Glimtar

Planering av roadtrip 2.0

Det bästa jag vet är att planera, strukturera och sen genomföra. Nu gick roadtripsplaneringen in i en ny fas när vi plötsligt bokade fem dagars boende på ett bräde! Jag skapade en excel på google drive för att hålla reda på allt 🤓

Vi googlade runt lite igår kväll och insåg att det inte riktigt fungerar som i USA, med fem stora motell att välja mellan vid varje avfart, det var fullt överallt vi tittade. Många av “hotellen” har bara tre-fyra rum, klart att det fylls upp snabbt. Så vi började boka.

Det här blir en ny upplevelse för oss, nu måste vi vara i ett visst område vid en bestämd dag, i stället för att ta det lite som det kommer! Å andra sidan så är det så små avstånd i Storbritannien, att man kan tokköra om man hamnar fel, och hinna fram till rummet typ var man än är.

Dessutom kom vi överens om att det kanske finns utrymme för en annan typ av spontanitet när man inte behöver ha tidsmarginal för att leta boende.

Att inte fälla en flaggstång

Ibland får man ett sånt där delikat problem som man går och funderar på länge. Som när linan på flaggstången släpper och åker upp i toppen och stannar där. Problemet är o-googlebart, den enda lösningen som kommer upp är att fälla flaggstången, vilket verkar leda till antingen krossad flaggstång eller personskada. Inget alternativ alltså.

På vår lina sitter två karbinhakar i plast, och den ena hade alltså fastnat i hålet som leder genom stången på toppen, medan den andra var kvar på marken.

När vi funderat ett tag och hade tid för experimenterande en landetsöndag, skred vi till verket. För att underlätta för den som råkar ut för samma sak, så ska jag ge några tips på vad man kan göra och vad man kanske inte borde göra.

Plan 1

Plan nummer ett var mycket intrikat och gick ut på att fästa linan vid en drönare och skicka upp den högt ovanför stången. Första delplanen var att använda vanliga tyngdkraften till att lossa plasthaken så att den skulle glida ner helt naturligt. Om det inte funkade, skulle vi trä en mutter på linan, som enligt teorin skulle glida ner och putta ut flagghaken från hålet.

Riskbedömning

Vinden – kan minska kontrollen av drönaren
Linan – kan fastna någonstans
Muttern – kan fastna mitt i hålet genom stången

Resultat

Det var lite för mycket vind. Havsörnarna som bor här dök upp nästan direkt och blev misstänksamma, så vi förlorade lite fokus. Svår balans att åka tillräckligt högt upp för att rubba linan, och tillräckligt lågt för att inte linan skulle rycka ner drönaren.

Plan 2

För den andra planen rotade vi igenom garaget i jakt på det längsta vi hade för att försöka peta ner flagghaken. Det här hittade vi att bygga med:

Tre metspön av teleskoptyp
En tjock men lätt pinne
Silvertejp
Håv

Vi tejpade ihop metspöna lite omlott, och satte pinnen på det tunnaste stället för stadga och gjorde en liten ögla längst upp. Pinnen blev så lång att man skulle kunna nå toppen av flaggstången från en trappstege.

Tjock pinne och en massa silvertejp!

Riskbedömning

Metspöt går av någonstans
Ostadigt att stå på stege med en så lång pinne
Något faller ner i någons huvud

Resultat

Vi märkte rätt snart att pinnen behövde kompletteras med en större “krok”, så vi satte dit stålgalgen och böjde till så vi fick både en krok och en stor ögla.

Viktigt med steghållare. Kikare är också bra!

Det tog kanske en halvtimme med några pauser (jobbigt att böja nacken och kika upp mot solen), och till vår stora förvåning så krokade galgen till slut tag i flagghaken, som åkte ner!!

Succé alltså!

Det går alltså att få ner en lina från en flaggstång utan att fälla den, men kom ihåg en MYCKET VIKTIG sak innan ni börjar: fäst den andra änden ordentligt vid stången, så att inte den inte åker upp när den andra kommer ner…

Deckardrottningen på mordbussen: “En riktig härva”

En falsk sjökapten, en kleptomanisk bibliotekarie och en hämndlysten far på samma buss bäddade för trubbel när en ökänd bankrånare hittades död på en buss i ovädret i går.

Jessica Fletcher, deckardrottningen bakom succéer som Murder on the Amazon, Endangered och The Mystery of the Mutilated Minion, var med på mordbussen.
– Det var en riktig härva, först trodde vi att busschauffören var inblandad, tills det kom fram att programmerarens pappa var en av bankrånarna, säger hon till Kvällspressen. Allt blev väldigt förvirrande.

Programmeraren, som reste med sin gravida fru, hade setts bråka med offret bara minuter tidigare och var skäligen misstänkt, men efter ett chockerande erkännande från busschauffören Ben Gibbons trodde alla inblandade att brottet var löst. Men det visade sig vara långt ifrån utrett.
– Det kom fram att smyckesförsäljaren hade en pistol, och det skapade förstås kaos, särskilt när han av misstag sköt sig själv i armen med den, säger sheriff Amos Tupper, som var med på resan som privatperson.

