Tag Archives: Washington

Hur man gör Washington, D.C. på två dagar


Åker till New Jersey, hämtar en bil.


Ordnar lite mysigt för alla.


Stressar för att GPS:en envisas med att säga att vi är i Chicago. Följer i stället instinkt och I-95.


Poserar framför Vita Huset.



Och igen.


Försöker hitta bästa vinkeln på Lincoln Memorial.



Tripp-trapp-trull vid Reflection Pool.


Känner historiens vingslag vid mäktiga Lincoln Memorial.


Hänger lite utanför bookstore medan Hannes väljer Lincoln-souvenirer.


Hälsar på ekorrar vid The Mall.


Klättrar på Einstein.


Förklarar för barnen hur Federal Reserve hänger ihop med deras frukostflingor.


Äter middag i Chinatown, (Risto extra glad när servitrisen bad om leg och sen sa “good job!”)


Ser en solnedgång över Thomas Circle. Silver lining!


Äter frukostbagel och croissant på Bean & Bite.



…och läser morgontidningen.


Promenerar med Capitol Hill som bakgrund, letar fina stenar och ekorrar.



Hittar ekorre.


Hittar fina stenar, ooh-ar och aah-ar över Hope Diamond och andra juveler på Museum of Natural Historys fina geologi-utställning.



Petar på saker med skylten “Please do touch”.


Kollar hur förfäderna gjorde.


Upplever ren och skär lycka över Ben FM:s fantastiska roadtrip-mix (så här glad blir Risto när REO Speedwagon följs av Journey).


Får en fin bild av Manhattans skyline doing 75 mph on New Jersey Turnpike (mellan lyktstolpar!)


Lugn middag på Kitchenette i Harlem med Arthur och Ellen, äkta New Yorkers.

Frågor? 🙂

Bara att tuta och köra

Båda händerna på ratten, tack!

Jag kommer ihåg när jag var liten och fick “köra” bilen. Guva kul det var. Jag har en minnesbild från att jag satt i pappas knä framför ratten när vi var i fjällen, och det var åh-så-frestande att trycka på tutan.

Hannes tutade innan vi körde iväg, men sedan inte en enda gång på hela vägen. Och han tog det på största allvar, det var (mestadels) båda händerna på ratten och blicken rakt fram.

Apropå tuta – för exakt åtta år och en månad sedan, “bloggade” vi så här:

Vi promenerade mot Washington Monument och såg Lincoln Memorial långt borta. Eftersom parkeringstiden höll på att gå ut [Washington har grymma parkeringsregler, bortforslingen är aldrig långt borta], lämnade vi Lincolm Memorial åt sitt öde och tog en taxi tillbaka till bilen. Där stod den kvar, inte bortforslad och inga böter. Risto hade frågat taxichauffören om var vi kunde hitta ett garage, så vi bestämde oss för att strunta i vad det kostade och bara parkera. Med tanke på hur stora amerikanska bilar är, var det ett trångt garage. Instruktionerna var att hålla 5 mph och tuta i varje sväng. Läskigt.