Tag Archives: Halloween

Alicante – uppföljaren

¡Hola! Bloggen är tillbaka!

I dag är det Día de Todos los Santos, det vill säga Alla helgons dag. Jag trodde att allt skulle vara stängt eftersom det är Spanien och jag hade dessutom läst i lokala nyheterna att handlarna skulle hålla öppet extra så att alla skulle kunna köpa blommor till gravarna, så jag gick ut med boken i väskan för att kanske sätta mig vid havet och läsa. Jag satt en stund ovanför Playa del Postiguet och njöt av solen, sen blev jag nyfiken på vad som fanns vid vägs ände och följde vägen runt berget som dominerar staden.

Det syns inte här, men det är säkert 20 meters fallhöjd ner till stranden. Det finns en stor bilväg, en liten gångväg, och sen bara rakt upp.

Det ena ledde till det andra, och plötsligt befann jag mig vid ett stort köpcentrum som dessutom var helöppet.

Ett köpcentrum var inte direkt vad jag ville tillbringa tid på, men jag gick in i den stora mataffären för att kolla om det fanns något kul, (älskar mataffärer utomlands!) och kom ut med tomate frito, som jag har fått som pålägg på flera caféer och gärna vill testa själv. (Jag hoppas det är samma i alla fall, att jag inte bara köpt vanlig krossad tomat och släpat runt på hela dagen.)

Tomate frito och ost. Queso alltså.

Min lägenhet är stor och fin, och balkongen en pärla! Jag bor precis i mötet mellan de tre områdena Centro, Mercado och Casco Antiguo (gamla stan). Jag tror inte jag hade haft råd med den här om jag inte haft turen att pricka in två veckor precis efter en fasadrenovering. Jag antar att det är svårt att hyra ut när det är osäkert om balkongen kommer att vara täckt och det borras hela dagarna.

När jag sitter på min balkong har jag utsikt över ett torg och den vackra katedralen Sant Nicolaus torn. Så där sitter jag så mycket jag kan och tankar sol och ljus. Efter tre dagar har jag så klart redan en rutin: jobba från 7.30, lunchpromenad och sen jobb fram till mellan fyra och fem. Sen öppnar staden, och jag ger mig ut igen!

Första dagarna var det lite ensamt, mest för att jag vill kommentera allt och för att det är roligare att dela mysiga saker med någon. Men jag var beredd på det från förra året, och vet att det ger med sig. Jag kan ju berätta saker för er här i bloggen!

Här är lite bilder från de första dagarna, så ni får en känsla för staden!

Strandpromenaden har 6,6 miljoner mosaikbitar!

Torget nedanför min balkong. Så här mörkt är det klockan 18.

Utsikt från min balkong, med Sant Nicolau i mitten.

Granne med hål-i-väggen-pizzeria, ja tack!

För den som tycker jag har det lite för bra kan jag berätta att nattens Halloweenfirande var sjukt! Mängder av folk, skrål och krossade flaskor hela natten lång. Jag var ute en sväng tidigare på kvällen och fnissade lite åt att jag såg tre personer på kort tid som jag trodde var utklädda men som inte var det: en enarmad man, en med vampyrlikt utseende och stel blick som haltade fram med käpp, och en kvinna med hår ända ner till knävecken.

Men sen spårade det ur rejält, och det var skönt att ha fyra våningar mellan mig och debaklet. Sov därför lite dåligt. Inte i närheten av hur det var igår (torget var PACKAT av människor i rörelse), men så här lät det på torsdagskvällen, och har alltså låtit varje kväll sedan jag kom:

Det får räcka för idag, nästa gång ska jag kanske berätta om när jag gick vilse på ett berg.

Nu är vi alla amerikaner

En förmiddag vid symaskinen, två hoplimmade mynt, lite hårvax och en massa smink = nöjd Two-Face på kalas i Hagsätra Centrum.

Halloween har kommit för att stanna, och även om jag inte är så förtjust i själva temat (tycker mest allt är äckligt och för läskigt), så är det alltid roligt med högtider. Jag hade sytt en spökdräkt på beställning av Hannes, men en testkörning på skolans fest i fredags gav dåligt resultat. För varm, för svår att se/leka/äta i. Åtminstone var det min tolkning, sen låg det förstås något i att de flesta av de andra killarna hade köpedräkter med gummimasker.

En snart sjuåring har absolut rätt att inte vilja ha mammas hemmasydda spökdräkt, så jag fann mig själv mycket motvilligt på Buttericks i jakt på en cool spökmask-som-alla-andra-har. Jag som alltid har hatat att gå in på Buttericks, denna äckligt trånga, gummistinkande affär. Och här stod jag nu en Halloween-helg, inklämd mellan fnissande tonåringar, finska turister och svettiga mammor/pappor och blev mer och mer upprörd. Tygerna i dräkterna är av så usel kvalitet att jag blir arg redan där. Och 200 kronor för en enkel Scream-mask?! Nepp, inte så länge jag har en symaskin.

Så jag ringde till stackars R och skällde ut hela systemet, och han kom på att vi skulle köpa teatersmink i stället, så i triumf hämtade jag en ask, slängde fram på disken och såg trotsigt på expediten. Just det, det var bra så – got a problem with that?! Var nöjd hela vägen hem, där en uppspelt Hannes deklarerade vad vi skulle åstadkomma med sminket. “Ja! Jag ska vara Two-Face i Lego Batman!” (För den som inte vet, så leker sjuåringarna inte Batman, utan “Lego Batman”, vilket vi kanske ska vara glada för. Jämförelse: Two-Face i Batman vs Two-Face i Lego Batman).

Med hela curlingfamiljen involverad så blev vi alla fyra nöjda med resultatet, eller vad sägs om den här coola killen?

Storebrors läskiga pumpa och lillasysters galna pumpa.