Ett viktigt bevis försvann samtidigt som sjökaptenen avslöjades som en bluff när han lade om förbandet.
– Visst, han hade sjömansmössa och polokrage under en blå kavaj, men mig lurade han inte för en sekund. Jag menar, vilken sjöman knyter en vanlig käringknut i stället för en råbandsknop runt ett förband? säger deckardrottningen.

Beviset hittades senare i bibliotekariens handväska.
– Jag vet inte vad jag ska tro nu, jag hade ingen aning, säger hennes man, en känd professor.

Mordet kunde lösas efter någon timme, mycket tack vare att Jessica Fletcher noterat att offret dött av strypning, inte av skruvmejseln i nacken.

Ben Gibbons är gripen i väntan på rättegång, men Jessica Fletcher tror att han har stor chans att åberopa tillfällig sinnesförvirring.

Källa: kvällstidningar och J.B. Fletcher

Ända in i kaklet!

I dag körde vi ända in i kaklet när vi gick upp kvart över sex och körde en “get up and go” för att vara först i Universal Studios. Eftersom vi köpte biljetter på nätet så fick vi komma in en timme före ordinarie öppningstid. Det visade sig vara så otroligt värt den tidiga morgonen.

Så här ser det alltså INTE ut i vanliga fall på freeway 101 i Los Angeles.

När vi bokade hemma i Sverige så tänkte vi inte på att det var 4 juli-helgen, i dag är tydligen en av årets mest välbesökta dagar i parken. Jag hade kollat upp lite tips från andra familjer, så vi hade strategin klar: Harry Potter först, eftersom det är nyöppnat, sen studio tour, där det kan bli långa väntetider, och sen fritt fram. Allt gick supersmidigt, vi stod inte i en enda kö före lunch. När vi ätit var det 180 minuters kö till Harry Potter-rides! Inte klokt. Men då gick vi till Jurassic Park och några shower, så vi kunde gå vid tvåtiden, helt nöjda med dagen. Sjukt mycket folk när vi gick!

Och så här ser det INTE ut på Upper Lot två timmar senare. 🙂

Nöjd Minion-älskare utanför Minion Mayhem.

Vi körde upp till observatoriet, där det också var jättemycket bilar. Många parkerade i backen upp, men vi chabsade på toppen eftersom jag ändå inte hade någon kraft kvar i benen. Och vi hade flyt igen och fick en plats precis vid observatoriet.

Hollywoodskylt till vänster, dividerande familj till höger.

Vi tittade på Foucaults pendel, första beviset på att jorden roterar, och beundrade så klart Hollywood-skylten. Min sparlåga räckte inte längre än så, men alla har fått se och göra det de ville i Los Angeles, så nu är det bara poolen på hotellet kvar. 🙂

I morgon åker vi hem. Tänk att vi har kört nästan 800 mil! Det ska bli skönt att komma hem, även om jag gärna hade varit ute på vägen minst lika länge till!

Lillebo i L.A.

Det var en rörig och stressig dag i går, efter att vi åkt via Santa Barbara (mysigt ställe!) och badat lite i havet där, så åkte vi in i Los Angeles.

Utanför Chinese Theatre på Hollywood Boulevard.

Vi gick först ut på Hollywood Blvd med Walk of Fame. Inte världens trevligaste gata, så vi gick tillbaka till bilen och stressade över att stan är så stor, det är jobbigt med städer där bilen är huvudtransportmedel. Men när vi väl var på hotellrummet och begränsade vad vi skulle se och göra, så blev det mer hanterligt. Vi har ju trots allt en dag mer än planerat i L.A., så vi hade inte tänkt göra så mycket här ändå.

Så i dag var det lugnare. Vi började med The Grove, ett fint shoppingcenter utomhus i plazastil. Vi kom just när de öppnat, så vi var nästan ensamma på Barnes & Noble. Efter det blev det Original Farmer’s Market precis bredvid, där vi åt lunch och glass. Mysigt!

The Grove.

Chicken parmesan sandwich från Papa Jake’s på Farmer’s Market.

Vi följde planeringen och körde ner till Santa Monica Beach. Det är rätt ok med trafiken, vi mötte en hel karavan med 4 juli-firare när vi åkte ut ur stan, så det är nog färre bilar än vanligt, men det tar ändå en halvtimme att åka mellan saker. Bra med p-hus, dock.

Santa Monica.

Strandliv!

Det var stora vågor, så badvakten var där och visslade så fort någon gick mer än två vågor ut, men det var bra. Jag badade en stund, men det var lite tungt för mig att hoppa i vågorna. Barnen badade i säkert två timmar. Hilda hade soltröjan som Rebban och Ronny köpt i Australien, den var väldigt bra! Ingen bränna där. (Själv brände jag mig lite på ryggen, jag glömmer att jag också behöver smörja in.)

Efter badet var planen att åka upp till Griffith Observatory, vi gillade det så mycket förra gången, plus att man ser Hollywoodskylten därifrån. På vägen upp märkte vi snabbt att det var något skumt, och det visade sig att Ringo Starr valt att lägga sin konsert i Greek Theatre i Griffith Park just när vi skulle upp där. Taskigt! Så det var låååång kö med bilar som försökte parkera, och inte någon vidare organisation, så vi vände och körde ner igen. Vi får försöka i morgon efter Universal Studios.

Om inte annat, så såg vi ju skylten genom den här backloten på Hollywood Blvd. 🙂