Tur att han inte spelar basfiol eller harpa i alla fall.Men vad är det för samhälle vi lever i, när dansbandslegender går omkring och kastar instrument på kvinnor? Sven-Ingvars var frekventa besökare på hotellet där jag jobbade i frukosten under tonåren, men inte såg jag några flygande instrument då inte. De måste ha hittat på hela historien.
Det var mycket man fick se som frukostvärdinna – en del som man önskar att man skulle sluppit, och annat som mest var intressant. Visste ni till exempel att japaner skalar sina vindruvor? (Då undrar jag om de blivit instruerade att skala all frukt för att de är utomlands, eller om de gör det hemma också?) Eller att av de gäster som bett om ett rått ägg, har 100% varit skåningar? Det är också något mänskligt i att sno med sig frukt från fruktkorgen på väg ut från matsalen, och om man är över 60 år, så lägger man gärna in det i en servett för att man skäms lite.
Vissa går i gång på att bossa runt unga tjejer med förkläden, och kan be om att få ut minst fem olika juicer, inte för att han vill ha just ananasjuice, utan för att det ska finnas där! Bossandet kan också ta sig obehagliga uttryck, som när någon ringer och beställer upp roomservice bara för att få visa sig nakna för frukostpersonalen (och om ni tror att det här är något ovanligt, så kan jag säga att det händer lite då och då).
Men för det mesta var det bara mysigt och roligt att jobba i frukosten, och man blir faktiskt gladare av att tvingas se glad och trevlig ut klockan sex på morgonen. Och hålla masken när en av nittiotalets skandal-hiphopare förirrat sig upp från nattklubben med drink i handen, följd av skvaller från nattpersonalen om att hon trott att garderoben var damrummet.
Ett konstverk i Meccano.
