Ögonblick från den ljusa sidan
Kan du räcka mig tandkrämen?Det roligaste på Musikmuseet i dag var enligt tvååringen att sjunga Pippi Långstrump i mikrofonen, och enligt femåringen att spela trummor (han skulle förstås också prompt dela med sig av detta i synpunkter-lådan innan vi gick). Enligt mig var den här filmen roligast. Sex trummisar, en lägenhet. Bara att se sex personer i ett badrum är komiskt i sig. Se hela filmen här.
Att vara i Västerås är lite som att åka utomlands. Till och med trafikstolparna är annorlunda!
Folkvett: ställer man fram en godisskål, så bjuder man.I dag tittade vi på ett hus som verkade bra. Huset var uppenbarligen uppgraderat av något hemstyling-företag, att döma av de tomma skåpen kombinerat med smakfull inredning och mattor med köpvecken kvar. I köket låg en stor skål smakfullt arrangerad med äpplen, som sig bör. Faktiskt så smakfullt att Hilda blev sugen, och tog upp ett av dem. Det är väl ok, tänkte vi, och sa att hon fick behålla det.
När vi skulle skriva upp oss på intresselistan, råkade Hilda tappa sitt äpple, och mäklaren vände sig med en kobraliknande rörelse och väste blixtsnabbt “var kom det där ifrån?”. “Det var från skålen där”, sa jag med ett litet överseende leende. “De var ju tänkta som prydnad!”, spottade hon. “Ja, nu har ju hon redan tagit en tugga, så vi kan inte gärna lägga tillbaka det”, sa jag och la ner intresselappen igen. Varför kan man inte bara säga “ojdå, var du hungrig?”, och skratta lite? Blä för opersonlig styling och blä för snåla mäklarsnobbar som tror att värdet på de själva stiger med värdet på huset de visar. Usch.
Jag sprang ifatt min lilla äppeltuggande sötnos och fick hålla händerna hårt i fickorna för att inte triumferande visa upp kolapapperen från min räd på övervåningen.
Först blir man själv nedbäddad, sen bäddar man ner nästa i kedjan.Fakta: Samma barn som är hart när omöjliga att väcka klockan sju en måndag-, tisdag-, onsdag-, torsdag- och fredagmorgon, skuttar glatt upp av sig själva klockan kvart i sju på lördagen och söndagen.
Så är det bara.
En del av ett vinnande koncept.Som man brukar säga: I’m on top of things. Efter att ha svettats, sprungit och planerat i tre veckor, så skrattade mina kolleger när jag i dag sa “det är inte så krångligt egentligen, att lämna på två ställen”. Inte hånfullt direkt, men…ja. Jag kanske inte övertygar förrän jag har kommit i tid till jobbet några dagar i rad, utan en segergest och rufsigt hår. Nu är det i alla fall så lugnt som det kan bli, förutsatt att barnen och jag går utanför dörren inte en minut senare än 7.30 och att ingen är ledsen vid lämning.
På väg mot denna framgång, har jag lagt till två saker på morgonresan: en vagn och löpskor. (Det är en intressant kombination av proffsighet och tjejighet att ha ett par snygga skor i väskan.) Mitt bästa tips förblir ändå att vara glad och lugn, eftersom allt går så mycket fortare om barnen är lugna och glada. Jag väljer också att inte tänka på vad en trebarnsfar på jobbet sa i dag: “vädret är med oss, vänta bara tills det ska på galonisar”.
Men det är ju sen.