Taxichauffören var munter och frågade varifrån vi kom och de andra vanliga funderingarna medan han lät gps:en navigera från flygplatsen in på Manhattan. Vi var grundtrötta från en resa som börjat på Sollentuna station 20 timmar tidigare, men blev lite upplivade av att vi var framme till slut. Jag vet inte om det var gps:en eller något vägarbete, men precis när vi skulle svänga in på sista blocksen, hände något som fick taxisnubben att svänga åt fel håll och upp på bron till Queens med ett “nooo…!” (Ungefär som när man med nytt körkort försöker parkera i p-hus på Medborgarplatsen och för andra gången i stället kör ner i tunneln tillbaka till city. Inte för att jag vet hur det känns.)
Hur som helst, en lång omväg senare rullade vi in på 1st Ave till tonerna av We are the champions i taxiradion. Den rastahårige snubben som kom rullande på trottoaren med en blå sopsäck på sin sparkcykel, visade sig vara vår hyresvärd, och säcken innehöll inte burkar, utan våra lakan. Airbnb hade gett fel adress till städare och tvättfirma, så mr. Kickbike slängde upp sin säck på axeln, släpade sig uppför trappan och städade och bäddade medan vi gjorde oss hemmastadda. Vi slocknade direkt när vi blivit ensamma.
