I morse åkte vi snabbt in till Chicago och tjänade en timme på att vi åkte över en tidslinje. Det var sjukt varmt i dag, runt 35 grader, så vi turades om att var jätteslöa och tjuriga. Jag satte ribban med en migrän fem minuter efter att vi kommit upp ur p-huset. Efter en stund i skuggan och AC på Baskin Robbins med några tabletter och solglasögon, så mötte jag upp med de andra på gamla Public Library, nu kulturcentrum.
Hannes följde starkt med att sura och flämta vid The Bean.
När Hannes ryckt upp sig var det Hildas tur att släpa sig fram genom Millennium Park fram till Buckingham Fountain som en törstig genom en öken.
Lunchen blev en Chicago style hot dog. Den innehåller typ allt utom ketchup: mustard, white onion, sweet pickle relish with mint, sport peppers, tomatoes, kosher dill pickle spear och celery salt. I samma sekund man tillsätter ketchup så upphör den att vara en Chicago style hot dog och blir bara en vanlig varmkorv. Skört!
Vi tog en water taxi rakt över till Navy Pier och efter att Hilda åkt en slänggunga där (Hilda nöjd!), fortsatte vi med båt in i stans kanal. Det var det bästa vi kunde gjort. Vackert, vi fick sitta, och se större delen av downtown.
Risto, alias hunky-dory mr. Sunshine hela dagen muntrade upp gänget i tur och ordning med att säga till var och en som gnällde att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk, och att vi måste vara ett team…tills hans favoritirritation materialiserade sig i form av en oväntad kö till Willis Tower (före detta Sears Tower). Kö till säkerhetskontroll, kö till biljetter, kö till hissen, kö till filmen, kö till andra hissen, kö till utsikten och till slut kö till hissen ner. Tur att det var så fin utsikt, annars hade det rykt om Risto hela vägen ner.
Kvällen avslutades med riktigt, riktigt goda pizzor på Three Aces i Little Italy. Raka spåret till Chicago!







