Category Archives: 2009

R minglade, jag vinglade

Läskigt.

I helgen gick det undan! Det var svish med båten till Finland, svish upp till Lahtis för hockeygala (denna gång utan blodsutgjutelse), svish tillbaka till Helsingfors på Finlands 120-vägar. Det är lätt att gasa på till 135 km/h. Inte för att jag gjorde det, det skulle jag väl aldrig göra. Jag bara säger att det är lätt.

Jag träffade två hockeyfruar av olika nationalitet som båda tog av skorna och gick barfota runt nattamat-tiden. Vi tre – förenade av smärtan. Nästa år tar vi kanske gympadojor, to surprise them all.

Nåja, smärta eller inte, det är allt bra häftigt att vara på gala!

En elefant glömmer aldrig

På dubbel vakt med trumpeterna redo.

Jag har alltid varit jättebra på den där leken när man tittar på några föremål, tittar bort medan någon tar bort några av dem, och sedan ska komma på vad som saknas. Därför såg jag redan i ögonvrån i morse att något saknades på balkongen. Hildas rosa elefantvattenkanna och en av blomlådorna var spårlöst försvunna.

Nu är ju nätterna lite av ett töcken för mig, (om man vaknar fler än tre gånger, så tappar man snart bort vilka tider man var uppe och vad som hände), men jag mindes ändå att när jag stupade i säng klockan 3.46, efter att ha tittat till sjuklingen, så hörde jag några ljud som jag då tänkte var balkongräcket. Inte en chans att jag går upp för något annat än barnrop, så jag brydde mig inte om det. Fast oj, vad jag önskar att jag hade gjort det, och sett de där ligisterna (eller gangsters, som pappa skulle sagt) halvvägs upp på räcket. Jäklar, vad jag skulle ha skrämt dem. Första chocken blir att någon är vaken 3.46 och spanar på sin balkong. Andra chocken blir mitt Elisabeth Höglund-hår, som uppträder när jag lägger mig med blött hår. Tredje chocken kommer sen, när jag skäller ut ungjävlarna (för det kan bara varit en fyllegrej). Eventuellt kastas något ägg i det här skedet.

Lyckligtvis hittades den stulna rosa älsklingen av en granne under gårdsstädningen, men jag är arg fortfarande. Man snor bara inte ett barns vattenkanna. Nästa gång står jag där med skräck i bakfickan. Jag och elefanten glömmer aldrig.

Gräsligt lyxigt (för en gräsänka)

Lyxigt kvällsmål.

Jag fick en eftermiddag av egen-tid, när mapa hämtade kidsen och jag i stället gick ut och spankulerade på stan efter jobbet. Sådana tillfällen känner jag mig så fri att jag blir yr i huvudet. (Eller så kan det ha berott på att jag inte åt förrän sista affären stängde.)

Klockan åtta, när Åhléns personal till sist knuffade ut mig från skoavdelningen, gick jag mot tåget och slank in på min ungdoms McDonalds för en snabb hamburgare. Jag satt där, (på det som var Stockholms sunkigaste mcd, men som man ändå alltid hamnade på eftersom det var närmast nattbussen och pendeln), och tänkte på att jag inte satt min fot därinne på säkert 15 år. Det kändes konstigt och overkligt att jag nu satt där med mina lyxiga kassar och åt en liten hamburgare på ett ganska fräscht ställe. Jag gav en hamburgertia till en man utanför som såg ut som han behövde en ursäkt att få sitta inomhus i stället, sen gick jag och köpte nötter och juice och kände mig oerhört privilegierad.

Det är underbart att leva, och det är underbart att få möjlighet att uppskatta de små sakerna och stunderna. Ähum..:”Jag vill tacka min mamma och pappa, som gav mig chansen att vara själv, så vill jag tacka R, som var med och betalade kalaset.”