Category Archives: 2009

En korv med bröd, tack

Oförklarlig sedvänja.

Om jag var ute efter en affärsidé, och om jag orkade, så skulle jag introducera korvbröd på finländska evenemang. Jag fattar verkligen inte hur de står ut med nuvarande upplägg, som är ett kebabpapper med en korv i. Dessutom är det en tjockkorv, så det är skitsvårt att få av en tugga utan att spraya alla inom två meters avstånd med antingen ketchup, senap eller korvsaft. Jag fick evil eye i dag när jag drog på ketchup och senap som man brukar, över hela korven och sedan kom tillbaka till platserna, balanserande med fyra paket. “Hur ska man äta den här?” frågade R sorgset. “Har du någon korv som inte ser ut så här?”

Sen gick han och köpte en ny, och det är tydligen så här den ska se ut (se bild ovan). Kladdigt!

Plastskornas förbannelse

Snabb generalisering: 3 av 4 simhallsbesökare har Crocs. 19 av 20 är inte riktiga Crocs, utan kopior. Inte konstigt om de går i konkurs.

En aktivitet som man sällan gör som turist, är att gå till en simhall. Ändå är det ett ställe där man kan se massor av spännande seder och människor. Nu har jag varit ganska många gånger i finska simhallar genom åren, så det är inte mycket som förvånar mig längre. (Den största skillnaden är förstås att bastun är större och varmare.)

I dag var vi i Rantakyläs simhall, och jag fick tillfälle att generalisera lite mer, och det är ju alltid kul. Alla har plastsandaler här. Alla flickor mellan två och tolv har dessutom en sjalett som är knuten i nacken, men det är inte lika nytt som sandalerna. Nåja förresten, alla utom Hilda, som knappt går någonstans utan en keps stadigt över sina guldlockar. Men å andra sidan tror alla att hon är en kille.

Dagens Joensuu-tips: simhallen i stan med vågmaskin och vattenrutschkana.

Metropolis

Strosar lite på Knattegatan.

Det finns två fraser som svenskar försöker briljera med första gången jag säger att jag kan lite finska. Antingen är det “ei saa peittää” (rör ej) eller “moi mukulat” (hej knattar). Ibland hör jag också “revi tästä” (riv här) och “ravistettava” (omskakas). Hm, känns det lite som att svenskar uppfattar finländarna som ett folk med en order för varje tillfälle?

Hur som helst – i dag var vi på Mukulakatu (Knattegatan), ett ställe i Joensuu där barnen får leka stad. Hilda parkerade sig direkt i sin egen restaurang, där hon sålde stekt tomat, morot och ägg tillsammans med pressad päron/melonjuice. Mums! Hannes börjar alltid med att vara brevbärare, och delar ut de ungefär tjugo olika brev som finns i alla invånarnas brevlådor. Någon annan hämtar breven, och det går som vanligt runt på ett alldeles bekymmerslöst sätt. Den här gången höll vi oss utanför i cafét, där tiden fördrivs lättare samtidigt som man kan fika och läsa en bok. En bonus var att slippa irriteras över alla föräldrar som är i vägen överallt. Vi var där i tre timmar i dag, och går nog dit i morgon också.

Dagens Joensuu-tips: Mukulakatu vid stora torget.