion, som tacklat av.
Jag vände på lappen, skrev “…och 101107, hon går inte att laga.”, sydde ihop patienten och drog i snöret.
